Tidernas trevligaste treor

Alla vet vi hur många speluppföljare som blivit i det närmaste värdelösa medan det såklart finnes gott om undantag, också, där utvecklare kombinerat lärdomar och idéer från två tidigare spel och slängt ihop dem till tonerna av harmonisk, välljudande kreativitet. Nedan kommer den första delen av två om spelhistoriens trevligaste treor.

Super Mario Bros 3
Det väldigt många inbitna gamers anser vara Marios finaste stund stavas Super Mario Bros 3, som rullades ut här i Europa i augusti 1991. Jag hade vid det laget redan gått vidare, spelade 16-bitarstitlar på min Mega Drive för fulla muggar och ville inte titta tillbaka, inte gå tillbaka till NES något mer (då) men det råder ju såklart trots det ingen som helst tvekan om att det här är en av spelhistoriens finaste treor. Shigeru kombinerade idéerna från det första med viss inspiration från Super Mario Bros 2, stoppade in massor med fantasirika nyheter och byggda en plattformstitel som naturligtvis varit snorviktig för Marios framgångsrika framfart.

Battlefield 3
Idag, 2025, är det ordinarie "Svenska spelundret" (långt innan Minecraft, långt innan It Takes Two) nere för räkning. Battlefield är decimerat till blott en skugga av sitt forna jag men om vi spolar tillbaka bandet till 2010-2011 och till releasen av Battlefield 3, hittar vi ett spel som höll jämna steg med huvudkonkurrenten Call of Duty både sett till innehåll, kvalitet och framförallt; Spelarbas/popularitet. Dice tredje krig sålde i hisnande 5,4 miljoner exemplar endast under den första veckan och står sig därmed som deras överlägset största succé. Det kombinerade en något Michael Bay-doftande presentation med tyngden från Battlefield 2 och bjöd på en story och ett singleplayerelement för första gången i spelföljetongens historia. Jag skulle nog vilja kalla detta för näst bäst i serien efter Battlefield 2 och hoppas såklart att kommande Battlefield 6 blir en fullständig återgång till allt som gjorde detta så framgångsrikt.

Legend of Zelda: A Link to the Past
Efter det snudd-på katastrofala Zelda II: Adventures of Link som saknade samtliga av de mest magiska av beståndsdelar som gjorde originalet så nytänkande och uppslukande, beslutade sig Miyamoto såklart för att återvända till det ordinarie upplägget inför Zelda 3. Slutresultatet stavas A Link to the Past och jag skulle vilja gå så långt som att kalla det för ett av tidernas fem bästa spel, alla kategorier, och det bästa ur Zelda-serien med ganska rekorderlig marginal.

Street Fighter III: Third Strike
Vilken gamer du i princip frågar så tror jag att de allra, allra flesta skulle säga att Street Fighter II är det mest ikoniska fightingspelet någonsin och det bästa i Capcoms bästsäljande, lastgamla kultserie. Och det är ju naturligtvis inte fel, tvärtom. Men om du frågar mig så stavas favoriten Street Fighter: Alpha 3 samt Street Fighter III: Third Strike. Det sistnämnda rullades ut i maj 1999 och jag minns hur fasansfullt snyggt jag tyckte att det såg ut, då. Idag? Idag ser det ännu snyggare ut när man väl anser den sanslösa mängd arbete som måste ha lagts på att animera de olika slagskämparna. Street Fighter III flyter och rör sig som inget annat i fightinggenren och det mekaniska fokuset på pareringar är lika ohyggligt välskapt idag som det var för 26 år sen.

Need for Speed III: Hot Pursuit
Nyversionen signerat Criterion/Dice (som gjorde omgivningarna medan Burnout-folket fokuserade på bilar samt bilfysik) i all ära, men för mig är det det gamla originalet som står sig som den näst bästa delen ur hela denna anrika racingföljetong, efter Need for Speed: Underground. Need for Speed III rullades ut under våren 1998 och jag fastnade i dess beroendeframkallande polisjakter direkt, och tillbringade sedan i stort sett all ledig tid som inte upptogs av Gordon Freeman, men detta underbara racingspel.

Halo 3
Med Halo: Combat Evolved skakade ett litet 14-mannateam om hela spelvärlden och med den obligatoriska tvåan fortsatte Master Chiefs våldsamma resa över ringvärlden men stressad utveckling och missad potential gjorde att det aldrig riktigt levde upp till storheten i det första spelet, trots mängder av kvaliteter. Det var i trean som de bästa idéerna från Halo 2 och omfattningen och friheten från Halo kombinerades, saltades med ny grafik och massiva eldstrider som pågick i timmar. Med spelseriens kanske bästa multiplayerportion och en mer begriplig del av spelseriens mytologi sett till story och berättande slog Halo 3 ned som en bomb och kommer för evigt att kommas ihåg som en av de vassaste treorna genom alla tider.

Grand Theft Auto III
Ettan, spelet som startade allt, var ju om vi ska vara alldeles ärliga och uppriktiga inte särskilt bra, alls. Hade det inte gått meja ned fotgängare och lyssna på komiska radiosändningar hade GTA försvunnit som ett fult top down-spel i mängden, där och då. Men det gjorde ju inte det, förbättrades i den obligatoriska uppföljaren och tog sen inför den bejublade trean ett så pass stort kliv in i tre dimensioner att det förändrade spelvärlden för evigt. GTA III förblir den enskilt bästa speltrea som släppts och den där actionupplevelsen som jag aldrig kommer att glömma. Jag minns specifikt det där uppdraget då man skulle knäppa en maffiaboss som kom ut från en restaurang. Jag tror inte att jag överdriver om jag konstaterar att jag spelade om samma uppdrag 15 gånger innan jag till slut gick vidare, fortsätta djupare in i storyn. Först kraschade jag hans limmo så att han brann upp, sen pangade jag gubben med ett snipergevär när han kom ut från restaurangen, jag byggde en vägspärr av stulna sopbilar, boxade in hans bil och kastade granater på den, gömde mig i buskaget utanför hans garage uppe på höjden och dödade bossen och hans livvakter med automateld och allt/allt där i mellan.