Det finns mycket skambetonat inom gamingvärlden. Du ska ta mig fan aldrig göra något på ditt egna vis, du ska hålla dig till det som är brukligt inom kollektivet av Joltdrickare annars är du lika exotisk som en vegan som äter fisk till vardags för "Öhh fiskar är fula och tvättar sig inte". Likt Septa Unella från Game of Thrones vet man att dom står där redo med ägg och tomater och i kör skränar "Shame! Shame! Shame!" åt den som sticker ut.
Är du Inverted eller kör du vad som klassas som normalt?
Så här kommer det, vad som kommer chocka världen mer än Brad Pitts otrohet mot Aniston, att Marcus i smyg bygger med Duplo och att jag i smyg kallar Petter för Degevall efter en recension från vår förra eminenta skribent Månsiboy. Jag, Majsan är medlem i AIS som inte ska misstagas för en fotbollsklubb från staden där alla låter som de är födda med en silversked i stjärten när dom pratar. Nä, Anonyma Inverterade Styrningar är min klubb och där möts vi, vi lite udda typer i skymundan från alla vanliga spelare och tala ut om våra problem med upp och ner och sida till sida. För tydligen är det ett problem.
Att spela utan inverterad styrning är som att spela med en trasig handkontroll för mig.
Ja, inte för oss egentligen men för alla man råkar berätta att man just kör inverterat. Blicken man får är alltid lite överraskat vidöppen, ja, lite Marty Feldman och ja, det är nu du som milleniumbebis sätter igång att googla vem fasen det är. Blicken följs alltid upp med ett HA!, så där överlägset som bara en normalspelare kan åstakomma och sedan ligger de där och vrider sig av skratt och håller sig på magen medans de trycker ut orden " Hur fan kan du köra inverterat? Är du dum i hela huvudet eller?". Antagligen. Men jag vet inte varför jag gör det. Jag har gjort det sedan dagen jag först tog upp en handkontroll och jag har aldrig slutat. För mig är det liksom helt logiskt. Men jag har även försökt få bukt med mitt problem. Jag har försökt allt. Till exempel Antabus men det har noll effekt på spelnördar tyvärr.
Jag har försökt att inte gå in och vistas i miljön som triggar mig. Alltså spelmenyn och ändra till Inverted Y. Sen finns ju de där spelutvecklarna som försöker vara hjälpsamma och som inte ger oss något alternativ. De som tror de hjälper men som tyvärr bara utesluter oss. Jag ser aldrig slutet av de spelen. Eller rättare sagt jag ser inte mycket överhuvutaget på de spelen annat än mark när jag vill titta upp och himmel när jag vill titta ner. Jag vandrar runt som jag tänker mig någon som är hög gör, som en vandrande bubble head och jag dör precis hela jävla tiden. Att dra ett gevär och pricka ska vi inte ens prata om. Oj, vad det inte meningen att jag skulle skjuta fienderna i lilltån?! Fick tag i Legospelet Horizon och dog typ 200 gånger när min legoversion av Aloy visade sin ständiga dödslängtan och bara sprang ut för varje stup hon såg. Kanske var det mitt sällskap hon försökte fly ifrån?
Varje gång en spelutvecklare skapar utan min styrning gör han mig till kapten Jack Sparrow. Tack liksom.
Tji, fick hon då jag inte gav upp förän 199 försök senare. HA!, lycka till att falla emot din död några gånger till din föråldrade hippie! Så kan ni låta oss ha lite självrespekt, ni vanliga handkontrollsryttare? Låt oss töntar med Inverted Y slippa försöka imponera på er och låt oss släppa skammen. Låt oss slippa vandra runt som om vi ständigt spelar som en romfull Kapten Jack Sparrow som vobblar runt och inte vet vad som är upp och vad som är ner och som ständigt springer in i väggar. Som inte ens kan pricka El Gigante med en bazooka om vi så stod brevid honom på taffsavstånd. Så låt oss bara enas om att smaken är som baken, delad, eller vad säger du? Även om min bak efter en månad i nya lägenheten på våning tre utan hiss nu kan knäcka valnötter med skinkorna kanske är lite bättre än din bakdel. Men det mina vänner är en helt annan historia. Så, golvet är öppet, dags att erkänna. Vi är alla bland vänner.
Hur spelar du?