Såhär bra är Super Nintendo World i Osaka

Under min semester passade jag på att besöka Japan i två veckor och har tidigare berättat om mitt besök på det suveräna Nintendo Museum, något jag verkligen kan rekommendera. Bara dagen efter passade jag och följet på att åka till Universal Studios i Osaka, där Super Nintendo World var det som drog mest - tillsammans med bergodalbanor och annat.

Super Nintendo World firar, för övrigt, under 2026 att det var fem år sedan de öppnade, vilket betyder en rad extra överraskningar, om än av lite mindre karaktär (såsom exempelvis tillfälliga maträtter i Toads restaurang. Dessutom byggdes parken härom året ut med en Donkey Kong-del, komplett med en bergodalbana, och även om jag vet att flera av er som läser varit på Super Nintendo World i antingen Osaka eller Orlando (Florida) så har jag själv inte haft tillfälle tidigare. Så det var alltså med spänt intresse jag steg upp orimligt tidigt på semestern för att åka till Universal Studios.

Även om jag åkte i juni, då det är regnperiod, så hade vi generellt väldigt lite regn under min semester - utom två dagar. Den ena var när vi skulle till Nintendo Museum (vilket mestadels är inomhus så det kändes helt OK) och det andra var såklart dagen vi hade bokat in oss på universal Studios. Det var visserligen inget ösregn, men ändå få uppehåll. Dagen var annars vald med omsorg eftersom det fortfarande var skola i Japan, vilket åtminstone i teorin borde betyda mindre köer.

För säkerhets skull hade vi dock även köpt expresspass - vilket var närmast chockerande billigt för en västerlänning - och fått tider till olika delar av parken. Genom att infinna sig på rätt plats vid rätt tid var det sedan bara att gå rätt in på attraktionerna. Sägas ska att Universal Studios i Orlando är flera gånger större än i Osaka med både större och häftigare attraktioner (jag har varit på förstnämnda flera gånger så har att jämföra med), men det som finns räcker gott och väl för en dags åkande, och jag skulle jämföra utbudet och området med Liseberg, dock mer påkostade omgivningar som Harry Potter-land, Minions-land med mera.

Att vara tidigt ute på Universal Studios Osaka är en god idé på grund av långa köer och parken stänger normalt mellan 19-21 på kvällen så kommer du runt lunch hinner du inte vara där särskilt länge. En dag när det regnar och det är skola i Japan var dock köerna begränsade oavsett och vi kunde lätt glida förbi avstängda kösystem som visar hur orimligt länge man kan få vänta om man har otur.

Innan vi gick in på området passade dock min sambo på att köpa en regnponcho med Nintendo-motiv, och som det mesta i Japan verkar den vara av lite högre kvalitet och mer "galonig" i materialet med tjusigt tryck. Det håller alltså regn helt borta och fungerar även som utmärkt souvenir. Både jag och sambon investerade dessutom i varsitt Nintendo-diadem, där jag valde med svampar och hon tog Yoshi.

Väl inne på område besökte vi både Harry Potter-landet och Minion-landet (förutbestämda tider, som sagt) innan vi gick in i Super Nintendo World. Vägen dit går genom en liten skogsallé där man halvvägs framme kan köpa en slags klockor som låter dig samla mynt i Nintendos värld. Om de är värda pengarna är tveksamt (knappt 5000 yen), men de fungerar även som Amiibos och är trots allt en rolig souvenir - så både jag och damen slog till.

Entrén till Super Nintendo World pryds av en enorm tårta, väl värdig Svampriket, eftersom parken som sagt fyller fem. Vägen in i parken går sedan som sig bör genom ett grönt rör, vilket gör att det är en väldigt pampig syn som möter en när man kommer ut på andra sidan, och liksom ser parken uppenbara sig. Det är ett förvånansvärt litet område, men eftersom man kommer in på speciella tider, känns det aldrig särskilt trångt, och det känns bokstavligt talat som att stå i en Mario-bana i Super Mario 3D World.

På flera ställen finns minispel designade för att efterlikna det vi sett i spelen såsom Toads bod där man ska försöka vinna genom att få likadana symboler i ett 'enarmad bandit'-liknande spel. Det finns även flera frågeteckenblock där man kan samla pengar med armbandet, både för att det är kul och för att hjälpa "sin" figur (Luigi i mitt fall) att vinna dagens utmaning, samt hemliga platser där det finns pengar att hitta.

Allt liksom rör på sig och lever, och även om jag hade sett detta på video innan jag kom hit så slås jag över hur påkostat allt känns. Det är mynt som roterar, plattformar som rör sig, Goombas som spatseras, skal som studsar och allt i oerhört genomarbetade miljöer. Jag ser hur folk runt omkring mig ofta bara stannar upp och tittar.

Jag hade på förhand hoppats att det skulle vara just såhär, för attraktionerna ser ärligt talat inte särskilt märkvärdiga ut på pappret - som attraktioner betraktat. Och det första vi skulle testa var Mario Kart. Det gör man inne hos Bowser och kösystemet går igenom urläckert designade korridorer som konstant får mig att sträcka ut fingret framför mig i luften och bara utbrista "Men kolla då!!!!!", vilt gestikulerandes mot Bob-Ombs, Bullet Bills och mycket annat. Eftersom det som sagt var dåligt väder var köerna korta även utan expresspass, men det syns att det här är ett ställe byggt för att folk ska få vänta... länge.

Så hur var attraktionen då? Jamen helt okej, man åker längs en förutbestämd bana och skjuter frenetiskt på allt som rör sig i karts med fyra förare. Hur mycket skill det egentligen finns inbakat vet jag inte, men sammantaget hade jag gett det en sexa i betyg. Det är inte mycket till åkande egentligen och tekniken med skjutandet och AR-glasögonen man han på sig är inte tillräckligt imponerande. Men det är ändå Mario Kart-känsla.

Nästa åktur var Yoshi, vilket kanske snarast ska betraktas som en liten sightseeing i parken. Man ska trycka på knappar när man ser Yoshi-ägg i olika färger, men det fyller inget syfte egentligen och går så sakta att man inte kan misslyckas. Kanske kul för de allra yngsta, men jag hade ändå viss behållning av all fanservice. Betyg? Jamen en femma kanske (och då är jag snäll).

Efter dessa åkturer gick vi vidare genom parken för att komma till Donkey Kong-delen. Längs vägen fortsatte jag gotta mig och allt, och skymtade även väl dolda Pikmins. Eftersom de finns både här och i The Super Mario Galaxy Movie, antar jag att vi får betrakta dem som en del av Svampriket nu? En kul touch oavsett.

I Donkeys värld pumpas DK Island Swing non-stop, och det klagar jag ju sannerligen inte på. Det är som att skickas rätt in i Rares gamla Donkey Kong-äventyr, och precis som hos Marios motsvarighet är detaljnivån utsökt (och jodå, jag hittade Pikmins även här). Denna delen av parken är dock klart mindre än Svampriket, som alltså redan det var ganska litet, och utöver en makalöst god glass modell barnkalas, ett par inköpta Donkey Kong-kalsonger i en riktigt roligt Donkey-butik, gömda mynt till armbandet samt ett trumminispel (som om man spelar det väl resulterar i att noshörningen Rambi dyker upp) - så finns egentligen bara en bergodalbana.

Lyckligtvis är Mine Cart Madness den kanske mest påkostade attraktionen här och är känd för att ha ett "hopp", där vagnarna ser ut att hoppa mellan trasiga rälsdelar. Det är dock en bana som tydligt är gjord för barn med väldigt små backar och inga spektakulära kurvor eller liknande. Så hur var den att åka? Det vet jag faktiskt inte, för när det var vår tur började det regna ännu mer och attraktionen stängde för kvällen. Inget betyg alltså, men baserat på bekanta som åkt den och Youtube-filmer, så är det en apsnygg och trevlig familjeattraktion, men heller inget mer än så, och något betyg kan jag givetvis inte sätta.

Vid den här tidpunkten hade vi varit i parken i runt två timmar. Minus en lunch på Harry Potter-land, ett ställe som serverar orimligt bra nöjesfältsmat både här och i Orlando, så började det kurra i magen och jag såg fram emot att få testa Toads kulinariska Svampriket-anrättningar. På vägen från Donkey-delen tillbaka till själva Mario-delen passerade vi dock områdets obligatoriska shop.

Som jag skrev är priserna i Japan orimligt billiga för en västerlänning och inte ens på ett nöjesfält som detta kändes något egentligen dyrt. Det resulterade i orimligt mycket shopping för mig och sambon med allt från kakburkar (japp, pluralis, och fyllda med diverse Mario-kakor), ett genomskinligt Mario-paraply med motiv från bara 2-2 i Super Mario Bros, några tishar, lite Animal Crossing-grejer, pennor, färdigmat, en hoodie och en massa annat. Onödigt? Kanske. Kul? Definitivt.

Vi avrundade till sist besöket med en rejäl middag för fyra av oss. Toads restaurang kan tydligen även den ha ohyggliga köer, vilket vi slapp. Vi kom in direkt och kunde beställa det vi ville ha. Hela restaurangen är utformad som en levande plats i Marios värld, och fönstren är skärmar som visar Toads i full färd med att laga mat och hitta på hyss. Allt medan vi tar plats i en riktigt tjusigt utforma matsal.

Sambon åt en calzone utformad som en Super Mario-svamp och själv tog jag en blandrätt med lite av varje (lasagne, stjärnbröd med mera), en Mario-inspirerad sallad med gott om påskägg för fansen samt en direkt ljuvlig gräddtårta av förvånansvärt svensk modell. Nintendos känsla för detaljer är makalös, och en ur personalen kom och visade ett påskägg kopplat till våra drycker med färgade tapiokapärlor i. Ställer du den genomskinliga muggen på din mobil med ficklampan på, samtidigt som du rör om så får du Rainbow Road i glaset.

Jag avrundade besöket med att ta en sista sväng runt i parken, som bara för att mentalt säga farväl. Hit kommer jag att komma tillbaka. Dels behöver jag ju få åka Donkeys ride, men dels är det bara så otroligt mysigt att vara här. Jag fattar hur Universal och Nintendo tänker, men även Disney riktar sig till familjer och Disney-parkerna har bättre attraktioner än såhär. Det borde finnas någon större bergodalbana för oss lite äldre fans och nog vore det kul med någon vattenride, kanske sittandes på en Plessie?

För den som främst prioriterar attraktioner är det svårt att rekommendera Super Nintendo World, för du kommer bli besviken. Letar du däremot efter gemytlig och genuin trivsel och ohanterligt mycket kärlek, överraskande god och kreativ mat samt den kanske roligaste och mest prisvärda Nintendo-shopping man tänka sig kan... ja då är detta ett måste.

För att avrunda så vill jag dock tillägga att Universal i övrigt har två riktigt fina bergodalbanor samt en hel del sådana där kombinerade filmrides (där du rör på dig längs en bana och samtidigt ser en film). Även om det fortfarande är en väldigt mycket mindre park än i Orlando - så finns det att åka, bara inte just Nintendo-grejer. Kort sagt tummen upp från mig, är du i Osaka och gillar spel, så missa inte detta.