Spelromaner... Ordet får en kanske att rynka skeptiskt på näsan och gå vidare till nästa bokhylla med "riktig" science fiction och fantasy. Faktum är dock att många böcker baserade på spelserier är riktigt bra och dessa vill redaktionen lyfta fram i en bunt mini-recensioner. Vi vill dessutom varna för några riktiga rötägg...
En av de mest populära spelvärldarna och mytologierna är den som vi fått tagit del av i Halo-spelen. Därför är historien om Master Chief, hans bakgrund och hans olika äventyr ett nöje att förkovra sig i om man är ett fan av spelen. I Halo: The Fall of Reach reser vi till 2500-talet där veteranförfattaren Eric Nylund berättar om händelserna som inträffade innan det första Halo-spelet och hur Spartan II-soldaterna kom att existera.
Som Halo-djupdykning är Halo: The Fall of Reach suverän för fansen och det märks att Nylund fått arbeta med den "Halo-bibel" Microsoft tagit fram. Detta leder även till ett lite väl stort karaktärsgalleri och även för insatta kan det vara svårt att hänga med i bland. Science fiction-delen, beskrivningarna av striderna och Halo-världens vapen och fiender är dock utmärkta. Hål i story-luckorna från spelen fylls i smidigt och detta är en av de bättre spelböckerna vi stött på.
Betyg: 8/10
Titel: EVE: The Burning Life
Författare: Hjalti Daníelsson
Sidantal: 397
Recensent: Viktor Eriksson
EVE är nog det online-spel som jag respekterar mest. CCP Games har i princip lagt hela sitt speluniversum i händerna på sina användare och det med storartat resultat. I The Burning Life har fan-fiction författaren Hjalti Daníelsson givit sig på uppgiften att ge liv åt två NPC-typer från spelvärlden. Nämligen en "Blood Raider" vid namn Drem och "mission agenten" Ralea. Det lyckas han så där med. De nämligen osympatiska och har mindre färg än ett skepp från spelvärlden.
På varsitt håll i boken sniglar de sig fram genom en historia som mest är en samling opublicerade Wikipedia-artiklar om EVE-universumet. Detta när inte författaren lägger otaliga rader på att beskriva korridorer och kontrollpaneler. Det är kort sagt mördande tråkigt och uppfyller otrevligt nog många av de fördomar som utomstående parter brukar ha om spelet EVE. Vad som däremot tar kakan är när boken försöker rikta kritik mot folk som spelar EVE. Det är en intressant idé men den utförs oerhört krystat. Speciellt när boken själv kapitaliserar på licensen.
Betyg: 4/10
Titel: Warcraft: Lord of the Clans
Författare: Christie Golden
Sidantal: 278
Recensent: Mikael Sundberg
Lord of the Clans börjar vara till åren kommen, men det är fortfarande given läsning för alla som uppskattar World of Warcraft i allmänhet och förstås Thrall i synnerhet. Här får du hela berättelsen om hur Thrall kom till makten och vilken enorm betydelse han hade för hela sitt folk. Särskilt så här i efterhand är det spännande att läsa om en kritisk del av orchernas historia och lära känna en av Blizzards största hjältar, då många bara känner honom som den där kantiga orchen som står i Orgrimmars tronsal.
Eftersom den skrevs i samband med Warcraft III, innan spelarskaran hade exploderat bortom alla gränser, slipper vi också alla spelkonventioner och namedroppande som ofta förstör för många andra spelbaserade böcker och exempelvis de senare serietidningarna baserade på Warcraft. Det här är fantasy när den är som enklast, rakast och hederligast. Lite som Thrall själv.
Betyg: 8/10
Titel: Metal Gear Solid
Författare: Raymond Benson
Sidantal: 319
Recensent: Love Bolin
"Innehållet är de tondövas pekfingervals", ryktas det att Horace Engdahl en gång yppat. Om man försöker drista sig att lyssna till språkets melodi i boken Metal Gear Solid så får man rejält ont i öronen. Boken är helt enkelt sorgligt dåligt skriven. Det kan man naturligtvis ha visst överseende med när man läser en spionroman baserat på ett tv-spel.
Vad som är svårare att ha tålamod med är den totala bristen på spänning. Boken är spelet. Mer eller mindre rakt av. Snake dödar bossar, röker och eliminerar soldater. Så långt så väl. Men att utstå långa haranger om vilka vapen och vilken ammunition supersoldaten plockar upp från varje rum är helt enkelt överflödig information.
Om du vill uppleva det första Metal Gear Solid utan handkontroll är boken ett alternativ. Letar man efter underhållande läsning bör man hålla sig borta. Om mänsklighetens historia inte gett bokbål en obehaglig klang hade jag kunnat spara in på grillkoll i sommar.
Betyg: 2/10
Titel: Dragon Age: The Stolen Throne
Författare: David Gaider
Sidantal: 400
Recensent: Sophie Warnie de Humelghem
En valpig prins står helt plötsligt utan stödhjul efter att ha bevittnat mordet på sin mor. Skräckslagen flyr han hals över huvud vidare in i skogen. Frågorna är många, hopplösheten är omfattande och tröttheten påtaglig. Av en slump hamnar han framför en man, lika ung som han själv, och detta möte visar sig bli avgörande för landet Fereldens fortlevnad.
Det är upptakten till The Stolen Throne, David Gaiders första bok om händelserna innan de i Dragon Age: Origins. För David Gaider, som även är chefsförfattare till spelet, måste det ha varit världens chans att kunna brodera ut vad som hände mellan Maric och Loghain under åren som rebellkronprins respektive enastående taktiker. Det märks lite på berättarspråket att han inte har författat skönlitteratur tidigare, för stundtals är Gaiders berättande hoppigt och ofokuserat och känns till en början som att han skriver hellre än bra.
Mot slutet tar det sig, och The Stolen Throne blir en angenäm berättelse som Dragon Age-fans bör bänka sig tillsammans med under solen.
Betyg: 7/10
Titel: The Infernal City: An Elder Scrolls Novel
Författare: Greg Keyes
Sidantal: 288
Recensent: Mikael Sundberg
Vad hände egentligen efter att vi hade räddat Elder Scrolls-världen från Oblivion? Det försöker Greg Keyes berätta, men lyckas inte så bra. Fyrtio år efter Oblivion får vi följa en salig blandning karaktärer som upptäcker Umbriel, en svävande stad som förvandlar alla den passerar över till odöda. Problemet är ett vanligt sådant med den här typen av böcker.
Dels är det fullproppat med namn som ofta visar sig vara helt irrelevanta, vilket gör att man får bläddra tillbaka för att påminna sig om vilka de var. Och så är boken alldeles för trogen spelet: man kan nästan sitta och bocka av vilka färdigheter eller magier som används. Ett ytterligare problem är att The Infernal City är del ett av två planerade böcker, och den slutar abrupt utan att något riktigt blir avklarat. Del två är fortfarande inte utannonserad, och tills den är släppt kan jag tyvärr inte rekommendera en genomläsning, även om du är ett fan av Elder Scrolls. Möjligen blir den här boken bättre när den är klar.
Betyg: 4/10
Titel: Gears of War: Aspho Fields
Författare: Karen Traviss
Sidantal: 400
Recensent: Jonas Mäki
Spelet Gears of War ger dig inte mycket bakgrundshistoria alls, utan du kastas rakt in i rollen som köttnacken Marcus Fenix och sätter igång med att motorsåga Locusts på löpande band. Faktum är dock att Gears of War har en riktigt intressant historia och före detta krigskorren Karen Traviss har satt den på pränt (något hon för övrigt gjorde så bra att hon fick uppdraget att författa Gears of War 3).
Istället är det boken Gears of War: Aspho Fields som berättar allt om Marcus och Dom, Pendulum-krigen och Locust. Och det gör den bra. Karen använder svettig militärlingo och ett mustigt språk som förmedlar Gears of War-känslan väl. I synnerhet första halvan är väldigt välskriven, om än lite hoppig i berättandet, innan den pampiga finalen. I slutändan kan Gears of War: Aspho Fields absolut rekommenderas för fans av spelen som vill veta mer om Epics hårdkokta värld, men för övriga finns det bättre science fiction-böcker att läsa.
Betyg: 6/10
Titel: Mass Effect: Revelation
Författare: Drew Karpyshyn
Sidantal: 323
Recensent: Jonas Elfving
Nix, det är inte allas vår Commander Shepard som är huvudpersonen i denna Mass Effect-roman signerad Drew Karpyshyn. I stället får vi får följa alliansens David Anderson, som är på jakt efter en överlevare av en attack mot en hemlig militärbas. Det visar sig att attacken utförts av falangen Blue Suns och i takt med att vi vänder sidor får vi reda på mer och mer av vad som hände innan händelserna i spelet Mass Effect, vars story vi som bekant gillar riktigt mycket.
Och så är det ju med spelromanerna. En styrka är att de kan skänka igenkänning och aha-upplevelser när man sedan spelar, eller tänker tillbaka på spelen de baseras på. Mass Effect: Revelation är precis en sådan bok, den förgyller en upplevelse man redan haft, men kräver sålunda också en del av läsaren. I övrigt bjuder Revelation på en stabil blandning av fartfyllda partier och lugnare inslag då bokens huvudperson undersöker sitt mysterium. Ett förutsägbart slut och utbudet av vassare science fiction drar dock ned betyget en aning.
Betyg: 7/10
Dessa böcker kan du köpa på Science Fiction-bokhandeln.