Våra mest minnesvärda alter egon
Att välja användarnamn är en komplicerad sak som vi gör med stor omsorg...eller? Redaktionen har här listat några av sina mest minnesvärda och pinsamma alter egon.
Att välja användarnamn är en komplicerad sak som vi gör med stor omsorg. Valet markerar starten på en ny onlinebaserad identitet där man ges möjligheten att bli precis vem som helst. Man vill stå ut och kanske visa upp något drag som får en att framstå som extra speciell. Hitta ett namn som verkligen skriker "Det här är jag". Ibland lyckas vi bra men ofta finns det något alias som vi gärna hade raderat ur historien. Redaktionen har listat sina mest minnesvärda alter egon...
Jonas Mäki var Jimmy Carter
Internet var fortfarande väldigt nytt och Wargentinskolan i Östersund är en av Sveriges största gymnasieskolor. Földaktligen fick vi också internet som en av de första skolorna. Det krävdes Trmpet Winsock och Netflix för att ta sig ut på rangliga ben, utan bra sökmotorer. En av få riktigt bra och lockande sajter var l'Hotel. En www-chatsite med flera rum och kul presentation. Jag behövde välja ett användarnamn snabbt, för polarn var redan igång och det var gott om andra ungdomar (inklusive tjejer) online. Jag vet inte varför, men det enda jag kom på var... Jimmy Carter. En ganska misslyckad amerikansk president som satt innan Ronald Reagan. Men det visste inte jag, hade bara hört namnet någonstans och tyckte det lät coolt. l'Hotell besöktes därefter flitigt i ett år eller två och folk kallade mig regelbundet för "Mr. President" eller "peanut farmer", alternativt frågade hur det går med farmen och gillade/ogillade min politiska agenda. Fattade nada och det skulle dröja säkert fem år innan jag fattade var namnet jag valt kom ifrån och varför jag kallades jordnötsodlare online och vad som var felet med min politik (jag ville ju bara chatta med tjejer ute i världen). Cringe, som kidsen brukade säga, och lika smart som att döpa sig till Carl Bildt, Angela Merkel eller George Bush - vilket man idag antagligen hade blivit bannad för.
Joel Pettersson är Bearnaisekungen
Jag kan för allt i världen inte komma på något särskilt pinsamt användarnamn eller särskilt roligt sådant heller för den delen. På Lunarstorm hette jag DrQurt vilket jag tyckte var asballt då, som typ 8-10 årig liten mini-grabb och sen bytte jag fram och tillbaka mellan allt från Gudvaroligt till Yellow och Yellow_Bastard. Ingen logik eller direkt tanke bakom användarnamnen förutom att jag gillade Sin City. Det gör jag fortfarande, visserligen, men något jag gillar ännu mer är bearnaisesås och det till den graden att mitt nuvarande nick ute på internet allt som oftast landar på Bearnaisekungen. Det handlar dock inte om att jag är bäst på att vispa ihop såsen utan jag anser att jag befinner mig någonstans nära världsklass när det kommer till själva inmundigandet av den. The King of Bearnaise, det är jag det.
Macus Persson var The Plague och FoobarRulez
Få saker får mig att rysa lika mycket som tanken på de användarnamn man valde i tonåren. Digitala fossiler som enträget lever kvar på mörka, bortglömda delar av internet, väntandes på den dagen du återvänder. Man ville ju signalera någon form av överlägsenhet, att man var smartare och coolare än alla andra. Gärna då även med engelska ord man knappt förstod och var långt mer än bara en identitet - det var ett statement. Vilket så klart får mig att minnas tillbaka på högstadiet, när jag kokade ihop det hejdlöst pinsamma FoobarRulez. Ja, självfallet med ett z - för "s" - är för veklingar. Ett 30 år gammalt eko som tacksamt nog bara lever kvar i djupet av mitt minne. Jag lät till och med brodera in namnet i vita bokstäver på en nattsvart keps, vilken jag stolt struttade runt i på alla LAN, i tron om att man ägde världen och var den coolaste katten i gänget. Jo, tjena.
Sen har vi så klart också The Plague - lika fint som det är fruktansvärt. Det bara skriker edge lord, men så var man också femton och hade mer eller mindre precis upptäckt den fantastiska världen på nätet - likväl som filmen Hackers. Och jag ville så klart vara exakt som dem. Farliga, coola och ostoppbar. Ett nick som verkligen anammat allt man stod för på den tiden. Joltcola, maximal sensitivity på musen och hårda slag på tangentbordet när man blev fraggad i Quake. Det fina - och fruktansvärda - med dessa användarnamn är hur ärliga de är. Man försökte så desperat att stå ut, ungtupp som man var. Hävda sig och låtsas vara lite överlägsen och tekniskt bevandrad. Verkligheten var ju så klart ganska annorlunda där man satt i mörkret framför sin blytunga CRT med mer självförtroende än vett innanför pannbenet.
Johan Mackegård var Mr Miffo
Någon gång i mitten på 00-talet kom det onlinebaserade fantasyrollspelet Runescape till min skola. Trots att mina vänner och jag under det föregående året hade sprungit runt och bytt möbler med främlingar på Habbo Hotell så kändes det fortfarande som något nytt och spännande att leva ut sina riddardrömmar i en helt öppen värld bland andra likasinnade äventyrare. Jag minns att jag tidigt anammade konceptet av att göra varje Runescape-gubbe till en egen karaktär, vilket ledde till att det skapades en mängd olika konton hemifrån hos familjen Mackegård.
Först ut var Kung60 som naturligtvis var menad som den sextionde generationens kunglighet över den lilla staden Lumbridge, tätt följd av trollet Gnase, vars namn anspelar på någon sorts bergart. En tredje karaktär skulle samla alla föremål i hela världen och sälja viktiga "quest items" till desperata spelare medan en fjärde var den mäktigaste trollkarlen i hela Runescape-världen. Och så höll det på. Konsekvensen av att ständigt byta konto var dock att ingen av mina karaktärer hann med att levlas upp till någon som helst respektingivande nivå, utan de gick alla mer eller mindre runt och lajvade hjältar med styrkan av små pappersdockor. Pappersdockor med stora drömmar, men pappersdockor likväl.
Så en dag kom min lillebror hem med en nykläckt idé om den ultimata äventyraren som vi alla tre i syskonskaran Mackegård skulle vara med och forma och som således kunde nå legendarstatus på ett sätt som våra tidigare kandidater hade misslyckats med. Namnet på familjens nya fanbärare var Mr Miffo, ett namn vi alla av någon anledning tyckte var i det ballaste slaget, tillika värdigt en bragdman i linje med våra stora ambitioner. Med vår nya strategi att hålla oss till ett och samma konto, utan att byta karaktär i samma takt som andra byter tandborste, så lyckades vi faktiskt jobba upp vår nya hjälte till en ganska imponerande nivå.
Så imponerande att när vi något år senare flyttade till en ny stad och introducerade Runescape till de yngre klasserna så inspirerades i stort sett alla nyskapade användarnamn just av vår egen Mr Miffo. Varje gång man hörde talas om någon ny knatte som börjat spela Runescape så kunde man vara säker på att ordet "miffo" var inbakat i dennes nick på ett eller annat sätt. På rak arm minns jag Miffo47 och MisterMiffo2 som exempel på karaktärer i den konstant växande armén av Miffon som den lilla mellanstadieskolans onlinespelare rekryterades till inom loppet av några veckor. Trots att jag där och då mest kände irritation över att alla skulle hålla på och härma mitt coola alias så kan jag idag både roas och förundras över hur pass inflytelserikt ett märkligt namn som Mr Miffo kan bli hos kiszen, så länge det presenteras som nästa coola grej.
Joakim Sjögren var MrDonkeyKong
Jag har inte haft så många roliga användarnamn genom åren, detta då jag i grunden är en rätt "O-rolig" person. Innan jag blev en redaktionsmedlem här på Gamereactor (för runt tio hela år sedan) gick jag däremot under namnet MrDonkeyKong, och det var det namnet som syntes när jag skrev diverse bloggar och kommentarer. MrDonkeyKong var sedan, som ni själva kan se, inget roligt namn det heller, men jag är som sagt en rätt "O-rolig" person. Det må låta tjatigt och upprepande, men jag tycker det är viktigt att poängtera i det här sammanhanget. Att placera "Mr" framför en känd spelkaraktär kan visserligen uppfattas som lite "spexigt" och rent av "finurligt", men låt er inte luras - jag är en väldigt "O-rolig" person.
Patrik Severin var Legion12Centurion
Jag spelade en hel del strategispel under tidiga 2000-talet. Ett av dessa var Rome: Total War. Jag kunde för allt i världen inte komma på ett namn. Av den orsaken använde jag mig av en slumpgenerator och fick fram detta. Det har hängt med sedan dess och jag har bara per automatik fortsatt att använda mig av det. Det var inte helt utanför ramarna när det kom till användarnamn för strategispel under antiken. Jag brukade oftast spela som de romerska fraktionerna eller de antika grekerna ändå. Är det coolt eller ikoniskt, nej och det är egentlgen bakvänt. Jag har dock funnit ro i att använda mig av det. Vissa saker hänger ibland med i livet på gott och ont.
Martin Carlsson var Demon Hunter och Jakkal
Jag har inte haft särskilt många eller exotiska användarnamn genom åren, jag önskar någonstans att jag hade en anekdot om SexyBoy84_18cm att bjuda på, även om det finns sammanhang där det varit outtalat, men det har inte präglat min onlinepersona i någon större utsträckning. Jag slumpar sällan med tärning eller tombola, blå som jag är enligt Tomas Andersson och Omgiven Av Idioter. Jag kan däremot förnimma ett nick från Quake-eran på 90-talet där användarnamn för min del såg dagens ljus. Demon Hunter - smaka på den. Logiskt förankrat då vi ju sköt ihjäl demoner i singleplayer men framförallt polare i multiplayer. "Demon Hunter" är ju idag inget konstigt, det är en (törs jag hävda) karaktärsklass och roll inom samtliga mobilspels-RPG idag... intalar jag mig i hopp om att sudda ut cringe-faktorn såhär i efterhand.
1997 - då såg jag barndomsidolen Bruce Willis i rollen som "The Jackal". På intet sätt Bruce bästa även om den för mig är kult och en röjig actionfilm, jag tillhör också skaran som i regel hejar på badguys i filmer och följaktligen blev ledsen när Richard Gere hade ihjäl honom i slutet. Fan ta den silverräven, schakaler är mer intressanta djur. Nu är det ju så att Schakalen bygger på en verklig terrorist - Ilich Ramírez Sánchez - och jag förespråkar absolut inte terrorism, ska tilläggas. Däremot föll det sig logiskt att anamma The Jackal när Counter-Strike från Gooseman och Cliffe släpptes som mod till Half-Life. Och vilket lag spelade jag helst, om du får gissa, som supporter av badguys på film? The bomb has been planted... Terrorists Wins. Här vill jag även poängtera att jag föredrog anti-terroristernas exklusiva M4 över terrorlagets AK-47. Och som jag sken upp när jag nedkämpade motståndarlaget och plockade på mig den sexigaste karbinen som någonsin existerat; uppföljaren på M16 med kaliber 7.62 byttes ut mot NATO-standarden 5.56 i den slimmade M4:an. AK-47 kör som vi alla vet 7.62, en grövre kaliber som sällan går att skjuta precision med bortsett från mantlade jaktgevär, men lämpar sig ypperligt via nedhållande eldgivning och automatskytte via bandmatade kulsprutor.
För den som minns Half-Life kunde man även spraya en dekal/tag med ett knapptryck, default-bunden till tangenten T, vilket även gick i Counter-Strike. Jag gjorde naturligtvis min egna graffiti i Paint och insåg ganska snart att The Jackal såg ut som en tafflig reklamposter. Man kan inte ha ett "The" i sitt användarnamn. Det här resulterade därför i det lite mer kompakta användarnamnet Jakkal med dubbelkonsonant. Jakkal är ett användarnamn som följt mig sedan dess och lever kvar än idag. Spelar jag spel där jag får feeling att lira en ny runda med kvinnlig avatar - ofta avsiktligt som just badguy med alternativa dialogval och beslut stöpta i ondska, säg; Mass Effect och Dragon Age, men även profiler i Diablo - då brukar jag istället namnge karaktären Jakkie. Märkligt nog brukar karaktären via editorn även få röd hårfärg och en synnerligen kärv framtoning, något jag kopplar mot eld och helvete - men där jag i allra högsta grad är icke-troende och utpräglad ateist.
Kenny Nordgren var Gwanhir och ScArRrFaCe
De senaste 10-15 åren har jag varit mer än nöjd med mina användarnamn, men annat var det för 20 år sedan på Lunarstorm-tiden. Jag lyckades faktiskt med konststycket att två gånger på raken briljera med användarnamn som jag i skrivande stund undrar hur det egentligen var ställt i 18-åriga Kennys skalle. Till att börja med gjorde jag mitt första byte av användarnamn till Gwanhir, en av örnarna i Sagan om ringen. Trodde jag, tills jag kom på att han heter Gwaihir. Ingen annan ifrågasatte mitt användarnamn, men jag själv skämdes ögonen ur mig.
Ett par månader senare ville jag återigen byta namn, och då till Scarface som var en favoritfilm för stunden. Detta namn var givetvis upptaget, så jag... eh, kom på en variant. Jag vill inte ens skriva det då det skär i mina ögon... Men visst, här kommer det...: ScArRrFaCe. För mitt eget mående väljer jag att stoppa här - tack för mig!
Vilka pinsamma användarnamn eller pseudonymer använde du online i din ungdom?