Tillbehör som tillför (världens bästa spel-accessories)

Adam Holmberg väljer:
Xbox One Elite Controller
Till en början verkade det bara vara en väldigt dyr gimmickdosa skapad av Microsoft i hopp om att vinna goda ord från deras forna hardcore-publik, men allt eftersom jag använde deras uppgraderade kontrolldon så visade den sig vara bland det bästa jag fått använda under alla mina år av konsolspelande. Jag har alltid uppskattat lite extra tyngd i mina handkontroller och de moddbara knapparna och utbytbara spakarna var en sann skänk från ovan. Actionspel som Titanfall och Doom blev helt plötsligt mycket mer logiska när jag har möjligheten att binda funktioner som att hoppa eller liknande till de "paddlar" som finns på kontrollens undersida och jag måste erkänna att jag faktiskt spelar betydligt bättre med detta tillbehör. Att frigöra knappfunktioner från kontrollens ovansida så att mina klubbliknande tummar slipper lämna spakarna ger spelandet ett så pass överlägset flöde att jag känner mig rent utsagt naken när jag försöker spela ett actionspel utan möjligheten. Mitt beroende av denna dosa gick till den grad att jag nästan direkt efter att den släpptes köpte en Razer Raiju-kontroll till Playstation 4 bara för att få liknande funktioner på Sonys plattform trots den dosans brister. Om det var en sak jag saknade hos Elite Controller hade det varit möjligheten att få designa en egen hos Microsofts Design Lab så jag slapp den gråsvarta färgen, men i övrigt är det utan tvekan mitt favorittillbehör som trumfar alla.

Lisa Dahlgren väljer:
Namco Negcon Controller
Den var så bisarr så att den blev bra. Briljant, till och med. Inte minst tillsammans med Psone-klassikern Rage Racer som enligt undertecknad var någon slags kulmen av briljansen som Namcos Ridge Racer-spelserie erbjöd under 90-talet. Negcon var ledad i mitten vilket inte direkt kändes som om man verkligen körde bil, men på något underligt sätt fungerade mekaniken i denna säregna specialdosa väldigt väl tillsammans med diverse racingtitlar till Sony Playstation och just därför är det mitt favorittillbehör.

Jonas Mäki väljer:
Sega Dreamcast Arcade Stick
Jag var våldsamt förtjust i fighting långt innan Dreamcast fanns. Min karriär startade förmodligen med Yie Ar Kung-Fu i mitten av 80-talet till Commodore 64. Därefter rullade det på med Street Fighter II, Mortal Kombat, Toshinden, Tekken och Soul Blade - bara för att välja några. Men det var när Dreamcast släpptes det blev en verklig passion och min absoluta favoritgenre. Det var också då jag upptäckte hur chanslös jag var mot Sveriges bästa spelare med en handkontroll. Styrkorset var inte på långa vägar nog exakt, det var svårt att simultantrycka flera knappkombinationer och snabbheten fanns inte där. Jag tvingades investera i en arkadjoystick, och valet förr på Segas egna Arcade Stick. Stor som ett normalt skrivbord och med enkla och responsiva reglage förbättrades mitt spelande över en natt. Plötsligt satt allt som en smäck, Zangiefs Spinning Piledrivers kunde levereras i överljudstempo, vitsen med att göra cancels blev plötsligt tydlig och air-juggles i Soul Calibur blev mitt främsta vapen. Sega levererade helt enkelt den första officiella, riktigt solida arkadkänslan till hemmet och än idag står fyra stycken Arcade Stick och dammar i min klädkammare - varav två är trasiga. Jag har helt enkelt inte haft hjärta att kasta sistnämnda på grund av våldsam kärlek.

Petter Hegevall väljer:
Namco G-Con 45 Light Gun
Jag pressade säkert in 5000 kronor i femkronor i den lokala arkadhallens slitna Time Crisis-kabinett under mitt första gymnasieår. Minst. Jag spelade det varje dag och var så pass beroende att jag ofta satt på lektionerna och ritade kartor, ur minnet, över hur fienderna var placerade. När Namco ett år senare släppte en snudd-på perfekt arkad-konvertering till Playstation One med tillhörande Guncon 45-ljuspistol, var jag naturligtvis en av dem som köpte paketet på premiärdagen. Pickan saknade den där ikoniska mantel-rörelse-mekanismen från arkadförlagan men det gjorde inget. Istället gick det att köpa till den där pedalen som möjliggjorde funktionen som i Time Crisis gjorde att jag kunde kasta mig bakom diverse hinder för att slippa tugga i mig fiendeskurkarnas kulregn och som tillbehörskombo var detta, för min del, något alldeles, alldeles extra. Jag lirade i stort sett sönder Time Crisis till Psone och fortsatte sedan att obsessa över Namcos ljudpistol-äventyr i den välgjorda uppföljaren, också.

Ronny Carlsson väljer:
Ascii Resident Evil Pad
Givetvis fick jag mer användning av både tangentbord och ljuspistol till Dreamcast, men när det var dags att tänka ut favoriten bland tillbehör gjorde denna sig påmind. Jag är barnsligt fascinerad av Asciis konstiga Resident Evil-handkontroll till Playstation. Som ung fantast av spelserien var jag tvungen att införskaffa den, och som jag älskade den! Dock var den klumpigt designad och känns som att hålla i en snedvriden leksakskulspruta. Axelknapparna är placerade mitt i smeten, för bövelen! Inte en chans att man skulle använda den till andra spel. Men, man fick känslan av att man sköt zombies med pistol. X-knappen var flyttad till baksidan, och R1 tog X-knappens plats, så man avfyrade med pekfingret. Cool som den var, så blev jag tvungen att koppla in den varje gång jag skulle lira något Resident Evil-spel. Jag kan se i efterhand att det var ett destruktivt förhållande vi hade, handkontrollen och jag. Och kortvarigt, för jag insåg till slut att den vanliga handkontrollen var bättre på ungefär alla sätt. Men den charmar mig fortfarande, varje gång jag plockar upp åbäket.

Kim Jakobsson väljer:
Logitech G400
Det börjar vattnas frenetiskt i munnen varje gång jag tänker tillbaka på tiden när jag och polarna satt bänkade framför datorn cirka 20 timmar per dygn med World of Warcraft. Våra lan-kvällar bestod till del av ohälsosamma mängder energidryck (cirka 8 burkar var per kväll), flottiga Doritos-chips och våra G400-möss, så klart. Det finns ingenting som kännetecknar mina tonår så mycket som Logitechs G400. I min ringa mening den perfekta musen. Den ligger fullständigt perfekt under min handflata, och jag har aldrig upplevt en sådan kontroll över min karaktär i World of Wacraft som med denna mus. Designen är enkel och avskalad, med två stycken sidoknappar som var perfekta för enklare kommandon. I en tid då det var inne med trådlösa möss vägrade jag anpassa mig för den nya teknologin, det fanns bara en mus för mig - och det var Logitech G400. Världens bästa gaming-mus.

André Lamartine väljer:
Buzz Controllers (PS3)
Ja, jag vet. Det här är direkt inte några kvalitetstillbehör och är i grunden bara en hög med billigt plast som tog alldeles för mycket plats var man än förvarade dem, men charmigt småfula Buzz-grunkorna kommer alltid att ha en speciell plats i mitt spelhjärta och har ett nostalgiskt värde för mig. Varje gång jag såg dem intrasslade i sina egna sladdar blev jag på omedelbar patyhumör och plockade alltid fram dem när familj och vänner var sugna på något tävlingsspel. Kontrollerna i sig var enkla att använda och den stora röda knappen avfyrades likt en revolver i en västernfilm när vi spelade Hollywood-quizen, där jag ofta hade ett övertag med min filmkunskap. Det är dock synd att det inte görs den här typen av spel längre och jag förstår absolut varför den här typen inte är sådär jätteattraktivt att ta fram numera, men Buzz-kontrollerna kommer alltid att förknippas med spelglädje för min del och som kommer att tas fram igen när suget efter frågesport och högljudda knapptryckningar slår till igen.

André Wigert väljer:
Guitar Hero: Warriors of Rock guitar
Jag skulle inte direkt påstå att någon svindlande elgitarrskarriär låg framför mig när jag som hårt rockande 15-åring hade lärt mig ett par Metallica-låtar på gura. Visst, det kanske hade kunnat leda till ett par lägereldsromanser, men inte mycket mer än så. Klokt nog insåg jag nederlaget och bestämde mig för att bli duktig på något annat, och visst tusan gick det vägen. Bäst i plugget var jag... Bäst i hela skolan, på Guitar Hero. Den här grabben kunde nämligen som bäst bränna av 78% på Through the Fire and Flames ,vilket också var min skrytsamma kontring efter att en klasskompis tog sig igenom hela Sultans of Swing på en riktig elgitarr. Livslängden på plastintrumenten var dock inte någon höjdare. Jag spelade nämligen sönder hela tre stycken gitarrer som följde med Guitar Hero IV, och blev därefter direkt omotiverad till att hoppa på karriären igen. Tack och lov så löste Neversoft och Activision biffen 2010 när Warriors of Rock släpptes, då deras mest hållbara gitarr också såg ljuset. Visst, den var inte lika snygg som den helvita Les Paul-modellen jag fick med Wii-versionen av Legends of Rock, men Warriors-guran stank hårdrock med sina blöjiga lågor och kromade detaljer och strängen höll för säkerligen 300 genomspelningar av den våldsamt raketsnabba Bat Country såväl som Waidmanns Heil.

Joakim Sjögren:
Wii Balance Board
Nu kommer jag förmodligen se synnerligen töntig och exceptionellt smak-befriad uti era ögon, men jag älskade faktiskt balansbrädan som Nintendo valde att släppa till företagets populära Wii-konsol runt 2008 Okej, "älska" låter kanske lite väl mastigt i det här fallet, men tillbehöret i fråga användes ändå tämligen flitigt hemma i Sjögrens-nästet genom åren och platsplankan plockas dessutom fram än idag när det vankas festdoftande multiplayer. Jag fattade visserligen aldrig tyckte för hela den där fitness-delen där man skulle hålla koll på sitt BMI och syssla med yoga (jag vill inte veta att jag är lika smidig som en ouppvärmd Teletubbie - thank you very much!) utan istället användes tillbehöret som just party-plattform där de olika minispelen var perfekta tidsfördriv i sann Mario Party-anda. Favoritgrenen var förövrigt att åka slalom, antingen på skidor eller en snowboard, och när man kämpade för att hyvla hundradelar från sina rekordtider - i konkurrens med såväl vänner som familj - väcktes samma sprudlande rivalitetskänslor som när Track & Field-spelen var som allra populärast. Nä, jag må låta måttlöst bortkommen och överdrivet smaklös när det kommer till mitt val för den här artikeln, men trots detta kommer det alltid finnas en speciell plats i mitt hjärta för Nintendos kritvita Wii Balance Board. Det är bara att inse att man aldrig kommer äga en bättre badrumsvåg i hela sitt liv.

Kim Orremark väljer:
Scuf Infinity4PS Pro (PS4)
Det är säkerligen tre år sedan jag köpte min första Scuf-kontrollen och bara timmar efter min första spelsession var jag för evigt förälskad i skapelsen. Det är ingen hemlighet att jag älskar Dual Shock 4 i sitt grundutförande, det är en av mina favoritkontroller någonsin (tillsammans med den till Xbox 360 och Gamecubes legendariska skapelse) men det utomordentlig briljanta teamet på Scuf Gaming gör verkligen underverk med sina specialdesignade proffskontroller. Visst, de kostar styck som en halv Playstation 4 Pro men att kunna "re-mappa" knappar till paddlarna i bak har varit en fröjd för mitt spelande. I exempelvis Destiny 2 hoppar och laddar jag om mitt vapen på baksidan vilket betyder att jag aldrig behöver ta bort tummen från den högra analogspaken och således kan jag sikta och skjuta på ett sätt som helt enkelt inte är möjligt på en vanlig handkontroll. Jag önskar verkligen att Sony kunde snegla på Microsoft här och bygga sin egen Elite-handkontroll men innan det händer finns Scuf där för mig.

Vilket tillbehör är din all time-favorit?