Nu är både Playstation 4 och Xbox One släppta på åtminstone några marknader i världen, och Wii U är som bekant ute sedan sent 2012. Hur det kommer att gå för dem vet vi inte, annat än att intresset varit massivt såhär i början. Det var det å andra sidan även för Dreamcast som därefter lades ner i förhand, och till och med Wii U hade en väldigt bra premiär i USA. En stark premiär är alltså ingen som helst garanti för att det ska gå bra senare.
Den enhet som fram till och med Playstation 4 hade den starkaste lanseringen någonsin i Storbritannien var till exempel PSP. En enhet många skulle betrakta som på flera sätt misslyckad. Wii U började som sagt bra, men redan efter nyår tog spelen slut och därefter har det gått trögare och Nintendo har inte kunnat få upp farten igen. Å andra sidan finns det gott om historier om det motsatta med, men ändå... Vad händer om samma sak sker med Playstation 4 som ju faktiskt inte har någon direkt hejdundrande samling spel släppta och en milt sagt mager vår framför sig. Och vad händer om folk inte vill ha Kinect till Xbox One och därmed ratar den konsolen?
Jag försöker inte aspirera på någon ordförandepost i pessimistklubben, utan vill bara konstatera att inget är skrivet i sten. Visst kan man se tecken på det ena eller det andra, men ingen av oss - inklusive Microsoft, Nintendo och Sony - vet hur det kommer att gå i slutändan av denna generation. De tre konsoltillverkarna kan bara göra sitt bästa för att övertyga oss att välja deras alternativ. Och om de ändå inte lyckas locka oss så återstår plan B. Det brukar betyda generösa bundles samt marginella prissänkningar, vilket brukar kunna ge ordentliga resultat om det görs tillsammans med rätt spel. Sony lyckades till exempel bryta Microsofts 32 månader långa dominans med Xbox 360 som bäst säljande konsol i USA efter att ha släppt en Grand Theft Auto V-bundle med Playstation 3 lagom till lanseringen av spelet.
Men oftast räcker det faktiskt inte, kolla bara på Wii U med alla bundles och marginella prissänkningar, och då återstår plan C - nämligen prisdumpning. Nintendo har en otrolig förmåga att överraska, och det är faktiskt bara två år sedan Nintendo 3DS var utdömd efter en fruktansvärt trög start som tvingade fram en paniksänkning av priset i samma veva som man fick ut Mario och Zelda. Resten är som man brukar säga, historia. Men det är långt ifrån alltid detta räcker heller. Fråga Microsoft som sänkte priset på Xbox drastiskt och skickade ut gratis spel och handkontroller till alla som redan köpt - utan nämnvärt resultat. Sony satt lite i samma sits med Playstation 3 som man tvingades chocksänka, utan att man lyckades med annat än att hålla jämna steg med Xbox 360 som såldes för samma pris som tidigare.
Nintendo 3DS sålde fruktansvärt dåligt och var på förhand helt utdömd, inte minst av det faktum att barn kunde förstöra synen av 3D-effekterna. Efter en prissänkning tog det dock fart ordentligt.
Och det är nu jag börjar närma mig denna krönikas kärna. Vad i hela fridens namn gör man i det här läget? Kom ihåg att vare sig man heter Microsoft, Nintendo eller Sony, så handlar spelvärlden om att tjäna pengar. Att sänka priset ännu mer, handla på sig drivor av tunga exklusiviteter och liknande kan säkert sätta fart på försäljningen, men då har tåget liksom redan gått. Då är det ingen mening med att ha en konsol. Det är inte välgörenhet konsoltillverkarna pysslar med och deras aktieägare kommer inte att se med blida ögon när investerade pengar försvinner.
Jag snackar om plan D. Med andra ord, när det som inte får hända har hänt. Konsumenterna vill verkligen inte ha den nya konsolen man plöjt miljarders miljarder i, och ingenting man gör till en rimlig kostnad kan ändra på det. Vad gör man då?
Just det här har hänt ett antal gånger i spelvärlden, med varierande utgång. Redan efter att Sega Saturn varit ute i två år började Sega snacka om uppföljaren Dreamcast. Microsoft ersatte Xbox i Europa efter bara tre och ett halvt år. Ja, och Nintendo ersatte Gamecube med Wii efter ynka fyra år där halva generationen för Gamecube spenderades utan spel och med en massa Wii Revolution-rykten.
I Europa ersattes Xbox redan efter 3½ år på marknaden i en av de största panikåtgärder spelvärlden någonsin sett. Men det lönade sig och Xbox 360 blev följande generations mest framgångsrika format.
Rent generellt kan man utläsa ett mönster, där man försökt bygga den efterföljande konsolen till något den misslyckade föregångaren inte var. Det blir aldrig tydligare än i fallet Gamecube och Wii, men även Xbox och Xbox 360 visar hur radikalt annorlunda Microsoft tänkte med sin nya konsol. Och det är såklart lätt att förstå varför. Lägger man ned något i förväg så var det ju inte bra nog och det gäller att se till att inte upprepa misstagen samt bjuda på något fräscht.
Och det är med allt detta i bakhuvudet jag tänkte sammanfatta vad jag tror händer om det skulle gå så makalöst dåligt för Microsoft, Nintendo eller Sony att de tvingas ta till plan D. Det vill säga dra ur proppen för konsolen och ersätta den i förväg. För tillfället är det främst Wii U det ser riktigt mörkt ut för, och den får även äran att vara först ut.
<newpage>
Som bekant kärvade det redan från start med Wii U när Nintendo visade upp den på E3 2011 och många förstod inte ens att det var en ny konsol Nintendo demonstrerade. Men om vi bortser från en allmänt rörig och ogenomtänkt presentation, fanns andra utmaningar för dem, nämligen att följa upp den helt unika Wii. Konsolen som mer än någon annan någonsin förändrat konsolvärlden. Pressen fanns där att göra något lika unikt igen, och vill man ha väl fungerande alternativa lösningar så kostar det pengar.
4,3 miljoner Wii U-enheter har sålts sedan lanseringen för ett år sedan. Det är under hälften av vad Xbox 360 sålde under dess första år, å andra sidan har Nintendo haft svårt att förse konsolen med lockande spel.
Resultatet blev alltså Wii U. Namnet fortsatte förbrylla folk, hårdvaruarkitekturen var så olik de andra konsolerna att utvecklarna hade svårt att få fram prestandan som ändå finns där och många fattade helt enkelt inte grejen. Att man kan göra helt unika saker med en Wii U råder det ingen tvekan om, men det låter sig inte illustreras i bilder så lätt och det mesta går faktiskt att göra även med en Playstation 4 och en PS Vita samt med Xbox 360/One och Smartglass.
Ännu är det dock långt ifrån kört, runt hörnet väntar rent brutala Wii U-spel, men risken finns där ändå. Att det helt enkelt inte går vägen för Nintendo. Vad gör man då? Jag tror det finns två svar på den frågan. Det första är att man efter två ganska experimentella konsoler tvingas satsa traditionellt igen. Många analytiker har sagt att Nintendo inte kan konkurrera med vanliga konsoler sedan både Nintendo 64 och Gamecube gått dåligt. Jag vill å andra sidan påstå att Nintendo sedan Super Nintendo inte försökt, utan byggt hårdvara med helt onödiga flaskhalsar. Nintendo 64 var kassettbaserad när alla ville ha CD-skivor (samt en handkontroll som helt enkelt inte var anpassad för multiformatsspel) och Gamecube hade pytte-DVD när alla ville ha DVD (samt en handkontroll som helt enkelt inte var anpassad för multiformatsspel).
Gamecube anses ofta vara Nintendos sista traditionella konsol. Men hur traditionell var den egentligen med skivor som rymde en femtedel av konkurrensens DVD:er och en märklig handkontroll med färre knappar än standarden satt av Sony.
Playstation 4 och Xbox One är ganska svaga konsoler egentligen, och idag kan man köpa helt perverst kraftfulla grafikkortet AMD Radeon R9 290X för samma pris som de båda konsolerna kostar. Det ger ensamt prestanda motsvarande över tre gånger en Playstation 4. Vad jag försöker säga är att det finns utrymme för något värre. Jag tror helt enkelt Nintendo kan vara redo att tävla med prestanda igen. Jag tror det finns ett utrymme för en konsol för runt 4000 kronor med alla pengarna lagda på kraft.
Genom att använda samma skivspelare som i Wii U får de stora skivor utan Blu-ray-kostnader, och hårddisk kan de skippa helt (undantaget ett inbyggt minne i ungefär samma storlek som Wii U, det vill säga 32 gigabyte) och därefter låta folk sätta i vad de vill. Och släpper man den 2015 borde man kunna få en oerhört mycket mer kraftfull konsol än konkurrensen. Till den kan de sedan fortsätta nyttja Wii U Pro Controller, Wii U Gamepad och även Wii-fjärrar. Det tror jag vore det absolut enklaste dessutom istället för att börja komma på en ny gimmick, vilket skulle spara rejält med utvecklingspengar.
Wii U Pro Controller är ett fullgott alternativ än vad konkurrenterna har, och med den förmodligen bästa placeringen av analogspakar. Detta vore ett klockrent koncept att bygga vidare på till en ny konsol.
I fallet Nintendo finns som ovan nämnt en variant till, nämligen partnerskap. För att Nintendo ska skapa en ny gimmickartad konsol, tror jag aldrig kommer hända. Slår de däremot sina påsar ihop med exempelvis Samsung som försökt bygga in spel och konsolfunktioner i sina TV-apparater och smartphones, så tror jag de skulle få en stabil plattform, ett riktigt win/win-förhållande. Därmed skulle Nintendo kunna fokusera mer på spel och mindre på hårdvara.
I fallet Microsoft har de som bekant nyss släppt sin konsol, och sålt bra av den. Vem trodde väl det när det rasade som värst i våras? Hotet från Playstation 4 är dock stort och Sonys konsol har blivit många utvecklares och spelares gunstling. Om alla multiformatsversioner börjar vara märkbart sämre till Xbox One, så kommer det bli tungt. Microsoft tror benhårt på Xbox One som mediaenhet, och medan de kanske används mer för film, tror jag ändå det främst är för spelen som folk köper dem.
"TV, TV and TV plus sports" - Presentationen av Xbox One handlade enbart om TV och sport, vilket avskräckte många spelare som lockades över till spelinriktade Sony.
Microsoft tjänade (och tjänar!) bra med pengar på Xbox 360 och har gjort rejäl vinst i princip oavbrutet sedan Halo 3 släpptes. Att de skulle vilja släppa det grepp de ändå fått om spelare och vardagsrum tror jag inte man är villig att överge, men jag tror inte man vill bygga konsoler heller. Microsoft är ett mjukvaruföretag. Och skulle Xbox One krascha, tror jag man skulle fundera på en helt annan typ av lösning för Xbox Two, nämligen samma variant som Steam Machines.
<newpage>
Det vill säga att Microsoft tar fram en ny handkontroll, riktlinjer och en nöjesanpassad version av Windows som andra sedan får konstruera konsoler till. PC light, om man så vill. Därmed kommer man både att ha den billigaste och dyraste konsolen på marknaden, lite beroende på vad man vill ha i den. Och det går också att uppgradera den. På det sättet blir konsolen heller inte gammal på samma sätt, utan efter 3-4 år kan man uppgradera grafikkortet och fortsätta spela på samma enhet.
Däremot tror jag inte riktigt Microsoft skulle vara lika generösa som Valve med vilka som får bygga konsolen och vad som kan stoppas i den samt vad som får släppas till den i spel- och app-väg. Men i princip ändå ett ganska öppet format som betyder noll hårdvarurisker för Microsoft medan man ändå kan tjäna pengar på spelförsäljning på både skiva/digitalt, Xbox Live och tillfredsställa oss spelare oavsett krav.
Steam Machines är ett smart koncept som gör att Valve kan släppa en konsol utan att ta överdrivet mycket risker. Något som Microsoft förmodligen också är sugna på.
Till sist är det dags att ta en titt i den alternativa spåkulan för Sonys del. Playstation 4 är en het konsol som verkligen haft bra hype sedan utannonseringen, taget ett rejält grepp om försäljningen och det är också den kraftfullaste konsolen om vi räknar bort Steam Machines. Men Sony har haft notoriskt svårt att sälja sina egna spel i några kvantiteter, och även om många Playstation-fans ser fram emot Sonys 2014-titlar så saknar de den där riktiga kommersiella dragningskraften. Redan nu är det många som säger att deras Playstation 4 mest samlar damm. En bra start och bra prestanda har lett till floppar tidigare och med tanke på att motståndaren Microsoft har en milt sagt välfylld portmonnä på sin sida kan det gå väldigt snabbt om Sony inte passar sig. Så vad skulle hända om olyckan var framme?
Sony är det enda företaget som i intervjuer redan innan Playstation 4 ens var släppt talat om framtiden för sina konsoler och flera höjdare har sagt att molnet är vad man ska satsa på. Att göra Playstation till en tjänst snarare än hårdvara känns på flera sätt som ett logiskt steg. Sony har redan sin tjänst Playstation Mobile och man har som bekant köpt Gaikai som ska bidra med streamning under namnet Playstation Now. Därmed satsar man hårdare på det här än några andra.
Playstation 4 har fått en riktig smakstart. Det fick å andra sidan Sega Saturn och Dreamcast med. De båda hade dessutom initialt bättre spel.
Skulle Playstation 4 kraftigt bromsa in försäljningsmässigt och måsta läggas ner i förtid, tror jag alltså inte att Sony skulle snickra ihop en ny konsol och fort pumpa ut. Då vill man nog satsa på framtiden med att bygga in Playstation överallt. Varenda smartphone, varenda tablet, varenda dator, Sonys egna TV-apparater (och kanske man får med sig konkurrenter) och så vidare blir en potentiell Playstation. Tänk Steam fast utan samma krav på fast hårdvara. Potentialen är enorm och Sony vill nog nafsa på det här.
Så bygger de ingen egen konsol då? Jo, det tror jag de gör. Tiden är inte riktigt mogen för helt streamade spel ännu och alla har trots allt inte elektronik kopplade till sin TV. Därför tror jag man skulle släppa en modifierad och uppdaterad version av Playstation 4 (tänk steget från Gamecube till Wii) med bakåtkompatibilitet, avsedd att spela Sonys moln-Playstation och nedladdade spel. En riktigt billig konsol som grafiskt kan matcha allt konkurrenterna kan erbjuda och mer därtill. Kort sagt ganska precis vad Sony, inklusive bossen Shuhei Yoshida, pratat om i intervjuer.
Sony har redan börjat bredda Playstation-varumärket med bland annat billiga Playstation Vita TV, streamingstjänsten Playstation Now och smartphone-konceptet Playstation Mobile.
Avslutningvis ska vi såklart slå fast att jag innerligt hoppas att ingen av de tre konsolerna ska läggas ner i förväg. Den här generationen känns mer intressant än den förra där Playstation 3 och Xbox 360 var helt snarlika. Nu skiljer sig konsolerna åt i tänk och funktioner och jag tror det kommer leda till bättre spel och större orsak att skaffa dem alla. Artikeln är bara tänkt att ge en fingervisning om hur jag tror de tre konsoltillverkarna går vidare om olyckan ändå skulle vara framme.
