Har man läst mina två tidigare delar om Studio S-kollektionen Video Invest så har den uppmärksamme lagt märke till att vi hittills bara pratat om film från England och Italien. Filmer från britten Pete Walker och italienarna Mario Bava samt Lucio Fulci har varit i blickpunkten i tidigare artiklar, vilket kanske fått somliga att undra om inte USA hade någonting att komma med i denna videovåldsdebatt som rasade i Sverige? Ni behöver inte vara orolig - givetvis var USA med på ett (stort) hörn. Fokus i denna artikel kommer således vara två USA-producerade filmer, men även en brittisk).
Filmen utspelar sig i ett lägenhetskomplex i Los Angeles som drabbas av en serie brutala och oförklarliga mord. En maskerad mördare tar sig in hos de kvinnliga hyresgästerna och använder innehållet i en verktygslåda - tänk borrar, hammare och skruvmejslar - för att utföra sina bestialiska dåd.
Berättelsen tar sedermera en vändning när en ung kvinna blir kidnappad av mördaren istället för att bli dödad. Fokus skiftar då från en slasher, låt oss kalla första delen för det även fast det är på det stora hela helt fel, till en psykologisk thriller och ett kidnappningsdrama. Den kvinnliga karaktärens bror påbörjar en desperat jakt för att hitta sin syster, vilket tids nog leder honom till en mörk familjehemlighet hos mördaren.
Jag har alltid ansett att Verktygsmördaren är en märklig film. Som jag skriver ovan så är första delen något som drar åt slasherhållet (lägg märke till att jag poängterar att det drar åt slasherfilm) med en del brutala bord som inkluderar mustiga närbilder. Sedan förvandlas filmen helt plötsligen och oväntat till ett sömnigt kidnappningsdrama där ena huvudpersonen leker detektiv tillsammans (tillsammans är nog fel ord egentligen, utan snarare parallellt) med en polismordutredare. Jag förstår helt och hållet varför denna var under lupp i Sverige under 80-talet då man använder sig av, som jag nämnde ovan, många närbilder när mördaren borrar i sina offer. Eller skjuter dem med spikpistol. Sveriges föräldrar och andra motståndare till våldsfilm var nog ense om att blodet och våldet i filmen var alldeles för mycket för att man ens ska få tänka på filmen i detta land, men att filmen dessutom är baserad på verkliga händelser som skedde i Kalifornien under tidigt 70-tal. Eller, det är vad filmskaparna vill att man ska tro i vilket fall, men det stämmer inte. Det är bluff och båg, precis som Motorsågsmassakern utgavs för att vara, men oj vilket sätt att marknadsföra filmen (eller få den uppbränd som i Sverige, det är vilket som)!

När man inte riktigt vet om man ska skriva på svenska eller engelska, ja, då kör man en kombination. Kalifornia - sådana småsaker kan göra min dag.
Passande nog för dessa våldsfilmsnekande människor så hände det faktiskt grejer i Kalifornien under 1979, alltså året efter filmen släpptes, där två män kidnappade minst fem unga kvinnor som de våldtog och tortyrmördade. De här männen, Lawrence Bittaker och Roy Norris, blev kallade för "The Toolbox Killers" i amerikansk media. Snacka om att hälla vatten på en kvarn och så vidare.

The Boogey Man (1980)
Filmen inleds med en prolog - en händelse som ägde rum tjugo år tidigare, där syskonen Lacey och Willy bevittnar hur deras mor och dennes älskare som idkar älskog. Willy accepterar inte riktigt detta utan dödar älskaren, som har en nylonstrumpa över ansiktet.
I tiden som resterande del av filmen utspelar sig i lever syskonen fortfarande med ovanstående trauma. Lacey är övertygad om att den döde mannens själ är fångad i den spegel som fanns i sovrummet vid mordtillfället. När spegeln av en olyckshändelse krossas, frigörs en ondskefull kraft. Skärvorna från spegeln sprids, och alla som kommer i kontakt med dem, eller ser sin egen spegelbild i dem, möter ett brutalt öde. Det visar sig att "The Boogey Man" inte bara är en fysisk mördare, utan en osynlig kraft som kan manipulera omgivningen och använda föremål för att döda.
Jag minns när jag och min gode vän, partner in crime när det kommer till skräckfilm, Brostak skulle titta på den här då det begav sig. Versionen jag hade fått tag på var från den svenska återförsäljaren/postorderföretaget House of Horror med ett omslag (se bild nedan) som skvallrade om att mördaren i filmen var en man med långt hår och hatt samt hållandes i ett... hagelgevär?

Otroligt omslag i sammanhanget eftersom det inte har någonting med filmen att göra.
Både jag och Brostak var ganska besvikna då mördaren i filmen inte alls såg ut som ovan utan var klädd i ett vitt, klassiskt amerikanskt linne (enligt min dra alla över en kam-uppfattning hade alla män i USA som var över 40 sådana linnen från tidigt 70-tal till millennieskiftet då det "modet" äntligen dog ut) och en nylonstrumpa över ansiktet. Med facit i hand var det bara bra att House of Horror-omslaget inte stämde - en hagelbrakare i en slasher-osande film? Tack, men nej tack.

"En högklassigt inspelad rysare"
Filmen kom helt rätt, eller helt fel beroende på hur man ser det, då videovåldsdebatten låg som en blöt filt över vårt land. Programmet Studio S ställde upp The Boogey Man för arkebusering då man i början av programmet använde en scen från filmen för att exemplifiera för studiopubliken, och för de som tittade på programmet, vad det var för hemskt våld Sveriges barn tittade på (klippet hittar ni här). Programledaren Göran Elwin trycker i gång en videobandspelare som är ungefär lika stor som en halv diskmaskin, vi får komma ihåg att videobandspelare och VHS var helt nytt här och slim inte var på tapeten på mycket länge, och visar upp ett klipp från filmen. Klippet börjar med att en pojke springer fram till och börjar klättra upp för en idyllisk amerikansk villa och avslutas med en kvinna som trycker in en sax i sin hals. Elwin:
"Den här som vi såg, den började ju ganska gulligt som ni märkte själva, men sen så... blev den skrämmande och otäck, och det är någonting som ganska väl illustrerar videomarknaden idag."
Scenen i sig är ju våldsam och blodig, det är den. Filmen innehåller flera scener av samma kaliber, så att den var en av filmerna som användes för att exemplifiera videovåldet är på sätt och vis förståeligt.

Inseminoid (1981)
Filmen utspelar sig på den avlägsna och ogästvänliga planeten Xtro, där en grupp arkeologer och forskare undersöker resterna av en utdöd utomjordisk civilisation. Under en utforskning av en underjordisk grotta blir en av gruppmedlemmarna, Sandy, attackerad av en överlevande utomjordisk varelse.
Varelsen injicerar Sandy med sitt genetiska material, vilket resulterar i en extremt snabb och onaturlig graviditet. Sandy förlorar gradvis sitt förstånd och förvandlas till en utomjordisk mördare som drivs av en modersinstinkt från en annan värld. Hon börjar systematiskt jaga och döda sina kollegor för att skydda sina ofödda avkommor och tillgodose sitt nyfunna behov av människokött och blod.

I jämförelse med andra instick så är det en väldigt lång beskrivning av filmens handling. Lägg märke till att karaktären heter Ricky, icke att förväxlas med Ripley i Alien!
Inseminoid kom i kölvattnet efter Alien (1979), och ja, det märks sannerligen då Inseminoid är en direkt rip-off. Premissen är den samma - ett gäng forskare har upptäck en planet långt, långt bort som man vill utforska. På planeten finns dock en livsform som börjar terrorisera människorna som landar på planeten. Efter jag såg filmen så reflekterade jag främst om varför denna blir förbjuden lite varstans i världen, men inte Alien. Visst, det finns scener med närbilder, som till exempel kanylen i ögat, men den mest omtalade scenen är inseminationsscenen, eller våldtäkten om man så vill. Rymdvarelsen inseminerar en av huvudrollsinnehavaren med någon form av kanyl/slang i de undre regionerna. Karaktären blir då ofrivilligt gravid och föder i slutet av filmen två rymdvarelsebarn. Alien har å sin sida den klassiska scenen när rymdvarelsen bryter sig ut ur en av karaktärernas torso. Han blev tekniskt sett också inseminerad av "facehuggern" som satt fast i hans ansikte. Mest troligt är de extrema närbilderna av våldet, som även genomsyrar de två första filmerna i denna artikel, som filmerna fälls av. Vilket vi får en fingervisning av här nedan.
Rättegången i Örnsköldsvik 1983
Många av filmerna som bolaget Video Invest, vilket givetvis inkluderar ovanstående filmer, släppte blev föremål för rättegång i flera ställen i Sverige under 80-talet. Ett av de mest uppmärksammade är rättegången i Örnsköldsvik då den nya lagen gällande olaga våldsskildring testades ordentligt. Just denna rättegång kom att bli mallen nationellt sett hur man skulle hantera den farliga och hemska våldsfilmen.
Video Invest var ett hett villebråd efter Studio S-programmet som sändes 1980, så det var många som ville fälla denna tolvtaggare. I lagen kring olaga våldsskildring kunde man bland annat läsa att den gällde "närgångna och långvariga skildringar av rått och sadistiskt våld". Det är, vad man brukar säga, ord och inga visor och öppet för relativt fri tolkning. Polisen ville statuera exempel och slog därför till mot en videouthyrningsbutik i Örnsköldsvik och beslagtog ett gäng filmer. Man ville dock inte bara sätta dit butiksägaren, utan man var ju givetvis ute efter tolvtaggaren - det vill säga Video Invest. Åtta filmer var uppe i just denna rättegång, och alla åtta distribuerades av Video Invest. Saker började härmed hända i vårt avlånga land, och det gynnade inte fansen av våldsfilm.
I nästa del kommer fokus ligga på en annan typ av skräckfilm, nämligen de som innehåller levande döda. Missa inte!
Föregående artiklar: