Trender kommer och går. Ena dagen är tumringar och trumpetjeans en moderiktig självklarhet. Nästa dag är tumringen dödsdömd och anses som den kanske fulaste accessoaren genom alla tider. Detsamma gäller såklart inom underhållningsindustrin och inte minst inom spelvärlden. Trender kommer och går. Nya standarder sätts av vissa framstående visionärer och branschen reagerar. Spelarna bestämmer sig för vad de helst vill ha, och spelutgivarna liksom utvecklarna lyssnar. Just nu, efter avslutad E3-mässa, råder det liksom ingen tvekan om att den nya trenden är filmiska spel som närmar sig Hollywood med stormsteg.
Men det var inte alltid fallet.
För några år sedan var Bungies nyskapande rymdäventyr med en benhård cybersoldat det hetaste som gick att köpa för pengar. Spelköparna vallfärdade till butikshyllorna för att inhandla Halo 3 och så gott som varenda actionspelsutvecklare lät sig inspireras av Bungies spelserie. Breed, Area 51, Pariah, Star Wars: Republic Commando, Mace Griffin: Bounty Hunter... det fullkomligen sprutade ut spel som antingen påminde lite om Halo - eller kändes som renodlade plagiat.
För tio år sedan satte Halo en ny standard och startade en trend inom actiongenren.
Men som med allt annat gick trenden över. Rymden började kännas som en allt mindre spännande plats och medan genren för evigt hade förändrats av spelmässiga detaljer som vapenprioriteringssystemet och den självläkande livmätaren - började spelarna sukta efter något annat. Något nytt. En ny trend...
Pariah, Killzone, Mace Griffin: Bounty Hunter och Breed var bara fyra av alla spel som lät sig inspireras av Bungies rymdkrig.
Efter Halo var det till stor del Far Cry som skapade en ny trend inom actiongenren. Att basera ett spel på genrens traditionella motsättningar visade sig vara ett smart val av den tyska nybörjarstudion Crytek. Istället för trångbodda källarkorridorer, mörklila rymdplattformar, aliens och skrikande helvetesbestar valde Crytek att blanda en vykortsvacker söderhavsö med taktisk militäraction mot mänskliga fiendesoldater. Det kom en hel rad spel efter Far Cry som försökte sko sig på den framgång som Cryteks första spel erhöll.
Men innan söderhavskriget nått sitt kulmen var det ett annat spel, utvecklat av ett gäng rutinerade krigstokar i San Diego, som kopplade ett brutalhårt strypgrepp på hela genren. Call of Duty: Modern Warfare var det första stickspåret i spelserien och en rätt vågad satsning av studion som gått från okända till rutinerade actionveteraner med bara två Call of Duty-spel. Handlingen hade flyttats från det något uttjatade andra världskriget till en krigshärjad nutid medan själva upplägget var intakt från framförallt Call of Duty 2.
Efter Halo var det främst Modern Warfare som startade den senaste trenden i genren.
Modern Warfare slog ned som en atombomb i ett i övrigt ganska utslaget actionklimat. Spelet blev en betydligt större succé än vad Activision och utvecklarna Infiniuty Ward någonsin hade kunnat föreställa sig. Spelfansen vallfärdade till butikerna och onlineservrarna fylldes till bredden av skjutglada gamers. Och Infinity Wards grundrecept var såhär i efterhand genialiskt. Man blandade hattig struktur och plattfotad dynamik med en presentation som doftade av Chris Ryan-aktig militärporr. Det såg på utan ut som en kompromisslös krigssimulator men var rent spelmässigt mycket mer av ett ilsnabbt arkadspel med koncentrationssvårigheter.
Och det var ju delvis därför men också tack vare ett ruskigt beroendeframkallande och smart upplagt multiplayerläge som Call of Duty: Modern Warfare svalde hela genren och spottade ut den i ny, ljusbrun skrud. En ny, stark, trend var född. Det var nu bara en tidsfråga innan varenda spelutvecklare skulle välja att hänga på.
Idag känns det lite som om varenda actionspel värt namnet fått sig en släng av Modern Warfare-sleven. Det gick till och med så långt att Battlefield-serien samt Ghost Recon modifierades för att efterlikna spelet som de inspirerade. Ett kretslopp som se irriterat mången gamer medan andra sett det som en helt naturlig utveckling.
Nästan varenda actionspel som släpps idag har fått sig en släng av Modern Warfare-sleven.
Allt från 50 Cent: Blood in the Sand till Splinter Cell: Blacklist innehåller tydliga tecken på att utvecklarna bakom dessa spel kikat både en och två gånger på Call of Duty: Modern Warfare. För att inte tala om Operation Flashpoint: Red River, Crysis 2, 2010 års Medal of Honor re-boot, Modern Combat Sandstorm, Homefront och Battlefield: Bad Company 2.
En av honnörsorden när det gäller dagens actionklimat är "filmiskt". Actionspel mäts nästan inte längre i hur bra de är, utan istället av hur pass filmiska de är. I Modern Warfare lyckas Infinity Ward skapa en filmisk känsla av ett världskrig i sin vagga. Känslan av att infiltrera fiendernas bas och knäcka deras radiokommunikation blev därmed betydligt mer mäktig än att skjuta samma trötta helveteshund i samma mörkgrå källarkorridor som vi gjort de senaste 20 åren.
Modern Warfare var otroligt filmiskt, snabbt, kort och väldigt lättspelat...
Och det är just den filmiska delen av dagens spel som fortsätter regera när det kommer till trender i spelvärlden. Under årets spelmässa var det extra många kommande actionspel som beskrevs av utvecklarna själva som en spelbar Hollywood-film. Uncharted har på flera sätt spätt på denna trend med tre stycken rysligt filmiska spel som under långa stunder faktiskt känns som att styra en våghalsig äventyrare i en påkostad Hollywood-matiné. Rockstars episka thriller L.A. Noire har såklart hjälpt till att skapa ett sug bland spelarna efter filmiskt berättande. Där gick Rockstar och Team Bondi så långt att de rekryterade välkända Hollywood-skådespelare som de sedan mappade och återskapade i spelet med snudd på fotorealistiska kvaliteter.
Heavy Rain är bara ett av många nya spel som är strukturerat som en Hollywood-film och sätter berättande först och spelmekanik i andrarummet.
Heavy Rain-utvecklarna Quantic Dream visade upp Beyond: Two Souls på E3-mässan. David Cage var tydlig med att understryka att spelet var en interaktiv thriller med filmiska kvaliteter. Han hade till och med rekryterat huvudrollsinnehavaren från filmen Juno som gestaltar äventyrets huvudfigur, inklusive mappning av Ellen Page ansikte, munrörelser och kroppsspråk. Cage som tidigare, likt Metal Gear-skaparen Hideo Kojima, pratat om att han egentligen inte gillar spel utan alltid strävat mot att bli filmregissör.
Med LA Noire tog Rockstar och Team Bondi trenden till nya höjder tack vare en ny teknik som på ett perfekt sätt kunde fånga Hollywood-skådespelarnas ansikten.
Trenden är självklar på flera sätt. Spelvärlden har under de senaste tio åren växt så det knakat och givetvis har detta möjliggjorts eftersom spelutgivarna satsat på bredare produktioner som lockat såväl icke-initierade gamers som filmälskare. Idag erbjuder spel som Call of Duty: Modern Warfare 3 och Uncharted 3: Drake's Deception upplevelser som bygger bryggor mellan Michael Bay och Steven Spielbergs svulstiga blockbusters och den en gång i tiden superinitierade spelvärlden.
Bioshock startade en lien minitrend som visat sig i flera andra spel. Singularity och kommande Dishonored innehåller båda element från Bioshock.
Personligen är jag inte särskilt förtjust i de nuvarande trenderna som råder i spelbranschen. Jag förstår att varenda spelstudio värd namnet imponerades något alldeles enormt mycket av den skyhöga nivå på samtliga produktionsvärden som framförallt Uncharted 2 innehöll. Jag har även full förståelse för att varenda spelutgivare i hela världen vill försöka hitta en actionladdad kassakossa av samma kaliber som Call of Duty: Modern Warfare-serien idag är.
Gears of War startade en trend gällande grundläggande spelmekanik. Context Sensitive blev tredjepersonsgenrens nya honnörsord och flertalet spel har stulit Epics spelmekanik, inte minst det kommande Inversion som känns som en ren kopia.
Men istället för att apa efter skulle vi behöva mer nya idéer, mer originalet. Istället för att haka på redan befintliga trender skulle fler utvecklare behöva blicka framåt, försöka skapa något nydanande. För även om Dishonored ser hett ut, känns det i grunden som en ganska förutsägbar mix mellan Half-Life 2 och Bioshock. Och även om re-booten av Tomb Raider gör mig spelsugen ser det lite väl mycket ut som Uncharted 2. Detsamma gäller för Uncharted-utvecklarnas kommande postapokalyptiska thriller The Last of Us som ser ut att ha lånat nästan ohälsosamma mängder från Uncharted-serien.
Naughty Dogs hunkige Indiana Jones-kopia har satt en helt ny standard när det gäller filmiska spel.
Mina bästa spelupplevelser under de senaste åren har varit de spelen som innehållit en aning mindre filmiska moment än de spel som toppat försäljningslistorna. Samtidigt är det såklart positivt att spelbranschen lär sig av Hollywood när det kommer till narrativ, tematik och smart regi främst gällande mellansekvenser och diverse introfilmer. Det mår såklart vår underbara bransch bara bra av.