Scream: Bäst till sämst

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Epost *

Namn *

När Scream gjorde entré 1996 så blev det en pånyttfödelse för slashergenren som hade varit döende under lång tid. Med sin intertextualitet och självmedvetenhet blev det en bra braksuccé, och braksuccé vet vi allihop vad det betyder för kostymgubbarna i Hollywood: här finns pengar att tjänas. Nu när Scream 7 snart har premiär så tänkte jag ta tillfället i akt och rangordna mina favoriter i franchisen - från sämst till bäst. Varning för spoilers!

6. Scream VI (2023)

Redan inledningsvis börjar jag ana ugglor i mossen då det plötsligen börjar slängas med romerska siffror i titeln när föregångarna (och sjunde delen) använder sig av arabiska dito. Denna sifferinkonsekvens är ingalunda, om ens i närheten av, filmens största problem. Ghostface på en tunnelbana i miljonstaden New York lät säkert kul när man pitchade storyn till denna femte uppföljare, men detta har redan gjorts i Friday the 13th Part VII: Jason Takes Manhattan (1989) och det vet vi ju alla att det är en av den franchisens mest märkliga och sämsta alster. Filmen är sömning rakt igenom med väldigt få, om än några, ljusglimtar, och slutstriden i den övergivna teatern är urusel. I min mening hade denna film varit betydligt bättre om de stannat kvar i Woodsboro. Scream gör sig helt enkelt bäst som en småstadsskräckis.

5. Scream 4 (2011)

Efter ett uppehåll på 11 år gör Scream comeback med en tredje uppföljare, och man märker tidigt att filmskaparna ämnar göra en storstilad återkomst. Vilket jag inte tycker att man lyckats med överhuvudtaget. Inledningssekvensen är en film i filmen (Stab som filmerna heter då) i filmen. Detta skulle kunna ses som någonting supersmart och originellt, men från undertecknad kommer det mest en tung suck åt denna Inception-blinkningen. De fortsätter rida på vågen för vad som är aktuellt genom hela filmen, och det innebär allt från found footage till reboots. Mycket kretsar dessutom kring sociala medier som jag inte tycker är det minsta kul i slasherfilm. Men jag är gammal, trångsynt och konservativ, så jag får givetvis finna mig i detta då en styrka Scream alltid har haft är att de är tidsenliga, och sociala medier var i allra högsta grad aktuellt 2011. Nya karaktärer presenteras där den kanske mest framträdande är Jill som är Sidney Prescotts (Neve Campbell), som är franchisens final girl, kusin, någonting jag tycker är lite väl tråkigt och fegt. Det behöver inte alltid vara en släkting som gör entré och tar plats, det kan faktiskt också vara en karaktär som inte har några släktband överhuvudtaget.

4. Scream 3 (2000)

I denna andra uppföljare blir det ännu mer meta än tidigare då filmen mestadels utspelar sig på filmsetet för Stab 3, och skådeplatsen har också förflyttat sig till Hollywood. Jag minns att jag var besviken på filmen när den kom vid millennieskiftet, och det är väl egentligen ingenting som har ändrat sig genom åren som gått. Det ska sägas att filmen kom relativt olägligt, om det är rätt ord, i och med Columbine-massakern. Filmstudion gav order till Wes Craven och dennes team att det ska vara mer humor och mindre våld. Sagt och gjort, vilket säkerligen tog emot, mer humor och mindre våld blev det vilket i detta fall är i negativ bemärkelse. Det blir sömnigt värre när det avslöjas filmens mördare är Sidneys halvbror och hjärnan bakom planen som mördarna har i originalfilmen. Efter denna film tar serien som redan nämnts här ovan ett break på 11 år innan nästa uppföljare, som med facit i hand är svagare än den här.

3. Scream (2022)

Det är inte alltid ett långt break innebär en sämre film som ovan, utan de 11 åren (återigen) som gick mellan fjärde och femte filmen (som märkligt nog bara heter Scream som originalfilmen) innebar en nytändning av rang. Våldet är tillbaka och mycket känns nytt och fräscht. På ett positivt sätt ska säga för en bakåtsträvare som mig. När det kommer till skräck- och slasherfilm ska sägas. Tror även att Wes Craven satt i sin registol uppe i himlen, blickade ner och gav två tummar upp. Nya meta-begrepp tas upp, nämligen requel som är en sammanslagning av remake och sequel. Med det menas att man startar om en serie, fast har med gamla karaktärer som dock inte är drivande på samma sätt som tidigare. Det känns mer fräscht än på länge. Hallucinationerna/drömsekvenserna med Billy Loomis, första filmens ena mördare, hade man kunnat skippa.

2. Scream 2 (1997)

En fullvärdig uppföljare som spelade in nästan lika mycket pengar som originalet (vilket innebär att Scream 2 är den näst mest inkomstbringande filmen i franchisen). Wes Craven tar med oss ut på en åktur levererar mer av mycket utan att upprepa sig nämnvärt. En snygg scen är när Ghostface jagar Gale och Dewey i de ljudisolerade rummen - ett genialiskt bildspråk som drar åt Hitchcock-hållet med sin klaustrofobiska känsla. Han kunde sin sak, den gode Craven! Någon annat han gör är att chocka oss genom att ta död på skräckfilmskonnässören Randy, mitt på ljusa dagen dessutom. Han fungerade lite grann som ett språkrör, eller en form av berättarröst om man så vill, för oss skräckfilmsnördar som tittar. En riktigt bra uppföljare helt enkelt som levererar det man på förhand önskade.

1. Scream (1996)

Ingen av ovanstående rår givetvis inte på originalet, som enligt mig är en av modern (skräckfilm)tids absolut bästa filmer. Jag såg den senast vid Halloween i fjol och slogs återigen av vilken fullträff till skräckfilm detta verkligen är. Riktigt fin spänning filmen igenom, snygga mord (som är positivt i detta sammanhang) och en självmedvetenhet som verkligen är otrolig. Filmen växlar verkligen mellan en hyllning av slasherfilmen, samtidigt som den driver med genren. Vi ser alla möjliga referenser till skräckfilmer som får nördar likt mig att bli helt saliga. Det är också fascinerande och en frisk fläkt att se en mer mänsklig mördare än exempelvis Jason Voorhees och Freddy Krueger. Vilket märks redan i inledningen när Ghostface blir golvad hela två gånger - först genom ett knytnävsslag på truten och sedan genom en spark rakt på kronjuvelerna. Jag tänker att jag nöjer mig där, för det är inte otänkbart att det dyker upp en mer djupgående artikel om denna film i en inte alltför avlägsen framtid.

Håller ni läsare med om denna ranking, eller hade ni gjort den annorlunda?