I spelens begynnelse fanns inga intron. I bästa fall fanns en startskärm med "Press start button", men ofta satte spelet igång direkt. Det fanns inget utrymme på de dyra kassetterna att lagra onödig animation, och oftast inte heller varken en handling värd att berätta eller några karaktärer att presentera. Pacman gjorde faktiskt ett försök att göra ett intro, men annars var det en ovanlighet under det tidiga 80-talet.
De mer äventyrsinriktade spelen till NES ägnade dock en del utrymme åt handlingen. Vi minns särskilt Ninja Gaiden (det ursprungliga), The Legend of Zelda och Mega Man 2. Star Fox-introt är också minnesvärt. Men det var främst i och med CD-mediet som det faktiskt gick att göra riktigt avancerade intron med musik och allt. Lucas Arts utnyttjade utrymmet till både fantastiskt tal (Sam & Max) och långa animerade sekvenser med filmstämning (The Dig). Namco och Square blomstrade och deras fighting- respektive rollspelsserier överträffade varandra hela tiden.
På sistone har dock introt fått aningen mindre betydelse. Kanske tar vi det för givet numera. Många spel blandar introduktionen med själva spelet så att det är svårt att se vart introt slutar och spelet börjar. Shenmue, Castlevania: Symphony of the Night, Ico och Riddick har den här sortens intron, där spelmotorn används för att berätta början av handlingen, men det blir aldrig riktigt lika klockrent som ett välregisserat intro där musiken och bilden samspelar för att göra oss riktigt sugna på själva spelet.
Vi har därför utsett de tio bästa introna. Det här är intron som vi ser varje gång vi startar spelet, trots att vi har sett dem tusen gånger förut. Ibland startar vi till och med om spelet bara för att se dem igen. Bara för att de är så läckra.
10. Onimusha 2
Vi hade sett vår beskärda del japanska samurajfilmer, vi hade spelat vår beskärda del fightingspel och vi hade såklart spelat igenom Onimusha. Inget kunde dock förbereda oss på den totala chocken som levererades i det sanslöst actionpackade, hutlöst snygga och tokläckert hopkomponerade Onimusha 2-introt. Mängder av demonsamurajer attackerade en liten japansk by, och skövlade den brutalt. Det väckte både avsky och hämndlust och gjorde att man faktiskt fick en uppfattning om vilket otäckt scenario spelet egentligen har.
9. Namco x Capcom
Liksom Onimusha 2 visar Namco x Capcom hur viktigt introt är för att etablera speluniversumet. Efter bara några sekunder känns det hur normalt som helst att se Jin Kazama och Ryu slåss sida vid sida. Dessutom bjuder det nästan tre minuter långa tecknade introt på lysande musik, "Subarashiki Shin Sekai", som perfekt synkas med det som händer. Allra bäst är slutspurten där de olika besegrade kämparnas "hjärtslag" dunkar i takt med musiken innan de samlar sig för en sista attack. Svinläckert.
8. The Legend of Zelda: A Link to the Past
Det enda riktiga pixelintrot på listan kommer såklart från det tredje Zelda-spelet. Tack vare Super Nintendons kapacitet, Shigeru Miyamotos fingertoppskänsla samt Koji Kondos musik lyckades serien få den där riktigt mörka och dystopiska känslan. Link var verkligen en ensam hjälte, bara han kunde rädda världen och Zeldas liv var helt i hans händer. A Link to the Past var verkligen ingen lek, det kändes från allra första sekund tack vare det synnerligen välkomponerade introt.
7. Phantasy Star Online
Bilder gör inte introt till Phantasy Star Online rättvisa. Spelet ger direkt en mycket speciell känsla av att verkligen vara pionjär på en olycksdrabbad värld, till synes helt utan överlevande. Musiken är hypnotiskt vacker, ljudeffekterna sitter som en smäck och designen hör fortfarande till de bästa någonsin. Efter över 2000 spelade timmar är vi så präglade att vi inte kan höra ens den majestätiska musiken utan att få en nostalgisk tår i ögonvrån, och introt platsar med lätthet bland världens tio bästa.
6. Metal Gear Solid 2
Hideo Kojimas tidigare Metal Gear-spel hade känts både hårdkokta och filmiska. Men Metal Gear Solid 2 tog fullständigt musten ur oss genom att bjuda på ett av de starkaste spelsoundtracken någonsin, absolut teknisk toppklass och fullständigt makalöst foto. Solid Snake var tillbaka och det med besked. Tyvärr var introt det bästa med spelet, som i övrigt hade en del penibla brister. Men vi glömmer aldrig Snakes störtdykning mot fartygets skrov, den där stormiga och regniga New York-natten.
5. World of Warcraft
Blizzard har förmodligen spelvärldens bästa animeringsstudio och det visar de i varje nytt spel. World of Warcraft-introt är inget undantag. Närbilden på en dvärg med buskiga ögonbryn och snö i skägget är fullständigt trovärdig, och det är bara början. Tauren-shamanen är om möjligt ännu snyggare gjord, och man måste älska striden mellan en infernal och en magiker som andas Gandalf mot balrogen. Hela tiden är musiken både pampig och stämningsfull, precis som i resten av spelet.
4. Another World
Delphines klassiska actionäventyr var filmiskt hela vägen igenom och var på så sätt extremt nyskapande när det släpptes 1991. Den enkla polygongrafiken är så snyggt gjord att den fortfarande känns stilren och passande. Vi får följa Lester Knight på en helt vanlig arbetsdag... tills blixten slår ner i hans acceleratoranläggning och hela rasket förflyttas till en annan värld. I jämförelse med modern teknik står det sig slätt, men stämningen och regin håller definitivt fortfarande.
3. Final Fantasy VII
En söt blomsterförsäljare spatserar omkring längs charmiga gränder, ackompanjerad av vemodig men ändå pampig och bombastisk men ändå finstämd musik (tveklöst ett av Nobuo Uematsus bästa stycken). Kameran panorerar snabbt ut och visar en dystopisk steam punk-stad med ett olycksbådande torn i mitten. Snabba klipp och en annan del av staden zoomas in. Ett tåg kommer och rollspelsvärldens störste fixstjärna gör sin storartade entré - Cloud Strife. Det fanns tvivel om Final Fantasy skulle bli lika bra utan en Nintendo-konsol. Square behövde dock inte mer än 30 sekunder för att ge oss kollektiv ståpäls i ett av de maffigaste spelintrona någonsin, till vad som skulle visa sig vara ett av världens bästa spel.
2. Katamari Damacy
Inget annat spel kan komma i närheten av den vansinniga snedtripp som är Katamari Damacys intro. Det är en blandning av Monty Python, bisarra japanska barnserier och Beatles när de var som mest nerknarkade i slutet av 60-talet (se Yellow Submarine-filmen). Det är sjungande änder, en enorm flygande Kung av Kosmos, regnbågar, dansande pandor och massor, massor av flugsvamp. Det är fullkomligt genialt, precis som spelet. Na naaa, nanananana-nana, Katamari Damacy.
1. Soul Blade
Det vi saknar mest från originalet i de nyare Soul Calibur-spelen är det fantastiska introt. Alla karaktärerna presenterades i en kavalkad av enastående sekvenser, den ena snyggare än den andra. Mitsurugi som hugger ner fiender på en åker, Voldo som anfaller ett skepp, Siegfried som rider iväg från ett slott under attack, Taki som slåss mot en demon - det är läckert hela vägen och fortfarande tekniskt och estetiskt imponerande nästan tio år senare. Det skadar inte heller att det ackompanjeras av den bästa power metal som någonsin gjorts. En högupplöst version av introt visades vid en grafikmässa i Kina 2002, och vi skulle ge åtskilliga kroppsdelar för en DVD-kopia av det. Soul Blade-introt vann också pris för sin animation vid teknikmässan Siggraph redan 1997, och nu får det alltså Gamereactor-priset för bästa spelintro någonsin.