Förra veckan utannonserades inte mindre än tre nya Star Wars-filmer under Star Wars Celebration, där en av dessa fokuserar på Reys återuppbyggande av Jedi-ordern. Detta borde vara spännande nyheter för fansen då det filmmässigt inte har haft någon riktning på flera år. Samtidigt har Star Wars inte känts så här ljummet på väldigt länge. En del av detta har att göra med The Mandalorian och hur Disneys flaggskepp har saknat segel ett bra tag nu.
Trots att The Mandalorian bekräftades få en egen film var det många läsare här på GR och fans över nätet som undrade hur tusan man ska lyckas knåpa ihop en film på en serie som saknar riktning. Borta hos Rotten Tomatoes (som nu sitter på en stadig "audience score" på 50%) handlar de flesta kommentarer om hur Pedro Pascals titelfigur har åsidosatts i sin egen show och förra veckans episod med Jack Black i en gästroll - som blev seriens nya lågvattenmärke - hjälpte inte när Din Djarin lekte bad cop-good cop med Bo-Katan. Sju episoder in har The Mandalorian hunnit tappa mycket av sin identitet, som började började läcka redan i The Book of Boba Fett.
Avsnitt som "Guns for hire" belyste att The Mandalorian inte bara hindrades av bisarra cameos som Jack Black och Lizzo; serien trampade mest vatten i takt med att seriens identitet blev alltmer otydlig.
Jag älskar Kate Sackhoff och hennes karaktär, men fans som inte har sett de animerade showerna missar mycket historik här och mycket som berättas i den tredje säsongen hade jag hellre sett hända. Show, don't tell. The Mandalorian har alltid varit lite tunn, men nu saknar den all sorts drama och konflikt som TV-serier vanligtvis bygger på. Den där magin som uppstod när Luke Skywalker räddade dagen och Pascals gråtfärdiga mandalorian-krigare tvingades säga farväl till det gröna lilla busfröet. Det är lite som att äta ett osaltat kex, The Mandalorian saknar helt och hållet smak just nu. Tänk om Din och Bo-Katan hade behövt slåss om den mörka sabeln - istället för att hitta det lamaste kryphålet i mandalore-kulturens världsbygge.
Av alla utannonseringar verkar James Mangolds kommande film vara den mest spännande här då den ska utforska Jediorderns rötter 25000 år tillbaka i tiden, men just nu är det Andor som leder vägen från The Mandalorians villospår. Andor visade vad Star Wars kan vara i fortsättningen: vuxet, intrigmakande, tankeväckande, fokuserad, mänsklig och proppad av trovärdiga konflikter. Det var det bästa stycke Star Wars som har gjorts sedan, ja, Rogue One. Den som väntar på något gott kommer dock behöva vänta till augusti 2024 för den andra säsongen och under tiden får Ahsoka, Visions och The Acolyte fylla ut tomrummet som har uppstått. Som Clone Wars- och Rebels-fan är såklart Ahsoka något att se framemot, men just nu är Star Wars så ospännande som det bara går. Termen "content" som dagens streaminggiganter använder sig av kunde inte vara mer passande just nu: det är bara snyggt innehåll som fyller ut lite tid mellan bättre TV-serier. Ett färgglatt brus i bakgrunden.
Showrunnern Terry Matalas styrde federationskeppet åt rätt håll nu när Picard när spinoffen avslutas nästa vecka och som i typisk Star Trek-tradition har hittat rätt riktning efter två tveksamma säsonger.
Samtidigt som stjärnornas krig sakta men säkert börjar tystna i dagens krävande popkulturella klimat har konkurrenten Star Trek plötsligt rest sig från graven. Ja, Star Trek har egentligen varit aktiv med flera TV-serier som Discovery och Strange New Worlds väldigt länge nu, men ingen av showerna har känts som Star Trek - förrän nu. Spinoffen Picard gjorde en helomvändning efter två huvudvärksframkallande första säsonger när den tredje säsongen lanserades för någon månad sedan och för första gången på mycket länge känns det som att Trekkies har kunnat hitta hem igen. Till och med den animerade vuxenserien Lower Decks, som började som en ännu våldsam Rick & Morty-klon, har plötsligt börjat varva ner från Justin Roilands högljudda humorstämpel och hittat tillbaka till följetongens identitet.
Avsnitt åtta av Picard som sändes förra veckan var så bra och tillfredställande att tiden plötsligt stannade. Det var mer än bara fanservice; här fanns trovärdiga konflikter och mänskliga relationer som gjorde att The Next Generation kunde få den där epilogen som många fans har väntat på sedan TNG-filmerna misslyckades med den uppgiften. Avsnitt nio som sändes nyligen levererade mer av den varan när den rynkiga Enterprise-besättningen återbekantade sig med en gammal flamma från förr. Feel good-vibbarna är starka för första gången på länge hos Star Trek. Visserligen hänger mycket av Alex Kurtzmans envälde kvar i nya Picard, såsom den mörka våldsamma tonen som har förföljt den nya Trek-eran och actionfokuset från Star Wars-filmerna, men just nu är mottagandet av Picards tredje säsong raka motsatsen till The Mandalorians mycket svala bemötande. Jag har svårt att se att Mandalorian kan skaka av sig problemen fram till säsongsfinalen nästa vecka och även om Picards avslutande avsnitt inte skulle hålla samma mått som episod åtta kan Trek-gänget alltid stoltsera med det faktum att de har funnit vägen istället för Jon Favreaus mandalorian-krigare.
På TV-spelsfronten kan George Lucas stjärnkrig fortfarande hålla intresset med titlar som Star Wars Eclipse, Star Wars Jedi: Survivor och en nyversionen av klassikern Knights of the Old Republic, som alla petar på intressanta perioder i Star Wars-sagan.
Samtidigt finns det ingen Star Trek-film i sikte. Till skillnad från Lucasfilm, som nu har avslöjat sina framtidsplaner på bioduken, kämpar Paramount fortfarande med nummer fyra i den J.J. Abrams-startade filmserien och det finns fortfarande viss förvirring kring uppföljarens framtid. Nyckelpersoner som Matt Shakman, S.J. Clarkson och självaste Quentin Tarantino har önskat ge nytt filmliv till Gene Roddenberrys utpiska framtidsskildring, men har gått vidare med andra projekt då bakom kulisserna-kaoset var påtaligt. Noah Hawley (Fargo) klev dessutom in för att pitcha en film som ville tillbaka till Treks rötter och förflytta sig från actionträsket som följetongen har hamnat i, men detta projektet - som tydligen skulle ha handlat om ett dödligt virus - har också lagts på is och frågan är om en fjärde Chris Pine-film någonsin kommer att lämna rymdstationen. Det finns också en stor brist på moderna Star Trek-spel, men förhoppningen är såklart att det kommande äventyret Star Trek: Resurgence lyckas återskapa den gamla goda TV-magin från exempelvis TNG, Voyager och Deep Space Nine nu när spelet landar någonstans denna vår.
Star Trek går hur som helst åt rätt håll just nu, något som The Mandalorian inte har lyckats göra på sju avsnitt. The Mandalorian kommer ju få en egen film, men hur ska det hålla tittares intresse om nu huvudpersonen numera är en bifigur i sin egen TV-show? För min del kändes säsong två som ett ypperligt slut för ensamvargen och hans gröna kamrat Grogu, en fanfavorit som också mest går på tomgång nu. Ahsoka kommer att ge oss figurer som Ezra, Sabine och Thrawn i live actionformat och jag tror ännu på George Lucas-lärlingen David Filoni, men vem vill egentligen se Rey återvända i framtiden? Allt jag kan tänka på just nu är "This is not the way".