Skip to main content
Gamereactor Artiklar
Artiklar

Street Fighter som serie

Otaliga försök har gjorts för att ge Street Fighter-karaktärerna en personlighet utanför spelen. Street Fighter the Movie är kanske det mest kända och också det sämsta resultatet.
Mikael Sundberg 6 december 2003

Överlag har de flesta tv-serierna och serietidningarna varit riktigt dåliga. Förmodligen är det bara den japanska tecknade Street Fighter II-långfilmen som har hållit samma höga kvalité som spelen. Men nu håller ett litet amerikanskt tecknargäng på att ändra på den saken.

Street Fighter-serien har faktiskt en mycket detaljerad bakgrund. Mycket finns skrivet om figurerna som aldrig dyker upp i spelen. Visste ni till exempel att Ken och Guile är svågrar då deras respektive (Eliza och Jane) är systrar? Men Guile, som är lite äldre och uppfostrad i armélivet, anser att Ken är en oansvarig playboy och vill inte ha med honom att göra. Du visste kanske inte heller att Ken är 3/4 japan? Hans mamma är halvjapan. Familjen är dock bosatt i USA och väldigt rik. Det här är anledningen till att Kens ögonbryn är svarta medan hans hår är blont: han har helt enkelt färgat det! Ett annat litet fakta om Ken är att han är den ende som vunnit US Martial Arts Tournament tre gånger - tidigare var Charlie mästare med två.

Sagat är inte heller någon elak person egentligen. Han trodde att han hade vunnit över Ryu i Street Fighter 1 och räckte honom handen för att hjälpa honom upp. Men Ryu tappade besinningen (den enda gången han faktiskt varit Evil Ryu, även om beteckningen "Evil" är ett amerikanskt påhitt) och gjorde en shoryuken som rev upp bröstet på Sagat. Sagat gick med i Shadaloo för att hämnas, men insåg att deras mål var ondskefulla. Han hjälpte faktiskt Ryu och Ken att slåss MOT Bison i slutet av Street Fighter Alpha 3. Sedan dess har han velat möta Ryu i en riktig strid utan inblandning från andra.

Nära kopplad till Sagat är Dan. Han är som bekant en riktig loser, men han har en av Capcoms mest utvecklade bakgrunder. Han är son till Go Hibiki, en mästare i muay thai-boxning. Under en match mot Sagat råkade Go riva ut Sagats öga. Denne blev vansinnig och slog ihjäl Go. För att kunna hämnas begav sig Dan till Japan för att träna under Gouken (som sedermera skulle träna Ryu och Ken - Dan är äldre än dem). Men ganska snart insåg Gouken hur Dan bara ville hämnas och kastade ut honom. Goukens version av Ansatsuken bygger på respekt för liv, inte hämndlystnad. Dan gav sig ändå på Sagat, som då insåg det meningslösa i att själv hata Ryu. Sagat lät Dan vinna och lämnade alltså snart Shadaloo. Dan, korkad som han är, tror fortfarande att han vann på riktigt, och missar aldrig en chans att skryta om det. Nu försöker han starta en egen dojo där han lär ut sin Saikyo-stil ("den starkaste" .

En annan karaktär med riktigt komplicerad bakgrund är Cammy. I Super Street Fighter 2 fick vi bara veta att hon var en agent för M.I.6, undergruppen Delta Red. Men Bison svamlade något om att de var älskare. Detta var givetvis bara skitsnack som Capcom USA hittat på, men de hade faktiskt ett sorts band. I Street Fighter Alpha 3, som utspelar sig tre år tidigare, fick vi veta mer. Cammy skapades av Shadaloo som en supersoldat, förberedd för att kunna innehålla Bisons själ om han råkade bli dödad. Man skulle alltså kunna kalla henne en klon. Förutom henne kidnappades tolv flickor och hjärntvättades för att bli Bisons livvakt, också kallade Dolls - två av dessa är Juli och Juni från Tyskland. Men Cammy var för avancerad och började utveckla en egen personlighet. När Bison insåg detta försökte han avsluta Dolls-projektet och döda Cammy, men hon vände dem allihop mot honom och lyckades driva honom på flykten. Efter att ha befriat de andra flickorna förlorade Cammy medvetandet, men Vega (som beundrade hennes skönhet precis som han beundrar allt vackert, inklusive sig själv) räddade henne. Det var han som lämnade henne vid M.I.6 där hon nu arbetar.

Det mesta av den här informationen finns bara i japanska faktaböcker släppta av Capcom själva eller genom stora speltidningar som Arcadia/Gamest och Famitsu. Men nu jobbar Udon Entertainment med att bearbeta all denna bakgrundsfakta för att skapa en spännande Street Fighter-berättelse i serieform. De första tre numren är ute och jag prenumererar givetvis redan.

Handlingen kretsar som sig bör runt Ryu och Ken samt Chun-Li och Guile. Ryu besöker Ken med fruktansvärda nyheter: deras mästare Gouken har blivit dödad. Ungefär samtidigt möts Chun-Li och Guile och inser att de har något gemensamt - vänskapen med Charlie som verkar ha blivit dödad av Bison. Bison själv tänker inte sitta och vänta på att få spö utan använder sina spioner (framför allt Vega och Killer Bee, men vi får även se cameos av bland andra Juni) för att hålla koll på läget. Trots mängden av karaktärer lyckas Udon skriva en spännande handling och dessutom presentera massor av biroller. Med jämna mellanrum blir det givetvis slagsmål där varje attack är som tagen direkt från spelen. Tecknarna har överlag lyckats rita figurerna precis som ska se ut. Inte ens Capcom själva gör alltid ett lika bra jobb. Otroligt ögongodis för alla fans alltså.

Förutom huvudserien innehåller varje nummer en fyra sidor lång miniserie där olika figurer slåss mot varandra. Dessa är tecknade av gästartister för att locka seriefans i allmänhet. Till exempel är det Joe Madureira som illustrerar den första striden mellan Sagat och Ryu. Tyvärr måste jag säga att dessa kvalitén på miniserierna inte alls matchar resten av tidningen. Särskilt Adam Warrens strid mellan Cammy och Chun-Li där bägge helt enkelt ser förjävliga ut. Dessutom får vi också en sida med olika skämt runt själva spelet Street Fighter. Dessa är riktigt underhållande och träffande. En annan liten miss är att serien trots allt använder en del saker som Capcom USA har hittat på, trots att det egentligen är Capcom Japans storyline som gäller. Till exempel kallas Ryu och Kens stil för shotokan (som den vanliga karatestilen), medan den alltid har kallats ansatsuken (dödande stil) i Japan. Och så används såklart de amerikanska namnen på Charlie och Akuma (istället för Nash och Gouki), men det är ju lite mer acceptabelt.

Men gillar du Street Fighter måste du skaffa den här serien, så enkelt är det. Även om den bara är släppt i USA är det inga större problem att få tag på den om du har en serieaffär någonstans i närheten. Den ges för tillfället ut av Image Comics (Spawn, etc) men kommer att flytta till förlaget Devil's Due nästa år för att kunna ge ut andra prylar såsom statyetter, affischer och sånt, och affären borde kunna slå upp den i sina kataloger. Annars kan du kontakta serieaffären Alvglans i Stockholm så kan de säkert skicka den åt dig. Jag betalar 75 kr varje månad för två exemplar av varje nummer (det finns tre olika omslag på varje nummer plus eventuella nytryck) och det är verkligen inte mycket för en så högkvalitativ serie.

Fullständig profil 1 516 publicerade artiklar
Varför lita på Gamereactor
23 Utgåvor Var och en med egen redaktion och egna betyg.
1998 Publicerar sedan Oberoende ägd hela tiden.
100% Hands-on Skrivet utifrån tid med spelet, aldrig pressmaterial.
1–10 Nätverksbetyg Varje utgåvas betyg, sammanvägt och visat.