(10) Robert Downey Jr. / Dolittle
Lika vass som Robert är i Kiss Kiss, Bang Bang samt i rollen som Tony Stark i framförallt den första Iron Man-filmen samt Avengers (1) - Lika fasansfullt usel är han i rollen som Doktor John Dolittle i Traffic-författarens Stephen Gaghan problemtyngda tolkning av Hugh Loftings barnböcker. Downeys märkliga accent är då knäpp att det för det mesta inte ens går att begripa eller höra vad han säger och det märks att han inte bryr sig, bara svassar runt i bild och mumlar i väntan på att få åka hem.
(09) Gal Gadot / Zack Snyders Justice League
"Kaal-Eeel!" Att Gal Gadot i bara och enbart fick rollen som Wonder Woman och därmed sitt stora Hollywood-genombrott tack vare hennes otvivelaktigt tjusiga utseende, har vi alla begripit vid det här laget - För det här med trovärdigt skådespeleri, det fixar hon bara inte. Inte för en sekund. Det fungerar egentligen att ta vilken films om helst ur hennes resumé och dra upp vilken scen som helst för att inse att kvinnan bara läser repliker, utan närvaro eller inlevelse men allra tydligast blir det när hon försöker lugna en förvirrad Stålmannen i Snyders ensemble-fest. Så platt. Så livlöst. Så dåligt.
(08) Mike Myers / The Love Guru
Tydligen försökte Myers få in sin hatade kärleksguru som karaktär i samtliga tre Austin Powers-filmer men hans käpphöst till manuspartner Michael McCullers hotade med att lämna projekten om så blev fallet, och just där och då borde såklart Waynes World-komikern ha begripit att Guru Pitka var en karaktär ämnad för sopkorgen, inte för en egen film. The Love Guru är såklart en av tidernas sämsta komedier och Myers är så ofattbart trist och befriad från komisk kapacitet här att det är svårt att föreställa sig att exakt samma man gav liv till Austin Powers bara något år tidigare.
(07) Nicolas Cage / Wicker Man
"Not the beeeeees!" Det fanns en tid då den Oscars-vinnande Cage hade druckit en slurk för mycket av sin egen Cool Aid, och bara hoppade mellan olika produktioner och körde någon slags skrikig improv-variant på Con Air-gubben Cameron Poe. Nyinspelningen av 70-talsklassikern Wicker Man är en sådan film och här är Cage så bedrövligt dålig att det blir ofrivillig komik av mången scen där han från ingenstans bara börjar vråla. Många scener här är minnesvärt fantastiska, inte minst den då han får skallen inspärrad i en hemmapulad bifälla och börjar skrika innan de datoranimerade getingarna ens uppenbarat sig i bild.
(06) Tom Hanks / Elvis
Tom Hanks har, som vi alla vet, genom i stort sett hela sin fantastiska karriär bjudit på fler minnesvärda rolltolkningar än vad jag tror att de flesta av oss kan räkna till. Hanks är fenomenal. Han är fenomenal i Forrest Gump, Philadelphia, Cast Away, Gröna milen, Rädda menige Ryan, Road to Perdition samt Captain Philips. Han är däremot inte särskilt fantastisk i rollen som Elvis Presleys giriga manager Tom Parker. Här känns Tom helt bortkommen och i kombination med ansiktsproteser som får honom att likna Elefantmannen går det såklart inte att blunda för att detta är Hanks sämsta rollprestation. På det viset som han väljer att porträttera Parker, som en endimensionellt skrattretande platt Bond-skurk, måste i kombination med hans horribla försök till accent ändå anses som fascinerande bedrövligt.
(05) Judi Dench / Cats
Lönecheckarna som spreds ut till de för det mesta suveräna skådespelarna som valde att tacka ja till detta fantastiskt usla pekoral till musikaltolkning måste rimligtvis ha varit groteskt stora. Dame Judi Dench lär ju ha varit den som inkasserade mest eftersom var nära på att rasera sin karriär med tolkningen av mästerkissen Old Deuteronomy. Fullständigt löjeväckande dåligt skådespeleri, Judi. Det är så att klockorna stannar.
(04) John Travolta / Battlefield Earth
Hollywood-filmen som oftast kallas för sämst någonsin är såhär 25 år senare verkligen fascinerande, på flera sätt. Den för tiden så stekhete Travolta norpade rollen som den skoningslösa rymdskurken Terl och mängden överspel som han här bjussar på går inte att sammanfatta på särskilt många andra vis än som följer: Makaber, ofrivillig superkomik. Måste ses.
(03) Keanu Reeves / Dracula
Vem det nu var som kikade på Point Break och fick för sig att den alltid lika träigt underbare Keanu skulle kunna spela en högdramatisk roll som stoisk, brittisk, adelsman i en teatralisk tolkning av Dracula, borde såklart ha kölhalats där och då - direkt. Men-men... Så blev det inte. Keanu fick fria tyglar att stryka runt i bild och bete sig som en allmän ultrafjant, som på flera sätt förstör hela filmen.
(02) Eddie Redmayne / Jupiter Ascending
Nog för att Matrix-systrarna Wachowskis pipskäggspräglade scifipekoral står sig som en av tidernas sämsta högbudgetproduktioner (alla kategorier) och nog för att alla, inklusive Channing Tatum är bedrövliga i denna hemska film - Men inget är så dåligt (i någon slags helhet) som den annars så hyllade Oscars-vinnaren Eddie Redmayne i rollen som superskurken Abrasax. På det viset som han formar munnen och kisar med ögonen när han väser fram sina repliker får mig alltid på riktigt gott humör. Sämre skådespeleri är svårt att lokalisera.
TIDERNAS SÄMSTA SKÅDESPELERI:
(01) John Malkovich / Rounders
Att gubben Malkovich kan spela brallan av i stort sett vem som helst bevisade han inte minst i filmer som I skottlinjen samt Möss och människor. Men även den bästa kan såklart göra bort sig. Så även Malkovich som i pokerrullen Rounders gestaltar den ryske gangstern Teddy och gör det så fasansfullt uselt att det inte går att se om den utan att skratta, hejdlöst och ihållande högt. Malkovich spelar över så brutalt hårt att varenda del av varenda scen känns som en parodi. Tydligen var det inledningsvis mycket värre också (tro det eller ej) vilket Matt Damon pratade om i en nygjord podcast-intervju. Regissören John Dahl fick tona ned Malkovich rolltolkning flera nivåer innan de kunde dra igång kamerorna, vilket med tanke på slutresultatet känns fullständigt absurt.