Min storebror Michael är lite av en vapendåre och en riktig prickskytt. Varje gång jag ser på Polisskolan och Tackleberry far fram tänker jag alltid på brorsan. Han är den bästa sidekicken som finns att ta med på Liseberg om man vill komma hem med en bautastor Nallebjörn och eftersom jag själv kan bli misstagen för en väldigt blind skytt eller åtminstone en gravt närsynt sådan så är han bra att ha med när du själv inte ens kommer i närheten av tredje priserna som oftast består i skit som kommer ut från ett Kinderägg. Beviset på min brors prickskyttighet består inte bara i en hög med kramgoa nallebjörnar och en och annan Pikachu, det finns även ett knappt synligt ärr under mitt vänstra öga som är resultatet av när han och min kusin Stefan sköt prick på mig med en Soft Airgun när jag var runt fem år och intet ont anande lekte i trädgården med mina Barbiedockor. I mitt eget huvud är jag Majsan däremot egentligen en mästerskytt jag med och skyller alltid varje miss på dåligt inställt sikte eller att vapnen bara är rent utsagt dåliga och manipulerade på något sätt.
Gäller att ständigt ladda om. Därför har Majsan lite ticks med just omladdning och trycker på knappen var 3:e sekund
Men ska sanningen fram så i riktiga världen är det tyngsta vapen jag hållit i ett luftgevär och jag skulle antagligen inte kunna träffa en ladugårdsvägg om så mitt liv hängde på det. Jag skyller min kaxighet på alla TV-spel jag spelat som gjort att jag tror mig vara en blond Rambo dock utan de svällande musklerna och den djupa solbrännan som påminner om de grillade kycklingarna bakom charkdisken på Ica. För i TV-spelets värld är jag rätt bra. Rätt så. Om jag får panga i min egen takt och gömma mig bakom en låda då och då som den fegis jag är och pricka fienderna en efter en. I onlinespel däremot med fart skulle det dock snabbt uppdagas att jag mer är i samma klass som en slöskallad neandertalare för jag fungerar tyvärr inte så bra i stressiga spel. Där blir jag bara jäkligt bra på att springa och synd och skam så dödar man inte fiender genom att springa snabbt för om så varit fallet skulle jag haft en dödslista värre än digerdöden. För ska sanningen fram så är jag TV-spelens Usain Bolt när det kommer till Boss-fights och onlineshooters. Som tur är undviker jag onlinespel som pesten och håller mig till äventyr och actionspel och det är där jag känner mig grym. I dessa spel känns varje vapen vant i mina händer, somliga mer än andra. Så jag tänkte kort och gott lista mina favoritvapen när jag spelar.
Ah, min älskade Lancer
Pilbågen i Tomb Raider
I de flesta spel är pilbågen lika effektiv som harpunerna var på Gulliver när lillputtarna anföll. Och i de flesta spel så har pilbågen just den effekten, typ som att bombadera någon med tandpetare. I Skyrim var till exempel pilbågen totalt bortkastad om man nu inte satsat allt man hade på just båge när man byggde sin gubbe. I Tomb Raider däremot blev dock plötsligt pilbågen en favorit och guld värd. Den var tyst och kraftfull och kunde döda utan att du fick alla fiender emot dig. Du kunde tyst plocka dom en efter en. Samma sak i Horizon Zero Dawn som även det var ett spel som gav bågen en upprättelse. Vem kan glömma de grymma sprängpilarna som kunde sänka även de starkaste metallbestarna?
Lancer i Gears of War
I Gears of War älskade jag Lancern som med sin lilla motorsåg framtill tog allt i sin väg. Det var ett lätthanterligt vapen som gjorde jobbet, inga krusiduller. I en av de värsta scenerna smyger man runt i ett labb med en massa testobjekt i glasmontrar, riktiga läbbiga monsterdiggare där innanför och plötsligt krossas de en efter en där man går i godan ro. Där och då var jag glad att jag hade min Lancer, men framförallt motorsågen på den för kulorna tog snabbt slut vilket resulterade att jag sågade mig igenom alla fiender och överlevde pärsen och kunde berätta historien efteråt.
Har man bara ett riktigt prickskyttegevär så slipper man vara i närheten av folk.
Elstöts-Macheten i Dead Island
I Dead Island blev mitt favoritvapen en Machete med el i sig. Med den kände man sig någorlunda trygg emot horder av badklädda zombies som försökte tugga en levande. Den var kraftfull och kunde ta död på även de lite starkare fienderna och gjorde att man aldrig kände sig helt i underläge även om tre, fyra odöda kalasade på en på stranden som en barnfamilj som glömt både Festisarna och svettiga ostfrallor hemma på strandpickniken.
S&W M500 i Resident Evil 5
I Resident Evil 5 kom jag under andra spelgenomgången över en Magnumpistol med världens längsta pipa som var som en förbannad elefantstudsare. Handkanonen sänkte alla med ett endaste skott, allt från Lickers till motorsågszombies och den gjorde mig, Majsan till den modigaste i hela världen. Just i Resident Evil-serien har Magnumen alltid varit ett grymt vapen men ett vapen man bara använt och sparat till särskilda tillfällen för som alltid med bra vapen så lyser alltid kulorna med sin frånvaro. Som till exempel när Hunters oväntat kom på besök eller Lickers försökte tungkyssa dig emot din vilja. Med denna S&W var saken biff och jag misstänker att det var just detta vapen som fick Clintan i Dirty Harry så jäkla kaxig.
Hagelbrakaren i Fallout 3 (Och alla andra spel jag spelat)
I Fallout 3 väckte hagelbrakaren min kärlek, och nu snackar vi combat shotgun som sänkte det mesta i sin väg. Hagelgeväret är fortfarande ett av mina favoritvapen i de flesta spel. Kanske beror de på att man alltid träffar det man siktar på? Kulsprutor däremot väljer jag alltid bort, de känns alltid helt meningslösa. Man gör av med alla sina kulor på två minuter och träffar kanske tre skott. Nä, då vill man ha en hagelbrakare vid sin sida som kan blåsa bort en och annan lem. Och är man också blodtörstig som jag vill man ha Bloody Perk valt så lemmarna flyger all världens väg i V.A.T.S också. Då behöver man liksom inte oroa sig om fienderna överlevt. Benen på marken bredvid dig säger något annat och mer lugnande.
Gäller att packa en lätta väska i vissa spel
Fatman i Fallout 3
I Fallout 3 fanns det två fiender man helst inte ville stöta på för oftast betydde det ond bråd död för din egen del. Dessa två gick under namnet Death Claw och Sentry Bots. Death Claws såg ut som en förhistorisk mindre T-Rex som tack vare sina enorma klor på tassarna rev dig i bitar på två sekunder och även var rustad med både tålighet och en snabbhet som inte var av denna värld. Detta betydde att du hade liten tid på dig att döda den innan , ja, den dödade dig. Samma sak med Sentry Bots som kom i lite olika format. Visst, vissa var hyffsat lätta att döda, men ibland kom specialarna som var rustade med både raketer och annat dödligt och de var sega och svårdödade medans du inte var det. Då behövdes ett vapen som hette duga och det hittade jag i Fatman. Fatman sköt små missiler och tog död på det mesta och det även på just de två jag listade även om man fick mata på några gånger för att få dom i graven.
Sniper-geväret i Grand Theft Auto V
I GTA V älskade jag mitt prickskyttegevär som räddade mig på många uppdrag. Lite av fegisarnas vapen för den som vill göra stor skada på långt håll och det passar mig bra. Jag är ju trots allt en fegis har vi ju konstaterat vid det här laget.
Hidden Blades i Assassins Creed
Jag vet inte vad det är med de pyttesmå bladen men jag älskar dom. Att bara gå förbi din fiende och i smyg skjuta fram dina knivar under sitt gömställe bakom handleden för att sedan bara gå vidare utan att någon ens märker ditt illdåd förrän du är långt där ifrån i trygghet är något mästerligt. Det är nice. Att kunna klara av ett helt läger av soldater från skuggorna och ingen har ens märkt att de försvunnit en efter en. Det är som om du aldrig ens var där.
En riktig man bär en yxa eller bubbaklubba, det är sen gammalt.
Leviathan Axe i God of War
Den stora yxan som Kratos släpar runt på är ett fenomenalt vapen att kapa skallar med. Kraftfull som få och hittar tillbaka till ens hand när man kallar på den efteråt. Den får jobbet gjort och man behöver inget mer vapen än så. Vad mer kan en tösabit önska sig?
The Wand i Hogwarts Legacy
Jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla att vifta runt med trollspöt i Hogwarts Legacy men när man väl hade skolat sig i trollkonstens alla läror så var man rätt överjävlig och mäktig i spelet. Och om man som jag som inte kunde låta bli att lära sig de förbjudna så blev man verkligen helt överlägsen alla andra och även svåra fiender som troll blev en promenad i parken. Jag gillar den känslan.
The Ryno i Ratchet & Clank
"Ryno" stod helt enkelt för " Rip You a New One" och förklarade riktigt enkelt vad raketgeväret gjorde med dina fiender. Underbart vapen som sopade rent bland fienderna på ett kick och som tog dig levande runt även de mest svåra banorna i spelet.
Bästa smygarvapnet jag vet.
Jag skulle kunna fortsätta tills förbannelse, men detta är några av mina favoriter. Jag skänker även en tanke till de oförglömliga BFG 9000, Links Master sword och kofoten i Half-Life. Som ni ser är jag en kvinna som borde göra Rambo sällskap och försvara något berg någonstans mot någon ondskefull diktator eller en terrororganisation. Synd bara att nallebjörnsutdelaren på Liseberg inte ser min storhet. Men jag svär på att de jäklarna manipulerar siktet på sina skjutbanor. Det kan ju iallafall inte vara så att jag, Majsan med all min vapenerfarenhet inte träffar bullseye och skjuter utanför. Nej, nej, inte jag inte. Majsan skulle kunna störta ett mindre land om hon kände för det. Men idag är jag tyvärr upptagen med annat. Ska tvätta håret och läsa en bok. Men imorgon kanske?
Vilka är dina favoritvapen?