Om det är något som vi försoffade, överjästa spelrecensenter ofta önskar oss är det att kunna utnyttja all denna chipsgenererade dödvikt till något användbart. Som... att bli världens största slagkämpe, bokstavligen.
Det är något av en trend just nu. Tekken 6 började med Bob, en storvuxen kämpe som enklast beskrivs som en postum hyllning till Micke Dubois. Bob var en gång både smal och en mästare på karate, men fick ofta stryk av större kämpar och bestämde sig för att hitta den perfekta kroppsformen. Tja, där har ni den.
Även Street Fighter IV har en tungviktare som bryter mot givna regler. Rufus är amerikan men vill helst av allt vara kines, närmare bestämt Bruce Lee. Därför klär han sin klotrunda lekamen i en gulsvart sparkdräkt och ger sig in i kampen. Rufus verkar vara mer av en skämtkaraktär än den hyfsat seriösa Bob, men fortfarande ett kul inslag som knappast känns särskilt orimligt vid sidan om Dhalsim och Blanka. Rufus har till och med särskilda fysikrutiner för att animera fläsket: studsande bröst är förlegat.
Den ultimata supertjockisen hittar vi dock i Samurai Shodown. Earthquake är inte bara en amerikansk ninja, han väger över 600 kilo och är den överlägset tyngsta slagkämpen någonsin (om vi begränsar oss till mänskliga sådana). Många nesliga förluster blev det i de gamla arkadspelen där hans snurrattack hela tiden satte stopp för våra anfall och tvingade oss att gräva djupare i plånboken efter fler femmor. I det kommande Samurai Shodown: Edge of Destiny har han dock pensionerats (troligen räckte inte polygonerna till) och istället bärs rollen som tungviktare av blott 129 kilo store vikingen Gallows.
Ja, det är väl det som är så imponerande med dessa giganter. Trots massiv övervikt är det inte tal om hjärtproblem, knakande leder och slappa kvällar i tv-soffan. Nej, istället är de ute och riskerar livet i strid mot svinarga samurajer och går i närkamp med välsvarvade tjejer. Klart som sjutton att man blir avundsjuk.
Cheng Sinzan, även han en SNK-karaktär, är både en framgångsrik affärsman och har en toksnygg fru, trots (eller kanske på grund av) att han har samma fysik som en badboll. Cheng slåss enligt studsbollprincipen och står praktiskt taget aldrig stilla. Med dödliga fullkroppstacklingar och enorma energiklot är han en värdig motståndare för kämpar som Terry Bogard och Geese Howard.
Även Chang Koehan använder sin kroppshydda till en synnerligen effektiv form av tae kwon do (med viss hjälp av sitt femtio kilo tunga järnklot). Han ses ofta i samröre med den lilla ettriga Choi Bounge (i Capcom vs SNK 2 slåss de till och med tillsammans) och försöker hela tiden fly från den hysteriskt gode Kim Kaphwan.
Ännu en i raden av SNK-tjockisar är Raiden, eller Big Bear som den australiensiske jättebrottaren också kallat sig. Han har varit med sedan start men försvann ett tag i serien. Nu gör han comeback i King of Fighters XII och lär rocka fett.
Det finns också ett gäng mer obskyra hårdingar. Gordon i Savage Reign är en polis med oroande kroppsbehåring som har ätit ett par tusen munkar för mycket. Jag kan också nämna bikerkillen Jack Turner från Art of Fighting. Som sagt, SNK är bra på det här.
Och så får vi inte glömma sumobrottarna som förstås lever på sin storlek. Ganryu i Tekken är en smått misslyckad sumo vars enda mål i livet verkar vara att försöka charma in sig hos någon av kvinnorna Chang, medan Taka-Arashi i Virtua Fighter (som också råkar vara tillbaka i Virtua Fighter 5 R - som sagt, en invasion är det) är en betydligt mer imponerande gestalt. Har jag inte glömt någon? Den allra första och största? Nej, Honda räknas inte. Kolla lite närmare: karln är gjord av muskler. Han har till och med tvättbräda utanpå magen. Där snackar vi vältränad.
Man kan väl säga att den här karaktärstypen är ytterst mansdominerad. Tjocka damer går det inte många på dussinet. Av någon anledning tycks ett BMI under 20 vara betydligt mer effektivt för kvinnor (eller åtminstone spelets försäljning). Jag har sållat fram två, och Helga från Clay Fighter är ju något av en skämtfigur som alla andra i spelet. Kvar står Mary Ivonskaya, en stadig brottardam från det originella spelet Tobal no 1.
