Det finns ett oändligt antal karaktärer i spelvärlden. Arga, gemytliga, macho, gulliga, roliga... Vad som än faller dig i smaken. Och det är som det ska vara, det fungerar. I spel. Det finns alla sorters personligheter i vår värld också, men frågan är hur de så omtyckta spelfigurerna skulle fungera i vår verklighet? Vem vill man egentligen helst inte möta i en mörk gränd och vem skulle charma sin väg in i vilket sällskap som helst?
Ta Kratos, till exempel.
All den där vreden passar utmärkt om du ska besegra Olympen, men för att lyckas inom konsultföretaget... Not so much. Här krävs en rejäl dos lugnande medicin och många timmars terapi för att den stackars gudadräparen ens ska kunna gå ute bland folk, för att inte tala om att nå posten som marketingansvarig. Kan han behärska sig skulle nog Kratte dock ha en god chans att jobba sig upp genom figurativ slakt på konkurrenterna.
Det kan ju vara så att Kratos som yngre åkte på kompisresa till Kreta. Kanske var han inte så arg då. Men efter att ha vaknat naken på stranden och både den snygga tjejen han träffade på klubben förra kvällen och alla hans pengar plus passet är borta, för att inte tala om svikande polare som tagit båten över till Santorini medan vår skallige vän låg och kräktes i hotellets bougainvilleabuskar, kan ju vem som helst tappa humöret.
Resultat: Vi tror på en chans till rehabilitering för den rödvite krigaren!

En semester i Grekland blir inte alltid vad man hoppats på.
Sedan har vi Mario, den glade rörmokaren.
Den glade vandalen, snarare! Nu vet ju inte jag vem som placerat ut randomiserade tegelblock över hela stället, men underligare konstverk har man ju sett. Vem har gett honom tillåtelse att bara ha sönder allting han ser? Knubbiga män som inte visar någon som helst respekt för andras egendom, snor alla pengar de hittar och våldgästar slott och palats, det låter knappast tilltalande. Våldgästar ja.

Frukta Mario med ett basebollträ...
För ärligt talat, med tanke på hur ofta och lätt Peach rövas bort av Bowser utan att ens anmäla honom efteråt, nog tyder det på en viss villighet från hennes sida? Och vem var egentligen Bowser Juniors mamma? Kanske är det ett extremt fall av Stockholmssyndrom vi talar om, eller kanske fortsätter "your princess is in another castle" med "och vill helst slippa bli förföljd av stalkers med jättemustasch vars hobby är att äta svamp med underliga effekter och hoppa på söta sköldpaddor tills de dör".
<newpage>
En annan aspekt av Mario som inte känns särskilt super är att han inte verkar kunna hantera stress för fem öre. Hur kan vi annars förklara det faktum att han plötsligt och oförklarligt hoppar upp och bara dör när klockan tickat på för långt? Troligen snackar vi hjärtproblem av den ständiga pressen som följer av hans måste-rädda-världenkomplex, och då är det förstås synd om den lille mannen.
Resultat: Vi rekommenderar sjukhusvård, ett bantningsprogram, avgiftning och en dejt med någon mer jordnära än en flyktig prinsessa.

Kanske föredrar grönt och taggigt.
Nej, ska man bilda familj med en man verkar Marcus Fenix som det ideala valet.
Här har vi någon som inte är rädd för att hugga i, hur skitigt jobbet än må vara. De slemmiga fiender han så lätt sågar ner kan vi ersätta med att få bort de där jobbiga sniglarna från trädgården. Med kommandot över grannsamverkan vågar inga läbbiga typer ta sig in i villaområdet, samtidigt som han är en trygg hand att hålla i för barnen på väg till skolan. Min pappa är större än din!

Har vi provat att lägga ut salt mot det här?
Mackan har yrkesstolthet trots motgångar och är lojal mot sina kompisar. Kanske kan vi ibland tycka att han känns lite för lojal, samtidigt som han verkar ha ett stort behov av att osa manlighet så att man nästan storknar. Kan det vara så att denne macho, macho typ i själva verket har ett mjukt inre han inte vågar släppa fram, av rädsla för att bli hånad och utskrattad?
Resultat: Vi hoppas att herr Fenix klarar av att ta sig ut ur garderoben och släppa fram sina sanna känslor, och ser en framtid där han stolt visar upp sin nya klädkollektion utan skam och gråter ett par glädjetårar mot axeln på en manlig modell.

Får jag lov, min sköna?
Apropå modell så vore väl det en perfekt sysselsättning för Bayonetta, tänker man.
Extremt långa ben, fasligt smal om midjan och van vid högklackat. Men vad är det som säger att denna akrobatiska häxa inte tröttnat på att posera sexigt för män som helst bara vill se henne utan kläder? Drömmen kan lika väl vara ett lugnt småstadsliv där Nettan går till jobbet som alla andra utan att behöva spöa bad guys i varje gatuhörn. Med hennes magiska kapacitet kan hon till och med kombinera ett par yrken, kanske som barnboksbibliotekarien som också håller kvällskurser i fantasifulla håruppsättningar.

Kan vi få en saga, tack!
Dock finns en viss risk att Bayonetta har för stort endorfinkicksbehov för att nöja sig med lugn och ro. Att börja strippa mitt på ett öppet torg eller påstå sig ha tillgång till flera olika dimensioner kan lätt få konsekvensen att bli inlåst i en mer eller mindre trevlig cell, antingen för tillnyktring i arresten eller i de svårare fallen, psykiatriska avdelningen 35.
Resultat: Vi håller tummarna för att hon håller sig till att bli fallskärmsinstruktör och stuntkvinna istället och kan få börja åldras med lite värdighet.

Sökes: Dejtingsajt för oss som är 500+.