(10) Captain America: The Winter Soldier (2014)
Efter den första Captain America-filmen var det få som förväntade sig något extravagant eller direkt normbrytande när det blev dags att följa upp med en andra film. Speciellt inte med tanke på att det var de två för tiden relativt okända Russo-bröderna som skulle stå för regin. För det fanns ju ingen som på allvar trodde att duon som låg bakom den mellanmjölkiga komedin You, Me and Dupree skulle lyckas vända upp och ned på hela superhjältegeneren? Men det var precis vad som hände och efter att The Winter Soldier slagit ned som en bomb var ingenting sig likt. Borta var den lite barnsliga tonen som genren dragits med och i dess plats fick vi istället minutiöst genomtänkt action, ett snortajt manus som förde tankarna till klassiska spionthrillers snarare än trikåer och superkrafter. Därtill bjöds vi på en djupt personlig konflikt som humaniserade Captain America på ett vis vi inte trodde var möjligt. The Winter Soldier fick alla tidigare superhjältefilmer att framstå som regelrätt trams och katapultade samtidigt Russo-bröderna till stjärnhimlen, en helt otroligt makalös film och tillika briljant uppföljare.
(09) Mad Max 2: The Road Warrior (1981)
George Miller bjöd oss med till en ny dimension av högoktanigt vansinne när han släppte lös uppföljaren till indiesuccén Mad Max på världen. En ödemark proppad till bristningsgränsen av karaktär, action och färgsprakande vansinne. Det var plattan i mattan från början till slut med Mel Gibsons perfekt avvägda gestaltning av Max Rockatansky och Millers otroliga fingertoppskänsla. Foto som är i en klass för sig och en slutstrid så episkt överdådig att man knappt kan förmå sig att sitta stilla. Mad Max 2 är ett skolboksexempel av show, don't tell och blandar klassisk western med trovärdig men precis lagom komisk postapokalyps. En actionkavalkad som smiskar lika mycket rumpa nu som när den hade premiär för mer än 30 år sedan.
(08) Spider-Man 2 (2004)
Den var lyckad, mycket lyckad. Vi pratar naturligtvis om Evil Dead-gubben Sam Raimis första Spindel-rulle där allas vår bortkomna högskolestudent blir biten av radioaktiv insekt, vaknar upp som superhjälte och tampas mot Green Goblin. Den var dock aldrig lika slipat perfekt som uppföljaren var, där Spidey fick en Doc Oc på halsen och bjöd på tightare drama, starkare karaktärer, snyggare estetik och mer högtflygande action som trots hög ålder med enkelhet utklassar allt som Marvel Studios släppt de senaste sex åren.
(07) Evil Dead II (1987)
När Ash med vänner låser in sig i en övergiven liten fallfärdig stuga mitt ute i storskogen, dyrkar upp källarluckan, fiskar upp dödsboken Necronomicon och lyckas klanta till sig så pass att halva dödsriket dyker upp - då definierar han med stor övertydlighet hur en riktigt bra uppföljare ska se ut. För Evil Dead II är en strålande skräckrulle dränkt i originalitet och sotsvart komik och vi kommer för evigt att dyrka den.
(06) The Dark Knight (2008)
När Christopher Nolan följde upp sitt första porträtt av DC Comics ikoniska Läderlapp gjorde han det större, mer omfångsrikt och ambitiöst än vad vi tror att någon hade förväntat sig. Heath Ledgers tolkning av Jokern, Christian Bales kyligt eleganta Bruce Wayne och hela idén med att knyta ihop ikoniska figurer med tonaliteten från en mörk vuxenthriller stilfullt förankrad i verkligheten snarare än överdriven serietidningsestetik, gjorde verkligen susen. Dark Knight är en av tidernas främsta filmuppföljare.
(05) Aliens (1986)
Cameron gjorde det inte lätt för sig när han tog en av världshistoriens mest hyllade science fiction-rysare och följde upp den genom att helt ändra genre och ösa på med så mycket action det bara gick. Det var fräscht, tempot gränsade på besinningslöst och byggde dessutom snyggt vidare på det universum som Ridley Scott etablerade med den första rullen. Aliens är en tour de force av specialeffekter, färgstarka karaktärer, strålande skådespel och ett manus som greppar en om byxlinningen och vägrar släppa taget tills eftertexterna rullar. Inte bara ett regelrätt mästerverk utan även en av de i särklass bästa uppföljare som någonsin gjorts. Fartfyllt, explosivt och i de bästa av stunder, genuint förfärande. Game over man, game over!
(04) Sagan om de två tornen (2002)
Utöver det faktum att Peter Jackson & Co har en smula problem med "Kill Your Darlings" i slutet av den tredje filmen och avrundar i omgångar innan de slutligen törs säga farväl till världens bästa Hober, finns det i stort sett inte en enda liten skavank i denna makalösa, tidlösa trilogi. Bäst av de tre filmerna om Gandalf, Aragorn och Frodo är utan tvekan den mörka, våldsamma tvåan där kriget mot Saruman bryter ut på riktigt.
(03) Star Wars: Empire Strikes Back (1980)
Efter att Star Wars gjort rent hus i slutet av 70-talet mäktade inte George Lucas riktigt med all stress längre, så när det blev dags att följa upp den första succén föll ansvaret istället på Irvin Kershner. Vad vi fick var en markant mörkare, långt mer intim berättelse som balanserade karaktärsdrama med för tiden häpnadsväckande specialeffekter och några av filmföljetongens mest oförglömliga ögonblick. Striden på Hoth med de lika imponerande som skräckinjagande AT-AT, introduktionen av Yoda, duellen mellan Vader och Luke och så klart, en av filmhistoriens mest oförglömliga, chockerande scener. För vem kan någonsin glömma den förkrossande scenen när Vader proklamerar, "No, I am your father". Empire Strikes Back är i sanningen en stilstudie i klassisk filmteknik av en mästare på sin absoluta topp. Den tog allt vi älskade med Star Wars till en helt ny höjd och dimension, en gåshudsframkallande resa stöpt i fullkomlig och absolut perfektion.
(02) Terminator 2: Judgment Day (1991)
Precis som i fallet med Aliens gjorde Cameron det som blivit lite av hans signum, att tänja på gränserna till vad som ansågs tekniskt möjligt och dessutom i samma veva omvandla en av filmhistoriens mest ikoniska ruskprickar till helylle protagonist och barnvakt. Resultatet? Ett skoningslöst actionkalas med specialeffekter så spektakulära att folks hakor att kollektivt föll till marken. Men Terminator 2 var så mycket mer än bara en teknisk triumf. För vem kan glömma den hårdföra stridspitten Linda Hamilton i sitt livs roll, en i mångt och mycket än mer besinningslös och orubblig individ än Terminator själv. Driven av desperation över vetskapen om den stundande domedagen och utrustad med en obeveklig vilja att beskydda sin son. Toppa allt med Robert Patrick, den hänsynslösa T-1000 - en av filmhistoriens kyligaste, mest olustigt skoningslösa mördarmaskiner, ett nära nog perfekt avvägt tempo, foto som frekvent får en att baxna och musik som etsar sig fast i ryggraden. Att Terminator 2 är världsklass råder det ingen tvekan om, och på många sätt uppfann den på egen hand definitionen av den moderna blockbustern den där sommaren 1991. En regelrätt "game changer" som förändrade hur folk såg på film och en filmupplevelse som står sig än idag som en av de absolut mäktigaste och nära nog saknar motstycke.
(01) Gudfadern II (1974)
Det råder för vår del ingen tvekan om att det är den oftast mest utmanande "mittendelen" i trilogin om maffiabossen Michael Corleone som är den bästa av dem. Faktum är att Gudfadern II är tidernas bästa maffiarulle och ett tidlöst, odödligt mästerverk som vi inte skulle tröttna på om vi så kikade igenom den på daglig basis. På det stilfulla vis som Coppola växlar mellan nutid och slungar oss tillbaka till 20-talets New York och Vito Corleones uppväxt, gör att Gudfadern II har en spännvidd och ett omfång som den första filmen (som också är lysande, såklart) saknar.