Tales of Berseria Remastered

Att ta sig an ett klassiskt japanskt rollspel är definitivt en av mina favoriter när det kommer till att ge mig i kast med en ny spelupplevelse. Att ha allt mellan 40 till 100 timmar framför mig, få lära känna ett gäng av färgglada karaktärer och resa runt i en storslagen värld är helt enkelt mumma och Tales-seriens hela 17 delar bjuder i princip alltid på det jag önskar mig från denna genren. Här finns flertalet höjdpunkter (hos mig personligen är detta Symphonia, Vesperia och även senaste delen Arise) men de flesta spel i denna dryga 30-år långa serie har bjudit på massvis med fantastiska timmar av allt det rollspels-genren har att erbjuda.

Bandai Banco har hållit ett högt tempo gällande att putsa upp flertalet av dessa titlar. Om man då inte spelat vissa av dem tidigare eller kanske varit sugen på att spela om dem så ges man ett perfekt tillfälle för detta. Med vissa titlar, däribland denna, så återfinns de också för första gången på ett visst format. När Tales of Berseria släpptes för knappt tio år sedan gällde det att man satt på en Playstation 3, 4 eller PC för att få ta del av äventyret. Men denna remaster så får lyckligtvis nu även Xbox och Switch-ägare möjligheten att ta del av denna delen.

När spelet släpptes för första gången så recenserades det av en av redaktionerna andra rollspelsrävar vid Mäki-san och hans finfina text finns att läsa här. Eftersom detta är en remaster och en ganska "försiktig" sådan så är spelet som sådant inte förändrat särskilt drastiskt gällande några punkter. Det är den västerländska releasen som legat till grunden för att piffats upp - vi får en uppskalad version med snabbare hastighet gällande karaktärerna rörelser, en del klassiska Quality of Life-förändringar som tydligare markörer och lite annat smått som allt släppt DLC i form av dräkter och andra föremål. Det märks dock på fortfarande på ett flertal områden att det är ett tio år gammalt spel med i vissa miljöer väldigt dimmig utsikt och grottor som är detaljmässigt fattiga. Dessutom sjunker bilduppdateringen ganska ordentligt när striderna blir lite väl flashiga så det är helt enkelt inte tal om en perfekt remaster som då dels lider av tidens tand men också inte är helt optimerad för dagens konsoler.

Berättelsen om hur vår huvudperson Velvet bevittnar något tragiskt - och förvandlas till en ganska osympatisk och hjärtlös hjältinna - är, åtminstone i japanska rollspel mätt, ganska uppfriskande. Visst att det fortfarande i grunden är en berättelse om hämnd och genrens alla klyschor avlöser varandra under äventyrets gång. Men hur Velvet framställs känns ändå som lite originellt och annorlunda. Under sin färd möter hon givetvis flertalet mer eller mindre galna karaktärer och även om inte galleriet av dessa är det mest spännande jag stött på så har ju japanska rollspel den fördelen att allting växer på en över tid. När vi tillbringar så många timmar med gänget så blir det ändå att de växer på en.

Det ska sägas att det är en ganska tjatig historia detta. Mäki påtala detta i sin text också och även jag som brukar tycka om att läsa och följa en berättelse suckade ganska ofta över den massiva form av exponering som sköljer över en här. Det ska pratas i tid och otid och jag önskar att man kunde haft dialogerna mer flytande medan man färdas. Nu avbryts det alltför ofta av antingen små serietidningsliknande dialogrutor eller mellansekvenser i alltför hög grad. Spelet har dock väldigt tjusigt tecknade anime-sekvener vid större story-relaterade händelser och dessa är en fröjd att uppleva. Men spelet i sig är alldeles för urvattnat med mängder med dialog och ofta känner jag hur mitt tålamod tryter. Därför blir hela Velvets historia - hur roligt det än är att den vågar vara lite annorlunda gällande sin antagonist - väldigt utdragen och stundtals långtråkig.

När det kommer till rollspel föredrar jag själv turbaserat gällande dess strider. Här är det istället action i realtid som gäller och även om man ganska enkelt kan kika förbi fienderna på kartan och först dras in i en strid om man nuddar dom så ska man ju såklart slåss en hel del. Striderna blir mest ett evigt tryckande på knappar för att sätta samman olika kombos. Det finns absolut en del finess och att klura ut fienders svaghet för att enklare dunka ner deras hälsomätare men det blir också tyvärr snabbt ganska upprepande.

Tales of Berseria Remastered ser överlag visuellt ganska bra ut. Visst märks det, framförallt extre tydligt gällande inomhusmiljöer och grottor, att tiden varit lite hård mot det visuella. Eller snarare att tiden gjort framsteg som inte märks här. Den högre upplösningen gör absolut sitt för att få det att kännas krispigt. Men här finns också en dimma som täcker horisonten. Korridorer och grottor är sparsmakade på utsmyckning och är gråa. Men värst är det som tidigare nämnt i striderna där spelet hackar till rätt ordentligt. Detta borde såklart dagens konsoler klara av så det känns som ett problem med optimeringen som man helt enkelt inte fått bukt på. Men många utomhusmiljöer väldigt fina, städer känns trevliga att anlända till och högre upplösning gör att det fungerar bra på moderna skärmar gällande text och bilder. Dessutom ska musiken absolut belysas då den ofta är väldigt pampig med flera spår som, om än kanske inte direkt minnesvärda, bidrar till stämningen på ett väldigt bra vis.

Som jag skrev i inledningen så älskar jag verkligen att ge mig ut på ett storslaget och långt äventyr. Därför, sett till vad detta är för typ av spel, så passar ju detta gällande mycket alldeles utmärkt. Den goda herr Mäki delade ut en sjua i sin recension och jag gör detsamma till denna remaster. Det är i slutändan helt enkelt ett bra japanskt rollspel utan att tillhöra vare sig genrens eller seriens storheter.