Om det fanns en sak jag verkligen beundrade Sony och Playstation för vid lanseringen av Playstation 2, så var det hur nytänkande de var. Utöver Gran Turismo var det nämligen nästan ingenting som följde med från den gamla konsolen till den nya, som istället fick spelserier som God of War, Jak and Daxter, Killzone, Ratchet & Clank, Socom och satsningar som EyeToy: Play.
God of War dök för första gången upp till Playstation 2 och är en av få serier Sony fortsatt exploatera genom generationerna.
Och när det sedan blev dags för Playstation 3 var de igång igen. Nya spelserier. Infamous, Little Big Planet, Motorstorm, Resistance, Uncharted och The Last of Us med flera. Fräscht och kul. Och minsann om inte Sony var lika modiga när det var dags för Playstation 4. Här debuterade plötsligt sådant som Astro Bot Rescue Mission, Bloodborne, Days Gone, Death Stranding, Driveclub, Ghost of Tsushima, Horizon: Zero Dawn och Marvel's Spider-Man. Kort sagt, Playstation-fans har haft det väl förspänt när det kommer till nya spelserier.
Notera dock att jag skriver "haft", för jag kan inte påstå att jag känner på samma sätt längre. Sony har fått ut hyggligt mycket spel till Playstation 5 med tanke på att pandemin sabbade de första åren ganska rejält. Men kollar vi på spelen så är det väldigt knapert med nya satsningar (kommer i princip bara på Returnal av spel med lite budget). Det är mer Astro Bot, mer God of War, mer Horizon, mer Ratchet och mer Spider-Man. Till detta kommer flera återutgivningar/nyversioner av sådant som Death Stranding, Demon's Soul, Ghost of Tsushima, Spider-Man även här, The Last of Us och Uncharted.
Days Gone, Ghost of Tsushima och Horizon: Zero Dawn är tre av de nya spelserier vi fick när Sony gick från Playstation 3 til 4.
Så, tänker jag klaga på Sony alltså? Nej, tvärtom. Jag bara noterar att de varit bäst i klassen när det kommer till nya spelserier. De som äger Xbox har nämligen inte haft det lika väl förspänt och ett tag var det rent av en uttalad strategi att mer eller mindre bara satsa på kvartetten Fable, Forza, Gears of War och Halo - något många poängterat var oerhört fattigt. Och de som har Nintendo-konsoler kan visserligen alltid se fram emot helt nya spelupplevelser, men det är inte en obetydlig mängd av dem som innehåller fickmonster, en grönklädd alvgosse eller en rörkrökare med ohälsosamt midjemått.
Det känns helt enkelt som det finns en tydlig trend just nu som i stort sett går ut på att aldrig satsa på något nytt (jag snackar om storspel här, inte indies eller budgettitlar från små team), utan enbart mala på med det vi redan har. Ubisoft är ett bra exempel på detta och nyligen framkom att de har elva Assassin's Creed-satsningar på gång, och Sony har svindlande 16 Horizon-projekt under utveckling. Dessutom har de Naughty Dog som släppte en remake av The Last of Us förra året, nu är en remake av tvåan avslöjad, det kommer ett multiplayer-spel och trean är såklart också på väg. Dessutom är de inblandade i TV-serien och - får jag förmoda - fler projekt vi inte känner till.
Räkna mer oerhört mycket mer Assassin's Creed framöver, det är elva projekt under utveckling.
Activision å sin sida släpper inte längre bara årliga Call of Duty, utan har även en satsning som är free-to-play och kompletterar sedan detta med att ytterligare släppa remaster/remakes av utvalda klassiker. Och Crash Bandicoot fick under loppet av några år Crash Bandicoot: Nsane Trilogy, Crash Team Racing Nitro-Fueled, Crash Bandicoot 4: It's About Time, Crash Bandicoot: On the Run, Crash Team Rumble. Microsoft å sin sidan har en hel studio tillägnad Halo, och The Coalition ansvarar för Gears-serien. Nintendo släpper å sin sida massor av remasters och remakes av allt från Pokémon-äventyr, gamla Mario-rollspel till klassiska Zelda.
Såhär kan jag fortsätta, det är inte isolerade tendenser, även om det kanske är de mest uppenbara. Här invänder kanske någon att det ju är utmärkt, Uncharted, The Last of Us, Halo och Zelda är ju knappast några dussintitlar. Och det är definitivt sant. Men även stora serier tenderar att med tiden tappa dragningskraft. Det är väldigt få produkter som förblir för evigt heta.
Nintendo är visserligen bland de största syndarna när det kommer att pumpa ut spel inom ett och samma varumärke, men släpper spelmässigt väldigt olika titlar, ofta med enormt långa mellanrum.
Kolla till exempel på Microsoft vad som hände i slutet av den framgångsrika Xbox 360-eran då Halo 4, Gears of War: Judgment och det där Fable-spelet till Kinect inte lyckades engagera. Då stod de helt plötsligt i princip utan spel. Det är inte bara det faktum att Sony velat förnya sig varje generation som gjort att spelen inte fått uppföljare, vissa har helt enkelt inte förtjänat det. Det är svårt att välja vad som ska bli en jättesuccé och när något floppar eller känns ute, så riskerar man att stå med ingenting. Det behövs många ben att stå på för att vara säker på att alltid ha en plattform.
Dessutom... jag tror det är väldigt farligt för branschen att stagnera. Konsolerna brukade vara centrum i spelvärlden, men blev senare PC och är idag definitivt smartphones. Även om de tycks fortsätta sälja bra i takt med att de förnyas, så är det ingen naturlag. Hur stort suget blir att köpa Playstation 6 för att få spela God of War 3, Uncharted 5 och The Last of Us: Part IV återstår att se, samma med Xbox Next och spel som Gears 7, Halo Second Reboot och Fable 2. Det känns liksom gammalt redan nu, och utgivarna vet detta och försöker numera maskera det genom att ta bort siffrorna i titlarna med antingen unika namn eller rent av återanvändande av tidigare spels titlar, så det Call of Duty: Modern Warfare III som släpps i år egentligen borde heta Modern Warfare 6 (det finns som bekant redan ett Call of Duty: modern Warfare 3).
Fable, Forza, Gears of War och Halo var melodin för Microsoft under andra halvan av Xbox 360-eran.
Till detta kommer att hålla sig inom en enda serie gör att man inte kan ta ut svängarna som man vill. Ett spel i en serie står ju på sin föregångares axlar. Det finns grunder som måste vara med, vilket skapar väggar att hålla sig inom. Det här är något som riskerar att hämma kreativiteten hos storspelsutvecklare, vilka känns alltmer som ganska identitetslösa och fokusgruppstestade produkter anpassade för att tillfredsställa så många som möjligt (och är därmed heller inte riktade mot någon särskild). Om du skulle göra en glass som så många som möjligt tycker om, skulle det förmodligen bli vanlig vanilj, men det betyder inte att man vill äta vanilj för resten av livet.
Hösttitlar som Lies of P, Starfield och The Day Before lockar extra, helt enkelt för att det är nysatsningar som kommer bjuda på något jag inte sett förut.
Lyckligtvis kommer det fortfarande helt nya produktioner nu och då, även om det är mer ovanligt och sällan inom det så kallade AAA-segmentet (storspel). Den absolut största delen av produktionerna går numera till inkörda varumärken och säkra kort. Jag spelar också sådant såklart, och försöker absolut inte säga att det skulle vara fel på något sätt, men däremot önskar jag en bättre variation och fler helt nya satsningar för att spelvärlden inte ska tappa sin lyster.
