Tidigare delar ut denna artikelserie:
Tidernas bästa tvåor (Petter)
(10) Project Gotham Racing 2 (Xbox / 2003)
Microsofts första konsol var hem till många briljanta racingspel och jag slukade de flesta av dem med hull och hår på tiden det begav sig. Men få av dem har hängt kvar genom åren med mig fullt på samma vis som Bizarre Creations fullkomligt lysande uppföljare. För medan det första Project Gotham Racing var en tekniskt imponerande, oförlåtande och lite putslustig bagatell så blåste tvåan fullkomligt byxorna av oss Xbox-ägare i slutet av 2003. Med en nästan perfekt avvägd balans mellan arkad och simulation, grafik som fick oss att gapa, enorm variation bland banor och bilar, samt så klart, multiplayer via det då nyligen uppstartade Xbox Live. Det var magiskt.
(09) Soul Calibur 2 (Multi / 2002)
Det första Soul Calibur var spelet som fick mig att köpa en Dreamcast en gång i tiden, så när det vankades uppföljare var så klart förväntningarna på topp, och vi spelare blev sannerligen inte besvikna. Soul Calibur var inte bara ett rejält visuellt lyft utan bjöd oss även på en samling nya färgglada tillskott bland karaktärerna. Heihachi, Link och Spawn för de respektive tre konsolerna tillsammans med Cassandra, Raphael, Talim och Yunsung. Det snortajta spelsystemet var expanderat med ännu mer möjligheter och är till dags dato mitt mest spelade slagsmålsspel genom tiderna. Det var beroendeframkallande, kunde stoltsera med ett sällsamt djup och var ett visuellt fyrverkeri utan dess like.
(08) Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest (SNES / 1995)
Hur följer man upp det tredje mest sålda Super Nintendo-spelet genom tiderna? Enkelt, man ser till vad Spinal Tap gjorde och skruvar upp allt till elva. Rare tog erfarenheterna från det första spelet och skapade med Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest inte bara vad som visuellt såg ut att ligga minst en generation framåt i tiden. Nej, de snickrade dessutom samman en samling nivåer vars bredd och svårighetsgrad både trollband och utmanade oss spelare, emellanåt, rejält. Hemligheterna var fler, världen större och musiken från David Wise bättre än aldrig förr. Donkey Kong Country 2: Diddy's Kong Quest står sig än idag som ett av konsolens absolut bästa spel, ett plattformsäventyr som åldrats likt ett fint vin och erbjuder en lika magisk upplevelse idag som när det lanserades den där novembermånaden för snart 30 år sedan.
(07) Tribes 2 (PC / 2001)
Numera tyvärr ett franchise som är dödare än disco, men under några intensiva år var Tribes 2 något av det mäktigaste multiplayer-upplevelser som gick att få. Med upp till 128 spelare fördelade i två lag, enorma miljöer samt vapen och fordon betingade med en sällsamt trivsam känsla och tyngd så utmanade Dynamix spel både ens reflexer och samarbetsförmåga. Nej, det var sannerligen inget vidare förlåtande spel att komma in i som gröngöling, men det var snabbt, snyggt och beroendeframkallande likt inget annat för tiden. För många blev det dessutom den första introduktionen till storskaligt lagspel, en mall som Battlefield 1942 effektivt kopierade året senare.
(06) Mario Kart 64 (N64 / 1996)
Jag var aldrig värst imponerad över Mario Kart på Super Nintendo, och fann det mest segt och svårkontrollerat. Mode-7 i all ära men bilspel som försökte sig på pseudo 3D var aldrig något jag drogs till, speciellt inte när det fanns klockrena isometriska upplevelser att få såsom Super Off Road och Rock n' Roll Racing. Uppföljaren till Nintendos 64-bitare däremot, det var en helt annan best och lyftet till riktigt 3D var en upplevelse som för tiden kändes nästan overklig. Sen hjälpte det så klart också att spelet var både fartfyllt, utmanande och än idag, i särklass en av de mest extraordinärt underhållande upplevelser som går att få på delad skärm. Oberoende av om man är två, tre eller fyra spelare.
(05) Mega Man 2 (NES / 1988)
Efter det charmiga men minst sagt frustrerande första Mega Man så var det egentligen inget annat än ett mirakel att spelet ens fick en uppföljare sett till hur försäljningssiffrorna inte var värst imponerande för tiden. Men skam den som ger sig och under Kitamuras ledning och med några av Capcoms för tiden mest dedikerade och inspirerade spelmakare så blev Mega Man 2 inget annat än något helt extraordinärt när det slog ner som en bomb 1988. Med musik i världsklass, snortajta kontroller och speldesign att baxna över så cementerade sig Mega Man 2 i för evigt i historieböckerna som en tidlös klassiker och uppföljare som gjorde precis allt rätt. I mångas ögon, undertecknad inkluderat, det bästa och mest slipade spelet i hela serien. En pärla som går att återvända till om och om igen.
(04) Monkey Island 2: LeChuck's Revenge (Multi / 1991)
Om The Secret of Monkey Island definierade den nya standarden för peka-och-klicka-äventyr så var det uppföljaren, Monkey Island 2: LeChuck's Revenge, med Ron Gilbert i spetsen som fulländade formulan. Något som också sedermera skulle nå sin absoluta kulmen två år senare i Day of the Tentacle. För med den saltstänkta uppföljaren lyckades teamet arbeta bort ojämnheterna och berikade världen med det mest fantastiska piratäventyr man kan tänka sig. Guybrush var så klart tillbaka i högform med sin sällsamt vassa tunga och vid hans sida också en uppsjö av färgsprakande karaktärer samt dialog som frekvent fick en att vika sig dubbel av skratt. LeChuck's Revenge är en förtrollande resa i en värld som känns sällsamt levande, som en sagobok sprungen till liv och en njutning från första till sista scen.
(03) SimCity 2000 (Multi / 1993)
Det första SimCity var i all ärlighet en ganska platt och trist historia om du frågar undertecknad. Revolutionerande, javisst. Men perspektivet inspirerade inte nämnvärt och det hela kändes som en teknisk kompromiss, ett briljant koncept som handikappades av den tidens begränsningar. Så när uppföljaren dök upp fyra år senare och björ på en frihet och komplexitet som fullkomligen skåpade ut allt var originalet hade att erbjuda, då gick det verkligen inte att sluta spela. SimCity 2000 var ett visuellt och speltekniskt sjumilakliv för genren och den de facto standard som alla efterföljande stadsbyggarspel i någon form skulle komma att mätas mot. En makalös uppföljare som överskuggade allt föregångaren åstadkom och utklassade konkurrenterna i flera år efter att det lanserats.
(02) Age of Empires II (Multi / 1999)
Korsriddare, brittiska bågskyttar, skönsjungande munkar och trebucheter. Få uppföljare har på samma vis som Age of Empires II lyckats behålla sin relevans genom åren. För likt Jan-Ove Waldner är Ensemble Studios tidlösa klassiker evigt grön och besitter en form av magi som helt enkelt är svår att finna på annat håll. Enkelt att plocka upp men nära nog omöjligt att lägga ifrån sig, och inom historiska RTS rör sig Age of Empires II i en egen liga när det kommer till spelglädje, tillgänglighet och komplexitet. En kioskvältare av historiska mått som på egen hand kommit att definiera en hel genre och envist hänger kvar, år efter år. Wololo!
(01) Day of the Tentacle (Multi / 1993)
Få minns det första spelet, men ingen glömmer uppföljaren, det i särklass mest kompletta och bästa peka-och-klicka äventyret som någonsin skapats av talanger på toppen av sin kreativa höjd, regelrätta trollkarlar. Ron Gilbert, Tim Schafer, Peter Chan och Dave Grossmans svanesång som representerade ett sånt absurt kliv framåt för spelmediet att det nästan framstår som löjligt. Enastående röstskådespel, otroligt art direction och nära nog ett mirakulöst manus som fullkomligen sprudlar av snillrik komik och putslustig underfundighet. Day of the Tentacle saknar på många vis motstycke och är en tour de force av spelglädje som lämnar en nästan otröstligt tom när eftertexterna rullat. Det är inte bara den i mitt personliga tycke bästa uppföljare som gjorts utan kan även titulera sig till en av de finaste, mest kompletta spelupplevelser som går att få.
Tidigare delar ut denna artikelserie:
Tidernas bästa tvåor (Petter)