Snälla Tomten: Majsans önskelista

När Majsan knör i sig hinkvis med pepparkakor i ett desperat försök att hinna bli listad som snäll innan den 24:e så vet man att det vankas juletid. Men det verkar inte hjälpa hur mycket av den kryddiga kakan som förtärs, tomten verkar glömma vart jag flyttat varje år eller så är det den enkla anledningen att jag inte lyckats bli snäll hur jag än kämpat som är problemet. Jag har nämligen kommit till den åldern då julklappar inte ska tas emot för tydligen är man för gammal för att bli glad åt presenter inslagna i prassliga papper och glittriga snören har våran familj bestämt. Men ska jag avslöja en hemlighet så håller jag inte med tråkmånsarna. Man blir aldrig för gammal för att få ett överraskande paket.

Eller ja, förutom min far Jörgen med ett J då som varje jul blir överraskad med något litet och alltid svarar med orden, "Du skulle inte köpt något, helt onödigt, vad ska jag med detta till?". De snygga sportbyxorna jag köpte ett år "var för långa" och användes aldrig. Förlåt men hade jag köpt ett par mindre hade jag fått handla på barnavdelningen och det är faktiskt inte meningen att strumporna ska synas mellan byxor och skor, det var bara Michael Jackson som kom undan med den unkna stilen och han bar en suspekt glittervante till ensemblen.

Eller för att inte tala om det praktiska locket till smörpaketet med en infälld smörkniv som jag köpte till honom så jag skulle slippa se alla använda smörknivar på skärbrädan som doppats runt i tusen olika pålägg innan den en vecka senare diskades för att avlägsna rödbetssallad, vitlöksost och apelsinmarmelad som satt intorkat i en allt annat en skön blandning. Användes heller aldrig utan hamnade i en låda i köket för att samla damm för all evighet. Men som sagt. Jag är för stor för julklappar.

Nej, julafton handlar om mat och gemenskap. Tydligen. Själv sitter jag som en Grinch och tittar avundsjukt under lugg på ungarna i familjen när de sliter upp sina paket och tio minuter senare sitter och bygger Lego eller något annat kul. Men tack och lov för gemenskapen, vem behöver klappar? Inte Majsan. Men om jag nu skulle få göra en önskelista så skulle den se ut lite som denna med sex grejer som skulle ge mat och gemenskap en match som heter duga.

Dualsense Controller/PS5 Cover Ghost of Yotei
Otroligt snygg design om ni frågar mig och oj vad snygg den blivit i min spelhylla. En kontroll som passar in i det vuxna rummet utan att det blir för mycket barnkalas över det hela. Villhöver sen jag la ögonen på setet.

Nintendo Switch 2
Senaste gången en Nintendo konsol införskaffades hos mig var med Gamecube om man nu inte räknar med mini-NES och mini-SNES. Suget efter Mario och Zelda dyker upp som ett brev på posten med jämna mellanrum och när suget kommer sätts mina retrospel på för att döva abstinensen men den försvinner aldrig helt. Jag vet ju att det finns en Mario där ute som liksom har tagit steget ut i 2025 med allt vad det fört med sig. Grafik, spelmekanik och ändlösa möjligheter.

My Arcade Pocket Player Bubble Bobble
När man plötsligt hittar sin barndom i en liten manick så blir man ju så där mjuk och fnoskig inombords. Så fort jag såg den hörde jag den välkända musiken automatiskt i mina öron och jag fördes tillbaka till 1986 när jag var åtta år och satt med min bästa vän Linda och spelade axel mot axel på knä i hennes bror Puttes rum knappt en meter från den lilla tjock-TV:n. Två blonda ungar med gluggar i tänderna och i matchande Mimmi Pigg-tröjor i turkost och rosa.

Seagate 2TB för Xbox Series S
Jag är en gammal gamer. En sån där gamer som spelat på både diskett och på plastkasetter och det sitter i djupt. Längtan efter spel med skivor och fodral är total. Download för mig är som att köpa inget, att få luft. Jag hör liksom vildvittrorna i Ronja skrika: "Syns inte, Finns inte!". Därför har jag ett beteende som inte är som alla andra när jag spelar på de nyare konsolerna som helt kräver just download. Jag vill se mina spel och jag har en inbillad rädsla att om jag tar bort dom för att få mer plats så försvinner dom. Detta trots att jag vet att de finns där. Så jag är hon med alltid fullproppad hårddisk. Alltid. Den är maxad till bredden och varje gång jag vill spela något nytt och påbörjar nerladdningen så skriker min konsol efter mer plats. Så Majsan behöver plats, mer plats att förvara mina dyrgripar som jag inte vill radera. Och denna baby på 2 TB skulle få mig på det torra för evigt tror jag. Tänk vad spel jag hade kunnat baka in! Och slippa detta flyttande och raderande och framför allt denna separationsångest som jag alltid drabbas av.

DJI Mini 4K drönarkamera
Det som de flesta inte vet om mig är att jag älskar att fota. Bredvid spelandet ligger fotograferandet som en klar nummer två som precis som gaming ger mig sinnesro. Jag älskar att dra på mig vandringskängorna, sätta på mig ryggsäcken och koppla min jycke och dra ut på äventyr med kameran i högsta hugg. Förra året skaffade min brorsa en drönare och jag har fått testa den några gånger och oj vad suget efter en egen blev stor. Foto i all ära men detta tar ju filmandet till helt andra höjder om man säger så.

Dreame L40 Ultra
En robot som dammsuger hemma? Som hundägare gör man inte mycket annat än just dammsuger. Skrattar alltid när någon frågar hur ofta min hund fäller. Vad sägs om 24/7? Dygnets alla timmar för att vara korrekt. Jag har varit smart som bytt ut alla mattor i mitt hem till krämvita som matchar hans päls så man slipper se eländet men det hjälper ju inte hela vägen. En robotdammsugare känns som svaret på det problemet. Denna bad boy till och med moppar golvet efteråt. Fan, tror jag är kär.

Så snälla tomten, regeringen pratar ju om hur mycket mer pengar vi har kvar i lönekuvertet nu sedan slipsnissarna tog över så jag tog i lite från tårna med listan detta året. Och med tanke på allt barnarbete jag hört ryktas om du använder i din verkstad så har du råd. Tack på förhand!

XOXO
Majsan