Det är som att falla rakt in i solen. Ett sken som är så starkt att det raderar själen, ja kroppens innersta byggstenar förintas på ett ögonblick. Ljudet, nej skriket när atomerna splittras, är som från galna fladdermöss förstärkta tusenfalt. För en tusendels sekund är den där, den fräna smaken av metall då alla blodkärl på en om samma gång exploderar och dess röda innehåll förångas. En lössläppt energi så fasansfull att ingen människa som sett den kan beskriva dess anlete. De som skådat in i dess innersta har för länge sedan förlorat det sista av sin mänskighet eller mött en befriande död.
Den 12 april 2006 hände det igen. Ironiskt nog nästan på dagen 20 år efter den första katastrofen i Tjernobyl skakades den ukrainska jorden än en gång. En ny katastrof inträffade, inte som den förra i kärnkraftverket utan en kilometer därifrån. Man hade utfört topphemliga och mycket riskfyllda experiment och något hade gått snett, riktigt snett. Det såg ut som en kärnexplosion, men inne i området som blivit påverkat av explosionen hände underliga saker. Den mystiska energi som explosionen slängde ut över de närliggande omgivningarna skapade oförklarliga och dödlig farliga fenomen. Gravitationens och fysikens lagar gäller inte längre.
Livet i zonen, som området kom att kallas, blir för de flesta kort och mycket brutalt. Därinne lever saker som varken vår herre eller Charles Darwin planerat för eller tänkt sig, ens i sina vildaste fantasier eller mardrömmar. Både djur- och växtliv har hamnat på ett evolutionärt stickspår. Styrt endast av den radioaktiva mutationens perversa lagar. Hit in vågar sig inte vem som helst. Militären patrullerar endast i nödfall och då i grupp för att rensa ut bland de mer aggressiva mutanterna. De stannar helst i sina posteringar kring zonens yttre gränser för att skydda de utomstående för dess faror. Några som däremot har gjort zonen till sitt hem och till sitt levebröd är människor kallade stalkers. Dessa lever på att, som katastrofens bärplockare, ströva runt bland ruinerna letandes föremål som skapats av de speciella förhållanden som råder. Det är ett hårt liv, styrt av en brutal darwinism, den starkaste eller den med mest ammunition överlever. Ingen går att lita på. Det är lättare att befria en annan stalker från dennes fynd och låta det ruttnande kadavret gödsla zonens muterade växtliv än att själv leta upp de varor som forskare och andra betalar dyra rubler för vid zonens gräns. Moral och etik läggs åt sidan för överlevnad och profit.
Detta är världen som GSC skapat åt oss fylld av mardrömsvarelser, misstro och radioaktivitet. Vi som har intresserat oss för vad som kokar i utvecklarnas grytor utanför de vanliga motorvägarna har en längre tid dreglat över GSC:s radioaktiva hemlighet. Med ett sjukt leende på läpparna har vi analyserat de senaste skärmdumparna och som svartsjuka troll har vi samlat och vaktat vår skatt av de senaste filmerna från detta underliga spel. Vad som för ett år sedan verkade vara för bra för att vara sant börjar nu mer och mer närma sig ett verkligt släppdatum. Man måste komma ihåg att de första filmerna och bilderna från Stalker - Oblivion lost letade sig ut på Internet långt innan en endaste pixel visats från vare sig Doom 3 eller Half Life 2. Det vi fick se liknade inget annat. Ett spel med en sådan frihet och sådan grafisk detaljrikedom fick oss att plocka upp hakan från tangentbordet. I och med att man har hittat en utgivare i THQ och startat ett teknisk samarbetet med Nvidia kommer spelet att fyllas med tekniska godbitar som kommer att få även den mest inbundne tekniknörden att bita sönder glasögonbågen och äta upp sandalerna av pur lycka.
Vi kommer att få se ett spel som inte vill förstöra känslan med ett karaktärssystem där din spelare samlar erfarenhet, blir bättre och stiger i graderna. Här är det du själv som ska lära dig spelet och själv lära dig bemästra dina verktyg, din omgivning och dina motspelare. En spelvärld som, på ett ännu oöverträffat sätt, kommer att ta hänsyn till fysik och som du har fantastiska möjligheter att påverka. GSC har skapat ett spel utan fast historielinje, ett spel där du som spelare tar tömmarna och själv väljer när och hur du vill göra saker och lösa uppgifter. De bjuder på en miljö - zonen - som sätter den jordiska fysikens lagar ur spel och låter dig uppleva en skruvad version av verkligheten. Hela 30 kvadratkilometer av avspärrad atomkatastrof ligger framför dina fötter.
Zonen visualiseras med hjälp av den senaste tekniken. Precisa reflektioner och dynamisk ljussättning är bara några av godsakerna som läggs till den numer standardiserade rag doll-fysiken. I zonen kommer tidens gång att märkas, det kommer att vara morgon, dag, kväll och natt. Vädret kommer att vara helt dynamiskt och du kommer att utsättas för dimma, regn, ja till och med jordbävningar står på zonens meny. Du är en stalker. Ditt jobb är att leta efter, och sälja de olika abnormiteter som skapats i zonen. För pengarna du tjänar på att sälja atomartifakter kan du köpa skyddsutrustning för som låter dig utforska mer och mer av zonen. Resten av pengarna bör du använda till livsuppehållande utrustning. I Stalker - Oblivion lost så håller man sig nämligen vid liv med hjälp av kallt stål och hett bly. Så om du inte vill sluta din karriär som ruttnande föda åt Zonens muterade invånare är det bäst att fylla ryggsäcken med så mycket ammunition som du orkar bära. Du kommer att behöva den.