Lisa Dahlgren väljer:
World of Warcraft: Wrath of the Lich King (Cinematic Trailer) Länk
En lista över magnifika speltrailers är inte komplett utan minst en av Blizzards mästerliga skapelser. Jag har följt studions projekt sedan Warcraft II men tappade intresset ganska snabbt efter premiären av World of Warcraft. Någonting jag däremot aldrig kommer att tröttna på är seriens mytologi, speciellt de delarna som kretsar kring Lordaerons kungafamilj, då specifikt kronprins Arthas och hans inflytande på Azeroth som helhet. I Warcraft III fick spelaren möta Lordaerons tronarvinge, en lovande, älskvärd paladin med ett hjärta av guld och en kärlek till sitt folk som i ren desperation tog hastiga beslut för att rädda befolkningen från den pestliknande entiteten The Scourge. Hjärtat fanns trots dessa beslut på rätt ställe men misstagen var grava. Trailern till Wrath of the Lich King visar en annan sida av den en gång varmhjärtade tronarvingen. Som ett hölje av mannen han brukade vara sitter Arthas på Ice Crown Citadels frusna tron, greppandes det mytomspunna svärdet Frostmourne. En monolog spelas upp över trailern, ackompanjerad av ett episkt ljudspår, Arthas far talar till honom och menar på att han är stolt över sin son och allt han åstadkommit. Sekunder senare slås svärdet ned i Northrends is och Sindragosa reser sig. Rysningar!
Kim Orremark väljer:
Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty (Reveal trailer) Länk
Det var på E3-mässan 2000 som Kojima och Konami avtäckte uppföljaren till föregående generations (enligt mig) bästa spel. Jag hade några år tidigare blivit hals förälskad och förundrad av Metal Gear Solid och jag tyckte Snake var den coolaste karaktären som någonsin skapats. När jag såg trailern för tvåan för första gången och det stod klart att Snake var tillbaka och likaså Revolver Ocelot satt jag mitt Hubba-bubba i halsen och skrek ett mycket högt och gurglande läte som ekade över kvarteret. Det täta regnet över den massiva båten i Hudson-floden, när Snake springer över Washington Bridge och kastar av sig regnrocken för att visa upp att han har sin osynlighet intakt från det första spelet var jag i extas. Jag tjatade från den sekunden och framåt på min arma mor om att hon måste köpa mig Sonys nya konsol för det var en mänsklig rättighet att få spela Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty. Spelet i sig är ett av de svagare korten i serien men den trailern ger mig rysningar än idag.
Trailern för Dead Island, som lirades upp baklänges och i slow motion, var verkligen magiskt bra.
André Wigert väljer:
The Elder Scrolls V: Skyrim (Official Trailer) Länk
Även om jag precis som många andra är helt dödstrött på Elder Scrolls-femman vid det här laget, så fanns det ändå en tid då Skyrim var det absolut hetaste samtalsämnet i många kretsar. Det kom på tal i plugget, på kneget, på Friskis & Svettis, i väntrummet hos ortopeden - ja Skyrim var rentav en världstäckande supersnackis. Den tolfte december gick Todd Howard upp på The Game Awards-scenen tillsammans med ett gäng rockbärande fräckingar. Dragonborn-kören tjoade vilt i bakgrunden och vi bjöds på en första cinematic-trailer, som saknade bilder på hur spelet egentligen skulle se ut. Några månader senare, närmare bestämt den 24 februari. Då fick vi äntligen se det riktiga spelinnehållet, och då infriades varje spelutvecklares dröm om att faktiskt lyckas spränga kranien på ovetande stackars spelentusaister, på internationell nivå. Till tonerna av ett för mig mest ikoniska spelmusiksstycken visade Bethesda upp en drös av miljöer, både rustika tempel och majestätiska städer, alltsammans medan Dovahkiin ger en fläskig drake på truten. Det fanns en viss oro om att det bevingade fiendepatrasket var en exklusiv dunderboss, men de tankarna slog utvecklargiganterna bort rejält när de avslutande bilderna visades upp. Ett stabilt stycke spelvärld tillsammans med Skyrims högsta berg tog form, och från ett mustigt tempel flyger ännu en drake iväg. Vingtagen var tillräckligt stela för att jag skulle förstå att hela spelvärlden skulle krylla av trettio meter långa flygreptiler - vilket också visade sig var sant. Det finns en extremt fin scen i Jaws, när tre fiskargrabbar sitter och krökar och jämför ärr med varandra. Jag hade tveklöst kunnat vinna den tävlingen, pekandes mot ett tjockt oregelbundet jättemärke som sträcker sig runt hela pannan på mig, och sedan bara bekräfta vad alla tänkte: "Skyrim-trailern, 2011. Den spräckte skallbenet på mig."
Joakim Sjögren väljer:
Prey 2 (Cinematic Trailer) Länk
När det kommer till att presentera actionspel så finns det, enligt mig, få trailers som levererar så pass starkt som den Blur Studio snickrade fram för Prey 2, ni vet Human Heads efterlängtade uppföljare som sorgligt nog aldrig fick se dagens ljus. Visst, det finns såklart betydligt mer artistiska videoklipp där ute, men sättet man här lyckades förmedlade ett intensivt spelsug - under knappa tre minuter - är verkligen i toppklass, och utöver detta finns dessutom mängder av småintressanta och humoristiska detaljer som lyfter filmsnutten till högre nivåer. Sättet man bland annat nyttjar Johnny Cashs svängiga "Rusty Cage" i berättandet får en att hajja till tämligen omgående, och när sedermera dängans majestätiska taktbyte bestämt leder oss mot klippets crescendo pirrar det till lite extra i ljumsktrakten. Jag tror visserligen inte att slutprodukten hade kommit i närheten av briljansen som denna trailer porträtterar, men om man endast bedömer video för vad den är (en marknadsförande fyrverkerishow) så är det fullkomligt omöjligt att inte dela ut toppbetyg och försätta drömma om vad som kunde ha varit.
Ronny Carlsson väljer:
Bloodborne (Face Your Fears) Länk
Debut-trailern för mitt absoluta favoritspel, Bloodborne, är den bästa trailer jag någonsin sett. Blev som besatt av nyfikenhet efter denna, och mitt intresse för From Software som utvecklare väcktes just här. En perfekt introduktion till den viktorianska miljön, spelets tidiga fiender (de arga varulvsbyfånarna) och ett av spelhistoriens fräckaste vapen (Saw Cleaver). Självklart följs det upp med brutalt köttande som grädde på moset. Frågorna cirkulerade i hjärnan: Vad är detta för stad? Vad har hänt med invånarna? Vilka hemligheter gömmer sig i mörkret? En annan viktig ingrediens för spelets tunga atmosfär var också påtaglig här; den gudomligt själskrossande musiken. Få speltrailers, utan att ens visa gameplay, levererar känslan av sitt spel så bra som denna gjorde. Det är som att kliva in i en gammal Universal-skräckis i ultravåldstappning. Så obehaglig och rå att jag får panikångest!
Halo 2-trailern gav Jonas Mäki ordentliga rysningar.
Henric Pettersson väljer:
The Witcher 3: Wild Hunt (A Night to Remember) Länk
Intresset inför Witcher 3 var redan stort nog från min sida innan releasen. Bara dagar innan CD Projekt Red lanserade spelet gav de även ut en lanseringstrailer som jag fullkomligt förälskade mig i. Witcher har för mig alltid handlat om intressanta intriger mellan Geralt och diverse monster och trailern gör ett utmärkt jobb att visa det i detta möte med vampyren Orianna. Till en början ser hon fredlig ut där hon står och sjunger i höstmörkret men snabbt ändrar det sig när Geralt kliver fram ur skuggorna. Vi bjuds in till en spektakulär strid som också ger ett smakprov på hur striderna kommer gå till där man får förbereda sig genom att dricka drycker för att besegra fienden. Utöver den informationsrika och spännande trailern är den också otroligt vacker och det händer då och då återvänder för att lyssna på visan ''Lullaby of Woe''. Innan spelet släpptes dök många underbara trailers ut men måste jag välja en är det definitivt den här jag gillar allra bäst. Musiken, spänningen, det visuella... Allt är på topp!
<newpage>
Petter Hegevall väljer:
Dead Island (Official Announcement Trailer) Länk
Det finns enligt mig ingen trailer i spelhistorien som fungerat så väl och byggt så mycket extrem hype som den förrenderade filmsnutten som Techland använde sig av för att utannonsera zombieäventyret Dead Island. Bara själva grundtanken med att spela upp händelserna baklänges, i ultrarapid, var lika unikt som finurligt uttänkt och det finns fortfarande så otroligt mycket atmosfär och stämning här, som själva spelet dessvärre aldrig levde upp till. Det förändrar dock inte det faktum att detta faktiskt utmärker sig som tidernas bästa speltrailer enligt undertecknad.
Hellblade är en aav få "nya" trailers i denna artikel och den är Kim Jakobssons favorit.
Kenny Gustafsson väljer:
Spider-Man: Web of Shadows (Launch Trailer) Länk
När det blev utannonserat att det skulle komma ett nytt och mörkt Marvel-spel under slutet av 2008, med mina favorithjälte i spetsen, så var det svårt för mig att inte sitta spänd inför den kommande releasen. Och jag minns än idag hur rysningarna spred sig över kroppen efter att jag såg lanseringstrailern till spelet. Videon brakar loss med ett pianospel från Beethovens månskenssonat ihop med en vision av ett invaderat New York och en väldigt sorgsen Spidey. Symbioterna har tagit kontroll över staden och hoppet verkar vara förlorat. Genom trailern pratar vår hjälte om att släppa på sina spärrar för att gå emot allt det som han står för. Men kommer det att vara tillräckligt för att rädda hans stad? Eller är det redan försent? Kombinationen av de mörka elementen, den stämningsfulla musiken och meningarna som Spider-Man slänger ur sig genom trailern är lika kraftfull för mig idag som de var för 10 år sedan när spelet precis skulle släppas. En oförglömlig speltrailer för ett Spiderman-fan.
André Lamartine väljer:
Overwatch (We are Overwatch) Länk
Blizzards förträffliga onlineshooter var inte tänkt att vara någon storytung berättelse, men om det inte vore för Blizzards emotionella trailers hade jag nog aldrig fastnat för spelet som jag gjort nu - i synnerhet den känsloladdade cinematic-trailern "We are Overwatch" fångade mig på ett sätt som få speltrailers har gjort. Bara att se soldaternas hoppfulla glimt i ögonen när Pharah kommer till undsättning, att se Reinhardt blockera en brinnande molotiv från en arg anti-omnicmobb och att se den änglalika Mercy räcka ut sin hand till barnet under den kollapsade byggnaden var tillräckligt för att måla upp en krigshärjad spelvärld som ändå rymde en varm mänsklighet och gjorde mig så emotionellt engagerad att jag inte kunde tänka på något annat fram tills spelet faktiskt släpptes. Så skicklig är Blizzards berättarförmåga och jag kommer alltid att vara tacksam för denna trailer. Jag vill också slå ett slag för "Are You With Us"-trailern, som visade upp alla hjältarna man kunde spela som och som verkligen riktade sig till dig, spelaren, och dina framtida hjältedåd.
Kim Jakobsson väljer:
Hellblade: Senua's Sacrifice (Official Trailer) Länk
Eftersom jag har ett minne likt en guldfisk var det svårt för mig att försöka tänka ut en minnesvärd trailer från spelhistorien. Men nu under den gångna veckan har jag spelat om Ninja Theorys omtalade spel, Hellblade: Senua's Sacrifice. Visst, spelet i sig lider av grava spelmekaniska problem, men det är inte någonting som trailern vittnar om för fem korvören. Den mystiska och obehagliga berättarrösten ackompanjerar det melankoliska musikstycket perfekt. Trailern börjar väldigt långsamt för att sedan med en stigande intensitet sluta i ett krescendo av känslor. Jag känner verkligen för Senua, och hennes inre resa för att försöka få tillbaka sin älskade från helvetets kalla portar. Denna trailer presenterar ett äventyr som verkligen får mig att vilja spela om det ännu en gång, trots att jag är väl medveten kring spelets brister. Det är väldigt sällan jag blir påverkad rent känslomässigt när det kommer till TV-spel, men just i detta fall måste jag erkänna att det nästan faller en liten tår när berättarrösten säger "Do you still hear his screams?" samtidigt som bilden svartnar och musiken tystnar. Mycket, mycket episk trailer i mitt tycke.
Blizzard har genom åren stått bakom otaliga supertrailers.
Jonas Mäki väljer:
Halo 2 (First Announcement Trailer) Länk
Efter att ha spelat Halo sönder och samman i två års tid samt släpat TV-apparater nästan varenda helg för multiplayer, var suget efter mer Halo enormt. Xbox Live hade också lanserats och nu behövdes bara något att spela. Lyckligtvis hade Bungie jobbat på Halo 2 sedan lanseringen av det första spelet, och min absoluta favorittrailer någonsin är den som användes för att utannonsera Halo 2. När Master Chief med bestämda steg gör entré till Martin O'Donnells pampiga musik ackompanjerad av panikslaget radiosprak, där man kan urskilja en general som förklarar för Cortana att hela mänsklighetens flotta är på plats (och förlorar) - "with respect, what the hell sort of reinforcent have you got?" är det fullständigt mästerligt orkestrerat. En ensam kille anländer alltså för att vända kriget, och bättre än så kan Spartan-krigarnas storhet, och Master Chiefs i synnerhet, inte beskrivas. Under resten av händelseförloppet där Master Chief slungar sig ut i rymden så håller jag bra precis på att avlida i en kakafoni av gåshud och hjärtflimmer. För min egen del blir en trailer inte bättre än såhär, och varenda gång jag behöver ett behagligt glädjerus är det bara att kika igenom denna pärla på nytt.