"Vad FAN är shmups?!"

"Vad FAN är shmups", japp, ungefär så lät det när Majsan välkomnade mig till redaktionen. Och det var också hennes reaktion på att jag gillar shoot 'em ups (ofta förkortat shmups) som gav mig idén att skriva den här texten. För trots att rymdpangarspelen firade enorma framgångar i spelindustrins barndom så är det inget snack om saken - de har fört en tynande tillvaro i periferin, alldeles för länge. En aning konstigt, kan jag tycka, för samtidigt som många gamers idag efterfrågar kortare och mer intensiva spelupplevelser där allt överflödigt lullull är bortkapat så är det ändå inte alla som vill ge shmupsen en chans.

"Men vad är då poängen med shoot 'em ups, och varför borde du bry dig", tänker du? Ja, jag skulle vilja påstå att shmups-spelen är något ganska unikt i dagens spelvärld. Tvärtemot de flesta moderna konsol- och pc-spelen bygger de på en designfilosofi hämtad från arkadhallarna. De representerar ett helt annat sätt att tänka kring speldesign, spelarens uppmärksamhet och gameplayets inneboende värde.

Eftersom dagens spel är skapade för att sitta hemma i soffan, pausa, spara och återvända senare så har detta också lett till att spelen ofta är långa och omfattande. Det är inte ovanligt med spel som har singelkampanjer på 30 timmar eller mer, fyllda av sidouppdrag och andra distraktioner. För all del är det väl inget fel i det, men ibland kan det kännas som att ett högt antal speltimmar värderas i samma utsträckning som kvalitén på nyss nämnda speltimmar.

Klassiska arkadspel som shmups, däremot, är skapade för en arkadhall där varje spelomgång kostar pengar och där spelarens skicklighet är det som står i centrum. Arkadspelen har inget tålamod med spelare som vill bli hållna i handen - de biter dem. Reglerna är enkla, scoring-systemen tydliga och utmaningen är kompromisslös. Antingen så lär du dig spelet - eller blir det game over! Detta skapar en designmässig renhet som är svår att återfinna bland mer moderna spel, där uthållighet belönas lika ofta som spelarens färdigheter.

I arkadspelens värld är en speltid på 20-40 minuter i detta sammanhang inte en begränsning, utan precis lagom. Ett välgjort shmup är tänkt att sätta dina reflexer på prov och kräver din fulla uppmärksamhet, det är inget som går att konsumera planlöst medan du Tiktokar. Med en speltid som går att räkna i minuter innebär det att varje del av spelet måste vara extremt koncentrerat och tajt; varje bana, varje fiendeplacering och varje powerup måste ha ett tydligt syfte. Det finns helt enkelt inget utrymme för överflöd. När man tittar på någon som är riktigt duktig i exempelvis Espgaluda så är det ett bländande fyrverkeri av fokus och reaktionsförmåga - ett slags interaktivt destillat av allt det som en gång i tiden var grunden för all gaming.

Dessutom finns det något fint med ett spel som faktiskt vågar ta slut.

När klassiska shmup-studios som Cave eller Taito gör spel som du klarar av på en halvtimme så signalerar det förtroende, både för deras egna produkter och för spelarna. Återspelningsvärdet ligger inte i oändliga sidouppdrag eller slumpgenererat material, utan i spelarens strävan efter perfektion: högre poäng, färre misstag och inga game over-skärmar. Det är som att spelen - mitt i allt kaos av fiendeskott och pumpande soundtrack - säger till dig; "Om du verkligen förstår mig, om du verkligen behärskar mig och är redo att bemästra mig, då räcker detta".

Shoot 'em up-spelen handlar om att nöta och fokusera. Där moderna spel vill vara allt på en och samma gång vill arkadspelet vara exakt det det är - och inget mer. Och just därför är 30 minuter inte bara tillräckligt, det är själva grundstommen för att shmup-spelen ska kunna vara bland de mest sofistikerade och rena spelupplevelserna som går att hitta i gaming-världen.

Om du är sugen på att testa kommer här några rekommendationer på bra inkörsportar... Fyll gärna på med fler tips i kommentarsfältet!

Gradius Origins (Steam, Switch, PS5, Xbox)
Det går så klart inte att göra en lista på rymdpangare utan att nämna Gradius, så enkelt är det. Gradius har hängt med sedan 80-talet och är en av de mest kända shmup-serierna. Sannolikheten är att har du bara spelat något shmup i ditt liv så är det antagligen Gradius. Det här är en massiv, kärleksfullt ihopsatt kollektion med sju arkadspel från Gradius- och den närbesläktade Salamander-serien. Det handlar om klassikerna Gradius 1, 2 och 3, två Salamander-spel och Life Force. Som grädde på moset får vi också Salamander III, ett helt nyutvecklat spel som hade release så sent som förra sommaren. Gammaldags rymdpangande blir liksom inte bättre än så här!

Minishoot' Adventures (Steam)
Okej, det här är kanske att fuska lite. Minishoot' Adventures är ingen renodlad rymdpangare, utan något så unikt som en blandning av klassiskt skjutande, Zelda-pussel och utforskandet från Metroidvania-genren. Eftersom det går att progressivt levla upp och bli starkare är det ett ypperligt förstaspel för de som känner att svårighetsgraden i många andra shmups lätt blir överväldigande. Den unika mixen av genres borde egentligen inte funka, men för att använda den gamla floskeln; det här är ett spel vars helhet är mer än summan av sina beståndsdelar.

Progear (Steam, Switch, PS4, Xbox)
Kanske inte det mest uppenbara valet, men eftersom Progear är det spel som fick mig personligen att falla hejdlöst för genren så måste jag så klart inkludera det. Progear är en superläcker arkadskjutare med top-notch presentation och en estetisk framtoning som påminner om en Studio Ghibli-film. Det här kallas ibland för Caves svarta får, då utvecklarna experimenterade med att blanda vertikalt och horisontellt scrollande banor. Det sägs också att utvecklingen kantades av problem och att Cave själva inte blev helt nöjda... Men jag, jag älskar det! Väldigt lätt att plocka upp och inte överdrivet svårt, enda minusen i min bok är det något märkliga scoring-systemet och att soundtracket inte bjuder på många minnesvärda låtar.

Crimzon Clover World EXplosion (Steam, Switch)
Helt galet. På ett bra sätt.

Spelar du shmups och vilka är dina favoriter i genren?