Den slog ned som en bomb och bara över en natt hade Sony sprungit om såväl Nintendo som Sega och släppt ifrån sig den absolut coolaste spelkonsolen som någon av oss hade sett. Jag minns det som igår, lanseringsdagen och det pirr som infann sig på morgonen när jag cyklade till skolan med vetskapen att jag efter sista lektionen skulle trampa ned till TV-spelsbörsen för att spendera mina hårt förvärvade sommarjobbspengar på en Sony Playstation. Nedan har jag listat de4t jag anser var de fem finaste lanseringsspelen och här har jag valt att plocka in Jumping Flash också som bara rullades ut på den japanska och amerikanska marknaden på lanseringsdagen, eftersom det fanns tillgängligt hos min lokala spelbutik samma dag och eftersom det annars saknas spel att fylla upp med.
(5) Jumping Flash
Det pratas och har alltid pratats om att Super Mario 64 var det första riktiga 3D-plattformsspelet som vi fick ta del av men det stämmer ju såklart inte. Långt innan det spelade vi ju Jumping Flash till Playstation där en gigantisk robotkanin rörde sig fritt i en ultrakulört 3D-värld och där vertikaliteten spelade en stor roll för både upplägget och spelmekaniken i sig. Idag ter sig det här spelet som en klumpigt, knastrigt, glitchigt, lågupplöst skämt men för sin tid var åtminstone teknologin fräsig.
(4) Battle Arena Toshinden
I väntan på det ytterst haussade Tekken (som visades upp i Sonys mycket erotiska Playstation Demo Reel som snurrade på CRT-skärmar inuti varenda Åhléns inför konsolens premiär) fick Toshinden lov att duga och jag tror inte att jag överdriver när jag hävdar att jag och min barndomskompis Flush tillbringade 500 tighta timmar med Tamsofts 3D-slagsmål. För det var väldigt nyskapande sett till hur hela den platta man slogs på var tredimensionell och på det viset som spelaren uppmanades att nyttja 3D-djupet för att kunna attackera motståndaren ur "udda vinklar"# snarare än rätt på, som i alla tidigare fightingspel. Toshinden är med dagens mått inget att hänga i vare sig risbuske eller julgran men då... 1995, var det otroligt fränt.
(3) Rayman
Ett litet team på åtta personer där Ubisofts Agnès Haegel, Gérard Guillemot samt Michel Ancel utgjorde själva kärnan slängde under 1994 ihop ett gulligt litet plattformsspel som skulle agera startskott för en av världens största utgivares största spelserier. Rayman var för sin tid inte särskilt snyggt och framförallt var det inte tredimensionellt men det kvittade, för egen del - För det var charmigt på rätt sätt med precis lagom utmaning och efter årtionden tillsammans med Mario & Sonic var det fräscht med något helt nytt.
(2) Wipeout
Brittiska spelhuset Psygnosis ikoniska releasetitel står sig som ett av de mest märkvärdiga racingspel genom alla tider och enligt mig det näst bästa som rullades ut till Sonys förstfödda. Wipeout var långt, långt före sin tid sett till fartkänsla och framförallt fysik. Känslan av luft, var sanslöst välskapt. Luftmotståndet och på det viset som olika typer av klaffar gjorde det möjligt att nyttja luften som ett slags täcke vid hårda inbromsningar gjorde detta till ett spel som var otroligt svårt att bemästra på det där viset som byggde svårt, svårt beroende.
DET BÄSTA LAUNCH-SPELET TILL PLAYSTATION:
(1) Ridge Racer
Idag känns det i det närmaste bisarrt att Namcos hyperpopulära bästsäljare till lanseringstitel bara innehåll tre bilar och en enda bana. En kort rackare, dessutom. Men det spelade liksom ingen roll, då. För banan i sig var perfekt och skillnaden mellan bilarna (understyrd och ilsnabb eller aningen långsammare med överstyrd och med mycket mer balanserat chassi) var lysande. Det handlade i Ridge Racer bara om ett jaga det där perfekta varvet där drifting så brett att håret på underarmarna ställde sig upp i absolut givakt, var en given ingrediens. Jag spelade Ridge Racer varje dag (varje, varje, varje dag) i ett år. Jag körde det så pass mycket att jag i slutändan kunde drifta hela banan åt motsatt håll i förhållande till kurvorna. -360°, i absolut raketfart, utan att ens vara nära en endaste vägkant. Namcos launch-spel var en i det närmaste perfekt arkadkonvertering som på riktigt visade med den nya 32-biotarsgenerationen gick för.