Det blev en tuff generation för Microsoft som med Xbox One tappade det finna fotfäste de fått med Xbox 360. Det ledde till klart lägre försäljning av hårdvaran, vilket i sin tur tvingade fram en ny strategi för Microsofts del, samt en riktig funderare om de alls ville syssla med spel och konsoler egentligen.
År 2017 föll bitarna på plats, Spencer började så sakteliga sjösätta Xbox Game Pass, de släppte Microsofts spel även till PC, blev återigen konsoltillverkaren med den mest kraftfulla hårdvaran, bytte radikalt formspråk på konsolerna samt fick lov att shoppa det han tyckte sig behöva med Microsofts bottenlösa plånbok. När jag blickar tillbaka, känns det som att de senaste åren egentligen varit en enda stor generalrepetition inför vad som komma skall; Xbox Series S och X.
När vi härom veckan fick Xbox Series S och X till redaktionen, stod det snabbt klart att vad de pysslat med är att göra den mest smärtfria övergången mellan två konsolgenerationen någonsin. Det mest uppenbara är såklart den bakåtkompatibilitet som fungerar så otroligt smidigt. Det är verkligen bara att installera klassiker som Star Wars: Republic Commando, Rockstar Table Tennis, Viva Piñata samt Metal Gear Rising: Revengeance och börja spela. Kapade laddningstider, bättre bilduppdatering och betydligt tjusigare färger får du på köpet direkt - ibland även högre upplösning.
Eftersom jag inte hade några nya spel till konsolen när den anlände (eftersom inga ännu släppts), så provade jag mig fram med just detta, och kunde även spela lokal multiplayer trots att jag bara hade en ny handkontroll genom att bara synka Xbox One-diton. Inte heller behöver jag fundera över spelköpen. Tack vare Xbox Game Pass har jag tillgång till en massa spel från dag ett såsom Gears Tactics och Falconeer, samt att det finns förbättrade favoriter. I sistnämnda kategori hittar vi exempelvis Gears 5, Sea of Thieves och Halo: The Master Chief Collection.
Vi fick vår konsol till redaktionen för några veckor sedan och passade på att fota.
Men när vi ändå snackar om spel, känns det på sin plats att komma med kritik också. Trots allt är det så att Xbox Series S och X skulle ha lanserats med Halo Infinite som dragplåster. Hur det gick med det, vet ni säkert redan och efter den misslyckade gameplay-debuten, är det nu till synes rejält uppskjutet. Och det märks. Det saknas inte lovande titlar att spela till de nya Microsoft-konsolerna, men att utbudet borde ha varit bättre, råder det ingen tvekan om.
Jag tar mig friheten att gå tillbaka till konsolerna igen. De bygger vidare på den estetik som etablerades i och med Xbox One S. Det vill säga tämligen små, propert och kantigt designade konsoler. Xbox Series S är väldigt tjusig, och jag skulle säga att det med marginal är den snyggaste enheten i denna nya generation, men Xbox Series X är inte helt pjåkig den heller, i synnerhet inte den gröna synvillan uppå. Den 30 centimeter höga pjäsen är faktiskt mindre än jag trodde, men den är brutalt tung. Jag har min liggandes, vilket fungerar utmärkt, men jag hade uppskattat att kunna vrida på Xbox-loggan 90 grader för att stilla min OCD när konsolen ligger ner. Dessutom sitter bottenplattan kvar, vilket i ärlighetens namn inte är så snyggt. Xbox Series X vinner på att stå upp, helt enkelt. Den lilla Series S passar däremot in precis överallt.
På konsolens framsida finns det naturligtvis skivenheten (saknas på Xbox Series S), en synk-knappe för handkontroller (som även gömmer en IR-mottagare för exempelvis fjärrkontroller) och en USB-port. På baksidan hittar du en HDMI-port, två USB-portar, en plats för minnesutbyggnad samt en Ethernet-port.
Den nya handkontrollen påminner mycket om den till Xbox One, men så snart du greppar den, känner du att det är gott om nyheter.
Det är i princip samma uppsättning som Xbox One X, men som du noterar saknas ett optiskt uttag. Mitt favorit-headset från förra generationen nyttjar just ett sådant, så det är såklart lite synd. De flesta större tillverkade har lovat att lösa detta med mjukvaruuppdateringar till berörda headset, men jag befarar att det inte kommer bli någon hundraprocentig lösning.
Xbox Series S säljs för 3595 kronor och Xbox Series X för 5695 kronor, vilket gör dem till de billigaste alternativen nästa generation, jämfört mot Sony. Det är såklart mycket pengar oavsett, och det går att hitta billigare (€299 för Series S och €499 för Series X) genom att importera från EU eftersom det högre priset framför allt är vår kemikalieskatts fel.
Den gröna "fläcken" på ovansidan är en synvilla som ger en läcker effekt. Xbox Series X ser klar bättre ut ståendes än liggandes.
Jag gillar dock att Microsoft erbjuder sin lösning Xbox All Access via Elgiganten, vilket är ett plus. Tack vare detta kan du hämta din konsol utan att betala något alls, men få en förhöjd månadsavgift på Xbox Game Pass Ultimate. Det blir både något billigare och är ett sätt att möjliggöra köp även för den som inte har råd att slanta upp hela beloppet direkt.
En otroligt viktig del av en ny konsol är såklart dess handkontroll. Här har jag blandade känslor. Missförstå mig rätt, handkontrollen till Xbox Series S och X är alldeles utmärkt. Det nya styrkorset är superbt och ergonomin så mycket bättre att jag efter kort tid började uppleva Xbox One-diton som lite klumpiga. Axelknapparna har också setts över ordentligt och greppet är klockrent. Lagget har också minskats och det känns överlag mer responsivt att spela. Jag provade flera krävande klassiker som Duck Tales, Mega Man 2 och Street Fighter II för att verkligen försöka uppleva förbättringen.
Gears 5 körs i inställningar högre än Ultra till PC och är ett av för få spel som ger exempel på vad den nya konsolen kan erbjuda.
Dessutom är batteritiden mycket bra (efter snart en månads flitigt spelande har jag inte laddat dem ännu), med två AA-batterier. Jag kör vanlig Ikea-laddare och har alltid fräscha liggandes. Pluspoäng även för att man nu kan ta screenshots och spela in video med en dedikerad knapp. Med det sagt så är den lite tråkig. Det är verkligen en förlängning av Xbox One-handkontrollen snarare än någon revolution. Jag efterlyser inte gimmickar, men något nytt hade varit trevligt.
Så, hur är det med SSD-hårddisken då? Den har ju på förhand varit det mest omtalade till den nya generationen. Det mest uppenbara med den är såklart de drastiskt kapade laddningstiderna. Microsoft har här lanserat funktionen Quick Resume som gör att runt fem-sex spel kan vara igång samtidigt, även om du stänger av din konsol. Det tar ungefär tio sekunder att bläddra mellan olika titlar som är igång, vilket är oerhört smidigt. Eftersom jag direkt kan återvända där jag lämnade spelet, fungerar funktionen dessutom som ett slags extra sparfil.
SSD-minneskorten pluggas in på baksidan och utökar lagringsutrymmet med en terabyte.
Det är lite 'vänta och se' som gäller när det kommer till SSD-hårddiskens inverkan på spelen. Titlar som skiftar mellan olika världar är redan på väg, men jag är mer nyfiken på om det kan bli helt sömlösa öppna världar i rollspel och liknande. Tills vidare laddar spelen ilsnabbt och det ger alltså extra förbättringar som Quick Resume - och det är ju inte heller det sämsta.
Brasklapp dock för att hårddiskarnas utrymme är rejält begränsat, SSD är dyrt. Xbox Series S har 364 gigabyte tillgängligt. Definitivt tillräckligt för den som spelar årets FIFA och vill ha lite roliga casual-spel samt charmiga indies. Den som däremot lever av blockbusters lär finna att det blir knapert snabbt. Att skaffa en extern hårddisk för att avlasta är klokt, det går snabbt att föra över spel jag vill lira till SSD från den externa och det blir därmed en prisvärd lösning. Det finns även minneskort (i realiteten små SSD-hårddiskar) från Seagate att plugga in på baksidan. Dessa har jag inte hunnit testa än, men det är en smidig lösning som dock är våldsamt dyr.
Till Xbox Series X är situationen bättre med 802 gigabyte tillgängligt. Det räcker betydligt längre såklart, men risken är att du även här kommer behöva överväga alternativ för lagring tids nog.
Nästa år släpps Microsoft Flight Simulator till Xbox Serioes S och X. Ett spel som får även kraftfulla datorer att gråta, hur det flyter på de nya konsolerna blir därför intressant.
Prestandan då? Exakt vad som sitter under huven kan du läsa mer om i vår artikel "Allt du bör veta om Xbox Series S" och "Allt du bör veta om Xbox Series X", men kortfattat har Microsoft med marginal den mest kraftfulla konsolen denna kommande generation. De hade de å andra sidan även sedan Xbox One X lanserades, men det hindrade inte Sony från att fortsätta vara de som levererade de snyggaste spelen, även om i princip alla multiformatstitlar (vilket i rättvisans nämn är sisådär 95%, så det är såklart viktigt) såg bättre ut till Microsofts konsol. Nu finns dock förutsättningar för något alldeles extra om Xbox Game Studios levererar. Jag ser fram emot att få se vad det tekniska försprånget kan ge, även om det åtminstone första månaderna (tills Microsoft Flight Simulator lanseras) främst återigen tycks handla om bättre multiformatsversioner.
Xbox Series S är däremot mer tveksam. Den har klart lägre prestanda, men har moderna chip som mäktar med exempelvis ray-tracing. Tanken är att konsolen ska bjussa på samma spel som Xbox Series X men i en lägre upplösning. Microsoft har målet 1440p, men få utvecklare tycks nå det, och bland annat just ray-tracing har fått stryka på foten jämfört med Xbox series X. Nu tror jag inte att just upplösning är superviktigt för spelare som väljer Series S, utan det är ett billigt alternativ för familjer eller för den som vill ha en andrakonsol. Det är dock värt att känna till att det finns risk att spel bantas mer än Microsoft antytt.
Detta är vad som väntar dig när du kommer hem med din Xbox Series S.
Och såhär tjusigt ligger Xbox Series X packad.
När det gäller operativsystemet är det exakt samma programvara som körs på både Xbox Series S/X och Xbox One-konsoler med höstens uppdatering. Vissa kan säkert tycka att det är en besvikelse, men själv gillar jag att direkt känns mig hemma, få alla mina genvägar direkt och veta hur allt finns och fungerar. Den senaste uppdateringen är dessutom riktigt snygg, där framför allt butiken förbättrats.
Microsoft har som sagt haft en lång och rejäl förberedelse inför denna generation, och de har laddat upp i åtminstone tre-fyra år. Ännu har de dock inte fått spelen på plats, och SSD-hårddiskarnas lagring lär kunna bli ett problem snabbare än man tror. Men Xbox Series S är ett väldigt billigt sätt att haka på den nya generationen och Xbox Series X har redigt imponerande specifikationer under huven, och den väl utbyggda bakåtkompatibiliteten samt Quick Resume och konsumentvänliga initiativ som Smart Delivery och All Access hamnar på pluskontot. Sammantaget känns det som att Microsoft lärt sin läxa och det känns som en betydligt roligare generation väntar Xbox Series S/X-köparna, än för de som investerade i en Xbox One för sju år sedan.
