Plants vs Zombies
Strategi / Popcap Games
Att sätta ord på min kärlek till Popcaps megahit är lite som att beskriva färgen grön för en blind. Viktigast att hylla är dock humorn. Från grannen Crazy Dave till zombiernas handskrivna meddelanden var Plants vs Zombies fullproppat av skratt. Inte påklistrat och plastigt, utan som naturliga inslag. Häri låg mycket av storheten, trots att spelet i övrigt var en strålande avhandling i konsten att vidareutveckla ett koncept, hitta sin egen fåra och slutligen proppa denna full med spellägen och karaktärer.
Pac-Man Championship Edition DX
Pussel / Namco
Det ska sägas att mitt förhandsintresse var svalt. Namco visade dock att riktigt skickliga utvecklare kan krama nektar ur alla gamla stenar. Med trotjänaren Pac-Man skedde detta genom ett inferno av spöken och superläckra ljuseffekter som på något obegripligt sätt gick att bemästra trots det infernaliska tempot. "Perfektion" hör till de mest överanvända ord jag vet, men allt annat vore för blygsamt för denna spelkontroll. Behöver jag tillägga att jag fortfarande försöker putsa mina rekord?
Crystal Defenders
Strategi / Square Enix
Ingen som sett mitt skrivbord kan tro att jag har en perfektionistisk sida. Men finns det något som kan locka fram den hos mig är det tower defense-spel. Jag kan lägga orimliga tidsrymder på att balansera byggen, snåla in på resurser och utvärdera strategier. Allt detta under förutsättning att spelet ifråga är välbalanserat, utmanande och uppmuntrar resurshushållning. Utifrån dessa kriterier var Crystal Defenders en förträfflig strategipärla, som bara råkade vara klädd i Final Fantasy-skrud.
Christofer Olssons favoriter: Plants vs Zombies, Pac-Man Championship Edition DX och Crystal Defenders.
Banjo-Kazooie
Plattform / Rare
Kommer ni ihåg den där inledande sekvensen i plojspelet Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts? Där man fick springa som på gamla, goda dagar och samla gyllene noter, för att bryskt bli avbruten och få "det här vill ingen göra länge, nu bygger vi bilar istället!" slängt i nyllet? Jag blev förbannad. Jag ville ju inget hellre än att spela ett nytt plattformsspel med mina favoritmaskotar från Nintendo 64-eran. Som plåster på såren kom en HD-uppdatering av klassiska, älskade Banjo-Kazooie månaden därpå. Jag samlade varenda guldnot och pusselbit, åter igen, och älskade varenda, förbannade sekund av det.
Worms 2: Armageddon
Action / Team 17
Det är få spel jag regelbundet återkommer till. Lite oväntat tillhör Worms-spelen denna exklusiva kategori. Det kändes nämligen som att jag har spelat samma spel i årtionden. Men jag kunde ändå inte förmå mig att tröttna. Live Arcade-versionen av Worms 2: Armageddon har alltid haft en självklar plats under högljudda spelkvällar genom åren. Trots att onödigt krånglig spelkontroll ställde till det med ninjarepen och att någon ALLTID lyckades förväxla hopp- och skjutknappen, oftast med humoristiskt förödande konsekvenser, så satt krig med dessa tappra maskar aldrig fel.
NBA Jam: On Fire Edition
Sport / EA
I mångt och mycket ett perfekt exempel på hur ett sportspel i Live Arcade-form ska utformas. Snabbt, simpelt - men inte utan speldjup - och glittrande läcker presentation gjorde denna återuppståndna arkadklassiker till en nästan lika självklar del i spelkvällarna med polarna som Worms 2: Armageddon. Med huvuden så stora att de nästan skapade egna gravitationsfält, en bindgalen kommentator och två-mot-två-basket i sin allra galnaste, mest extravaganta form, så blev spelbiblioteket på Live Arcade (och världen) en mycket bättre plats i och med NBA Jam: On Fire Edition.
Daniel Steinholtzs favoriter: Banjo-Kazooie, Worms 2: Armageddon och NBA Jam: On Fire Edition.
Braid
Plattform, Pussel / Number None
Visst. Braid utnyttjade innovativt manipulerande av tid och rum för att snärja sin publik, men det är inte alls därför det är mitt favoritspel ur Xbox Live-biblioteket. Istället är det handlingen, som till stor del berättades utan ord, som har etsat fast sig på hjärnan. Jag minns hur slutsekvensen rullade förbi samtidigt som jag insåg att musiken har spelats baklänges, och jag minns hur jag lärde mig något kritiskt om min egen personlighet. Den typen av lovord kan jag inte strö över många andra spel.
Limbo
Plattform / Playdead
När jag startade det för första gången trodde jag aldrig att jag skulle skriva det här, men Limbo är bland det mörkaste jag spelat i hela mitt liv. Uppmålat i djup svärta mot en mörkt grå bakgrund fick jag följa med en ensam pojke på hans kamp mot döden i en otäck skog, och på sätt och vis fick jag äntligen stå öga mot öga med mina värsta mardrömmar från barndomen - eller monstret i garderoben om du så vill.
Super Meat Boy
Plattform / Team Meat
Jag älskar svåra spel, speed runs och blixtsnabba laddningstider. Team Meat levererade på precis alla punkter och gav mig den mest sylvassa plattformsutmaningen i två dimensioner jag upplevt sedan Super Mario World. Jo men på riktigt, så bra är det faktiskt. Gömda påskägg, upplåsningsbara karaktärer och konstant flörtande med TV-spelshistorien är bara droppen som får glädjekannan att rinna över.
Oskar Nyströms favoriter: Braid, Limbo och Super Meat Boy.
Shadow Complex
Action / Chair
"You had me at Metroid", som den gamla klyschan lyder. Chair satte 2009 ihop en så pass perfekt hyllning till, och utveckling av, de gamla Metroid-spelen att vi för några dagar den där sensommaren för tre år sedan glömde bort att Nintendos gamla pärlor ens existerade. Du hoppade, du pangade, du hittade nycklar, du uppgraderade vapen, ja du gjorde allt som Samus en gång gjort fast på ett så fräscht och innovativt vis att vi inte kunde göra annat än att kapitulera inför Jason Flemings äventyr i underjorden.
Trials Evolution
Racing / Red Lynx
Trials HD var en knockout som ingen såg komma. Trials Evolution såg man komma på flera mils avstånd och nog fanns där skäl att vara skeptisk. Skulle Red Lynx kunna återupprepa konceptet och klara av att göra något nytt? Svaret var ett motorvrål och en benknäckande vurpa - ja, med andra ord. Allt var större, bättre, snyggare och den upphottade baneditorn i kombination med en vass multiplayer-del gav Trials Evolution närmast obegränsad livslängd. Ett av årets mest givna köp.
The Dishwasher: Vampire Smile
Action / Ska Studios
Spel med attityd, stil och ovilja att kompromissa - det är Xbox Live Arcade när det är som bäst och få spel förkroppsligar detta mer än Ska Studios Dishwasher-serie. I Vampire Smile kulminerar alltsammans i ett enda röd-grått blodbad, proppfullt med stämning och en känsla av att allt verkligen inte står rätt till i den späda men totalt livsfarliga Yukis kropp. The Dishwasher: Vampire Smile har ingen unik spelmekanik men liknar ändå inga andra spel. En prestation i sig.
Marcus Löfströms favoriter: Shadow Complex , Trials Evolution och The Dishwasher: Vampire Smile.
<newpage>
Secret of Monkey Island: Special Edition
Äventyr / Lucasarts
"I'm selling these fine leather jackets..." Äventyrsspel blir inte mycket mer klassiska än gamla Secret of Monkey Island, och vi som pekade och klickade oss svettiga på 90-talet blev förstås överförtjusta när spelet släpptes i HD-version till Live Arcade. Röstskådisar och nygammal grafik (man fick ju välja mellan båda) gjorde förstås sitt, men bäst av allt var förstås den torra humorn, karaktärerna och de snillrika, komiska pusslen.
The Misadventures of P.B. Winterbottom
Pussel / The Odd Gentlemen
Klipsk tidsmanipulerar-mekanik, en unik design och ett strålande soundtrack. Nej, jag talar inte om Braid. Tim i all ära, men den mustaschprydde, pajälskande herren Winterbottom säkrade en plats i mitt gamer-hjärta när han debuterade på Xbox Live Arcade. Jag njöt ordentligt när jag skapade kloner av Winterbottom, spelade in mina handlingar och spelade co-op med mig själv - allt inramat av stumfilmsestetik och galet trallvänlig musik.
Ilomilo
Pussel / Southend Interactive
Det var smått pinsamt att älska Ilomilo, eftersom spelet och dess huvudpersoner var så gulliga att man fick akut migrän. Men utöver den näpna historien om varelserna Ilo och Milo som behövde återförenas på varje bana, fanns även ett genomsmart pusselsystem, där vi växlade mellan huvudpersonerna, placerade ut "stoppblock" och rent allmänt gnuggade geniknölarna. En riktig höjdare, roligt nog även svenskutvecklad.
Jonas Elfvings favoriter: Secret of Monkey Island: Special Edition, The Misadventures of P.B. Winterbottom och Ilomilo.
Wrecked
Racing, Party / Supersonic
Egentligen borde det här spelet inte ens vara med på min personliga lista över Xbox Live Arcade-favoriter. Varför? För att Supersonics Mashed-uppföljare är ett av de mest instabila, nedladdningsbara spel jag någonsin testat. Det hänger sig stup i kvarten och jag har hittills hittat säkert 100 buggar i spelet. Men samtidigt är Wrecked det XBLA-spel jag redan spenderat mest tid med. Jag och mina svettiga kompisar lirar det jämt, nästan varje kväll, i flera timmar. Det är fantastisk partyracing när det är som allra bäst.
Fez
Plattform / Polytron
Det tog Phil Fish fyra år att färdigställa sin lilla indiepärla. Han lovade att begå självmord om han inte lyckades färdigställa det. Turligt nog släpptes äntligen Fez för ett par månader sedan och trots en del dryga buggar förblir detta ett underbart charmigt, mysigt, gulligt och underhållande plattformsspel som hyllar spelens födelse samtidigt som det blandar in nytänkande och ett ofta underbart coolt 3D-tänk.
Doom
Action / Id Software
Det är nåt visst att dela skärmen på fyra och dra igång bana 2 i Doom med tre polare. Att springa som en tok i 133 km/h och brassa raketpangare för brinnande livet. Midi-hårdrock, jämbrun grafik och den rappaste spelkontrollen i ett actionspel någonsin - ja tack! Att Doom populariserade en sprillans ny genre - förstapersonsskjutaren - var inte heller direkt oimponerande...
Petter Hegevalls favoriter: Wrecked, Fez och Doom.
Bastion
Action, Rollspel / Super Giant Games
Det tveklöst bästa actionrollspelet sen Super Nintendos dagar av Seiken Densetsu, Act Raiser och Terranigma. Bastion är en stundtals spretig men alltid lika fantastisk blandning av snyggt viktad spelbarhet, färgsprakande grafik, elektronisk bluegrass-musik och en olinjär berättarröst som kryper in i själen på dig. Det är en drabbande historia om världens undergång, personlig mognad och vad som väntar därefter. I en mer rättvis värld så hade Bastion varit en systemsäljare för Microsoft.
N+
Plattform / Slick Entertainment
N+ är förmodligen den renaste plattformaren som existerar. Här finns inga sköldpaddor att hoppa på, saker som behöver räddas eller någon historia att bry sig om. Här finns bara en streckgubbe, plattformar och hoppen du måste sätta för att bemästra dem. Banorna är otaliga. Svårighetsgraden vansinnig. Spelkontrollen snäppet över perfekt. N+ är hårt. Det har fått mig att stundtals kvida till tårar framför TV:n. Och jag har älskat varje sekund av det.
Castle Crashers
Action / The Behemoth
Castle Crashers kanske inte är ett av de "bästa" spelen till Xbox Live Arcade men tillsammans med ett gäng kompisar så är det onekligen ett av de allra roligaste. Tom Fulp och Dan Paladins fightingfest blandar en unik grafisk stil med hederligt knappmosande och cirka en miljard kiss och bajs-skämt. Castle Crashers har kanske inte samma artistiska kvalitéer som Braid eller Limbo, men det är vi också väldigt tacksamma för. Istället är det roligt och fånigt. Det är helt enkelt fånigt roligt.
Viktor Erikssons favoriter: Bastion, N+ och Castle Crashers.
Ikaruga
Action / Treasure
Medan jag verkligen gillar shoot 'em ups som scrollar åt endera hållet, tenderar jag sällan bli så fast i dem att jag verkligen återkommer gång på gång. Ikaruga har en konstig dragningskraft som gör att jag kommer tillbaka till det om och om igen. Inte nog med att det är den snyggaste shootern någonsin, utan det faktum att djupet och den sinnrika designen gör att jag hela tiden vill överträffa mina poäng och jag vill alltid skjuta tre fiender i taget. Shooter-magi när den är som allra bäst.
Battlefield 1943
Action / Digital Illusions
Skjutvapen, granater, armékängor och en hel uppsjö med fordon och min lycka var gjord. Att jag skulle fastna för Battlefield 1943 var en lågoddsare och när Digital Illusions återskapade delar av sin monsterhit i Frostbite-motorn var det svårt att värja sig. Ett lysande actionspel där konceptet skalades ned och man fick mindre, men bättre framställt innehåll till skillnad mot PC-originalet. Att skjuta fiender på soldränkta stränder blev aldrig tråkigt.
Peggle
Pussel / Popcap Games
Hur kan en våldsälskande varulv utan någon som helst koordination gilla ett spel som går ut på att sitta still och skjuta en stålkula rätt? Peggle är spelet som jag började med att hata och vägrade inse underhållningen med. Efter att ha stålsatt mig och på allvar testat Popcaps pachinko-klon var det klippt, jag var fast som i torkad cement. Det handlade om tålamod, precision, taktik och att högt skrika "men far rätt då... KUL-J***L" upprepade gånger tills grannarna blev rädda för mig.
Jesper Karlssons favoriter: Ikaruga, Battlefield 1943 och Peggle.