FIFA: Road to World Cup 98 (1997)
Jag borde ha varit för ung för att ens minnas detta spelet men när jag av någon anledning fick det runt ett år efter det släpptes av min morbror (han spelade redan nästa version av FIFA antar jag) var det ett spel jag återkom till mycket under mina tidiga år. Bandet Blur och deras Song 2 som spelades i introt varje gång man startade spelet är för alltid inpräntat i huvudet på mig trots att det är en låt jag inte tycker särskilt mycket om. Men när låten spelas än idag så är det konstant nostalgi och en återkomst till det sena 90-talet. Jag har spelat nästintill varje version av FIFA-serien efter 98 men det är just den här versionen som definitivt väcker starkast minnen, och hade det inte varit för att jag fortsatte spela det i flera år efter att man först lade vantarna på det, hade garanterat mina minnen varit mycket svagare idag. Jag kommer aldrig glömma hur sinnessjukt brutalt du kunde tackla i det här spelet, det retro-futuristiska soundtracket i menyerna och de skotska kommentatorernas obegripliga ord.
Sydney 2000 (2000)
Det är lätt att glömma med Segas senaste versioner men de olympiska spelen brukade se mycket annorlunda ut i spelform. 2012 års version i London må vara det bästa vi har men det är med utgåvan i Sydney jag har mest minnen. Jag minns hur jag ofta brukade komma hem från skolan och det första jag alltid ville göra var att lyckas kvalificera mig för de olympiska spelen i alla de grenar som var möjligt så som höjdhopp, spjut och tresteg. Ett lika tydligt minne som lever sig kvar är hur svårt jag tyckte det var, som en sexårig grabb vid den här tiden, att lyckas med just den bedriften att kvalificera sig till OS, att jag ibland tog till en livlina i form av mina föräldrars hjälp för att ta mig vidare. En mer euforisk känsla skulle det dock bli när jag till slut lyckades kvalificera mig på egen hand och den ultimata kronan på verket var naturligtvis när man lyckades ta det där första efterlängtade olympiska guldet. I framförallt 100 meter löpning minns jag att det var som allra svårast då du var tvungen att hamra på piltangenterna likt en ivrig iller för att springa fortare, och när jag inte lyckades kvalificera mig på egen hand helt enkelt blev tvungen att ta min far till hjälp. Jag kommer aldrig glömma hur han satte sig i sin (låt oss säga) minst sagt unika position hukandes över tangentbordet redo att hamra sönder de där piltangenterna som att det inte fanns en morgondag. Allt för att hans son skulle nå OS. Det var minsann tider det.
SSX 3 (2003)
SSX 3 tillhör kategorin av spel mina vänner hade men som jag inte hade själv, vilket gjorde att man tog varje möjlighet som gick att umgås med dessa vänner så man kunde spela de spel man var så avundsjuk på att dem ägde. Jag minns än idag när jag var på ett födelsedagskalas hos en klasskompis och såg honom spela SSX 3 på Xbox och hur snyggt jag tyckte det var. Omedelbart ville jag ta tillfället i akt att ta plats framför deras TV och hoppa på min egna snowboard och spela tills våra ögon blev fyrkantiga. Friheten i hur man tog sig igenom banorna samtidigt som man förfinade sina tricks till perfektion erbjöd en näst intill oändlig loop av återspelningsvärde och SSX 3 skulle bli en titel jag skulle få skäl att återkomma till många gånger framöver.
NBA LIVE 2000 (1999)
NBA LIVE som spelserie må ha dött i och med NBA LIVE 19, när EA till slut beslöt sig för att sluta konkurrera i basketvärlden och sedermera drog ur proppen. Det skall dock visserligen sägas att jag och basket är så långt ifrån en lyckad combo man kan komma. Jag varken tycker om eller följer sporten i verkliga livet och mitt intresse för sporten är i princip lika med noll även inom spelform. Men det finns dock ett undantag och det undantaget stavas NBA LIVE 2000. Spelet tillhörde en av de titlar vi hade hemma till PC som jag en dag bara beslöt mig för att spela av ren nyfikenhet och efter det var jag fast för ett bra tag framöver. NBA LIVE 2000 hade vad som verkade en oändlig mängd spellägen vilket gav miljontals skäl att vilja testa allt och hela tiden bli bättre. Det må vara det enda basketspelet jag spelat mer än enbart några timmar och det enda som jag verkligen har haft kul med, men NBA LIVE 2000 tillhör ett av alla de spel jag spelade vid millennieskiftet som jag aldrig kommer glömma.
NHL 07 (2006)
NHL må inte släppas på PC sedan över ett decennium men det var just på PC som min introduktion till serien började i och med NHL 98. Mina minnen från det spelet är dock i stort sett obefintliga idag och det var inte förrän med NHL 2005 jag skulle bli riktigt trogen serien fram till NHL 14. Det spelet jag har allra mest minnen med i serien dock är utan tvekan NHL 07 till PC. Jag fick spelet i julklapp det året och det råkade även vara en jul då vår familj var värd för i stort sett hela tjocka släkten på mors sida. Det enda jag och några av mina kusiner gjorde hela den julaftonskvällen var nästan helt uteslutande att spela NHL 07 till tonerna av Arne Hegerfors vackra stämma (må han vila i frid) och det bästa soundtracket av licensierade låtar i ett sportspel någonsin. Min musiksmak skiftade till stora delar till hårdrock och metal tack vare ett enda spel och det är minsann inte en liten bedrift det.