Vad är Nintendos hemliga recept?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Epost *

Namn *

Det är ju såklart ingen överraskning att Nintendo säljer oerhört bra av sin hårdvara. Det här är historier vi hört ända sedan Switch släpptes och påminner om hur det var under den era då Nintendo DS och Wii dominerade. Men... på den tiden fanns inte smartphones på samma sätt som nu, och spelbranschen handlade i hög grad om konsoler, medan PC var på uppgång. En annan värld, helt enkelt.

I veckan kom siffrorna som visar att Switch nu är snubblande nära att gå om Nintendo DS (mest troligt har den redan gjort det, för datan sträcker sig bara fram till den sista september), och har sex miljoner kvar till Playstation 2, då den skulle kunna skriva historia som den mest sålda konsolen genom alla tider. Detta kompletteras sedan av uppgifterna om att Switch 2 är den överlägset snabbast säljande konsolen någonsin, och ligger på ungefär dubbla mängden mot Playstation 5.

Kort sagt, framgångståget tycks fortsätta. Men varför gör det egentligen det? Nintendo kan ju inte skryta med att de är billigast, har bäst reor, mest kraftfull hårdvara, flest spel, mest välgjorda onlinetjänsten eller egentligen något av det vi normalt brukar efterfråga hos en konsol.

Medan Microsoft och Sony sparkar folk på löpande band, knappt släpper några spel men drar in mer pengar än någonsin förr och lanserar sina spel till allt för format - så gör Nintendo inget av detta. De går istället åt rakt motsatt håll. De skryter med att inte sparka några anställda, släpper regelbundet spel även till trotjänaren Switch och tycks snarast backa från idén att stötta andra format (smartphones fick mer kärlek förut). Det verkar kort sagt som att alla självklara sanningar som finns, fungerar precis tvärtom för Kyoto-giganten Nintendo.

Kunde jag lätt svara på varför det är såhär, hade jag kunnat livnära mig som välbetald analytiker och strateg hos konkurrenterna, men sanningen är såklart sådär trist mångfacetterad och inte särskilt enkelt. Precis som verkligheten sällan är. Det är inte en orsak som gör att det går bra för Nintendo, utan flera. Med detta sagt, låt oss ändå försöka hitta några saker som gör att de lyckas så väl.

"Nintendo gör det på sitt eget sätt"

Ni vet hur det är, ska man våga flytta till en ny stad, byta jobb, lämna sin partner, skaffa barn, göra det där omotiverat stora inköpet? Många väljer nog ofta det säkra alternativet (ingen kritik, vi har alla sådana här frågor att tampas med), trots att de innerst inne vet att den där förändringen man drömmer om inte kommer av sig själv. Av denna anledning har Playstation och Xbox sett ganska identiska ut ända sedan Xbox 360. Hade man Playstation 3 eller Xbox 360 fick man i princip samma spel med små skillnader i prestanda. Samma sak till Playstation 4 eller Xbox One, och definitivt samma med Playstation 5 och Xbox Series X. Det är helt utbytbara konsoler som bara skiljer sig marginellt åt av mjukvarubegränsningar som hårdvarutillverkarna bestämt.

Nintendo har istället valt att gå i en helt annan riktning. När de ska visa en ny konsol, tycker alltid drömmarna om något enorm kraftfullt upp. Nintendo har egentligen bara haft detta en enda gång, och det var med Nintendo 64 - som sålde 33 miljoner. Ungefär samma siffra som Xbox Series S/X tros ligga på, och det är ju inget vi är sådär dunderimponerade av. Det är istället när de gjort saker på sitt sätt som det blivit lyckat.

Om du eller jag för drygt 20 år sedan hade drömt ihop hur efterträdaren till Game Boy Advance skulle se ut, hade vi förmodligen skapat PSP. En stor skärm, spel på diskett, analogspak och kraftfull prestanda. Kul, men Nintendo skapade Nintendo DS istället. Två skärmar varav en tryckbar. Obefintlig prestanda. Spelet liknande inget annat, försäljningen var chockerande bra och det var fram tills häromdagen Nintendos bäst säljande format någonsin.

Det finns brister med strategin. Men klart är att Nintendo vågar göra saker de andra inte törs, och belönas generellt för det.

"Nintendo-nostalgi ger pengaregn"

Har Nintendo en gång släppt en produkt så glömmer de den aldrig. Att Super Mario Sunshine inte blev någon succé gör inget. Spelet skymtar till i alla möjliga sammahang, från Smash Bros till Mario Kart. Och skam den som ger sig. Idag känns Sunshine klassiskt och lite mysigt, allt blir nostalgi med tiden. Och hela deras prenumerationstjänst bygger just på retro, där vi får återvända till vår barndom för en billig penning.

För deras konkurrenter gäller snarare att gamla spel som inte riktigt håller måttet är döda och begravda för evigt. De reas i bästa fall ut och vi ska helst inte prata om dem igen, för fokus ligger istället på den där nya kommande produkten de har på gång.

"Nintendo och oviljan att fastna i det förflutna"

Uppföljare är en självklar del av Microsofts och Sonys strategi. Ja, inte bara uppföljare förresten. Allt måste falla in under befintliga varumärken. Ska det komma ett nytt bilspel så måste heta något med Forza, och är det ett MMO på gång så borde det vara Horizon. Bredda och bygga ut, men alltid med en fot i det befintliga.

Här är Nintendo istället helt osentimentala. De gör gärna också spel i sina gamla och trogna serier, men behovet av att de ska sitta ihop och ha någon slags röd tråd är obefintligt. Marios äventyr och Zelda kan därför växla mellan antalet dimensioner, huvudpersoner, grafikstilar och mycket annat. De strävar alltid efter att göra något helt nytt av sina varumärken, och lyckas ofta väldigt bra med detta. Trots att det på pappret är få som mjölkar som Nintendo, så är det oftast Microsoft och Sony som får kritiken.

Deras varumärken är starkare än någonsin och kroniskt eftertraktade, och användarna vet att de är kompletta upplevelser som passar alla, och uppvisar ett enormt förtroende.

"Spelglädje som affärsmodell"

Det här skulle såklart Microsoft och Sony också hävda att de har. Men faktum är att de båda har en förmåga att släppa spel som är onödigt stora, onödigt komplicerade och onödigt ofärdiga. Nintendo lägger än idag sina spel på kassetter som faktiskt innehåller hela spelen - vilka är njutbara även utan patchar. Detta medan konkurrenternas titlar verkligen kräver patchar för att fungera, och ofta ligger spelen inte ens på fysiska skivor.

Den som köper ett Nintendo-spel vet att det är en intuitiv och komplett produkt, och det är ingen mening att vänta två månader för att därefter köpa för en spottstyver, för spelen sänks i princip aldrig i pris. Spelglädjen är verkligen en etablerad affärsmodell för Nintendo, och det kanske viktigaste de har. De uppges till och med ha försenat lanseringen av Switch 2, bara för att se till att spelen nådde full potential.

"För hela familjen"

Medan Microsoft och Sony arbetar hårt på att inkludera online i allt, och nästan tycks ha glömt bort att singleplayer existerar, verkar Nintendo göra precis tvärtom. De satsar stenhårt på singleplayer, vilket verkar vara vad folk vill ha. Och de gör gärna spel med lokal multiplayer så barn kan spela ihop, du och din partner, kompisgäng och så vidare.

Det här är något som nästan helt försvunnit för de andra. Spelarna är tydliga med att de inte vill ha live service, vilket nästan är det enda de får. Nintendo gör i princip inget live service, men levererar det som efterfrågas - och belönas för det. Det finns en enorm marknad som andra utgivare bara har släppt. Ta en sådan grej som Animal Crossing: New Horizon, vilket sålt ofattbart bra. Trots det finns inga mikrotransaktioner att köpa och heller inga battle pass-krav. Folk har många gånger bättre koll än utgivarna tror. Kompletta spel lönar sig.

"Klappat och klart inför 2035"

Vilken är egentligen den hetaste trenden i spelvärlden? Utgivarna har såklart full koll på detta och hakar på allt med full kapacitet för att snabbt kunna pumpa ut det som slagit för tillfället. Det skapar ett ryckigt arbetssätt där färdiga spel kan vara utdaterade när de är klara, och planer ändras i all hast. Mängder av folk behöver anställas och mängder av folk får gå. Snabbhet är nyckeln.

Nintendo arbetar japanskt på bästa möjliga sätt. Det är lugnt och metodiskt. Inga planer ändras i all hast bara för att pistageglass råkar vara communityts favoritsmak denna vecka. Följaktligen kom aldrig någon VR-satsning (som kostat multum för andra), molnspel får vänta, live service vet de knappt vad det är och NFT har vi sluppit helt. Nintendo verkar rejält osugna på gyttjebrottning och fokuserar på hållbarhet. Spel som kan sälja en hel generation, där andra tar till reorna redan efter någon enstaka månad.

Tack vare extremt god ekonomi tenderar de att lugnt köra vidare enligt plan, även när katastrofen är ett faktum. Många (väldigt många) trodde att Wii U var slutet för Nintendo som hårdvarutillverkare efter ett magnifikt magplask, men de arbetade vidare, analyserade och körde på. Folk var skeptiska även när Switch visades upp, och för den delen Switch 2... men hur har det gått?