Super Mario 64 (Nintendo 64 / 1996)
Ett grönskande slott med tavlor som leder en till olika sagovärldar är ingen dålig premiss för en rörmokare. Det fanns mycket att gilla trots det fängslade det aldrig. Vi behöver komma ihåg att detta var ansett som ett av världens bästa spel genom alla tider. Mina förväntningar var astronomiska. Nintendo hade gjort reklam på TV och tidningar hyllade detta till himlen. Tyvärr föll jag inte pladask för upplevelsen på samma sätt som jag förälskat mig i Super Mario World och Super Mario Bros 3. I min släkt var det främst min yngre bror som diggade detta äventyr. Det var först med Mario Galaxy som serien i 3D gjordes rättvisa för min egen del. Jag älskade kreativiteten även i Mario Sunshine men hans äventyr på Nintendo 64 var inte äventyret jag hade hoppats på. Det saknade samma glädje och fantastiska stil som flera av föregångarna hade. Magin fanns inte där och jag blev aldrig såld på denna iteration av serien. Att den blivit hyllad till skyarna byggde förmodligen en förväntan på titeln den aldrig kunde leva upp till. Det är synd för jag vill gilla denna version av Mario. Det landar något lägre än Super Mario Odyssey, som jag också hade svårt att uppskatta. Trots detta lyckades Mario i 3D övertyga mig fullständigt med både Galaxy och dess uppföljare.
Halo 2 saknade magin med det första spelet. De nya fienderna var inget att hänga upp i julgranen och kampanjen var extremt ojämn.
Halo 2 (Xbox & PC / 2004)
Mitt första möte med Master Chief och supervapnen Halo skedde i den allra första iterationen av serien Halo: Combat Evolved. Att kasta plasma granater på springande utomjordingar och använda en rad olika vapen för att överleva slog alla förväntningar. Berättelsen och den svepande musiken var bortom denna jord. Så pass så att jag stod och spelade demo-versionen nästan varje dag på Onoff tills dagen jag fick min egen Xbox. Det var ett mästerverk för sin tid och längtan efter tvåan var gigantisk. Jag köade på lanseringsdagen för en specialutgåva av tvåan. En förpackning av silver och en T-shirt var belöningen för en förhandsbokning. Halo 2 visade sig ha en problemkantad utveckling och spelet i sig lämnade en del att önska. Jag var inte alls imponerad av kampanjen, dess tempo och framförallt flerspelarläget. Känslan ettan gav oss med låggravitation och ett ruskigt nervigt flerspelarläge var som bortblåst. Det spelade nu mer som andra actionspel och magin för mig var förlorad. Till skillnad från Jonas avskydde jag fienden Brutes. De var en klassisk skadesvamp och förde inte med sig något intressant till det färgstarka fiendegalleriet. Berättelsen var inte genomdålig utan hade höjdpunkter men den lyckades aldrig motsvara topparna jag kände med ettan. Det var en gigantisk besvikelse för mig. Det dröjde till Reach, ODST, Halo Wars och trean för att reparera mycket av den besvikelsen jag hade med tvåan.
Dark Souls var en ofärdig sörja på dator och fungerade så pass dåligt att jag än idag är chockad.
Dark Souls (Multiformat / 2011)
Snacket på förhand var att denna mörka monsterdräpare till rollspel var guds gåva till mänskligheten. En titel som lade grunden till en ny genre. Dödliga fiender och ett upplägg som lät dig tänka själv utan pilar i varje riktning. De flesta skulle säkert hålla med om att det verkligen präglat spelvärlden som helhet. Att produkten innehöll kvalitativa inslag ifrågasätter jag inte. Jag köpte titeln till PC full av förväntan och fick något av det trasigaste, fulaste och mest ospelbara jag någonsin testat genom tiderna på formatet. Det var så trasigt att inte ens Cyberpunk 2077 till Playstation 4/Xbox One kommer nära (och det var ett haveri utan motstycke under förra generationen). Jag föll genom väggar, kraschade, spelet var låst till dumma upplösningar och erbjöd låg bildfrekvens. Flerspelarläget fungerade inte och allt gick sönder på en teknisk nivå. Inställningarna existerade knappt och jag små-laggade genom och under kartornas miljöer trots en bra dator. Mina vänner hade samma upplevelse på formatet. Vad som sades vara nästa generation rollspel var inget annat än ett praktfiasko. Tvåan och trean skulle bjuda på en mycket bättre upplevelse och rädda behållningen med det spelmässiga för mig. Besvikelsen var dock ett faktum och det lämnade en extremt sur eftersmak. Dark Souls är och förblir en av mina största besvikelser genom tiderna.
Vilka är dina tre största spelbesvikelser?