Att superhjältefilmer hör till det hetaste i Hollywood råder det inget som helst tvivel om. I förra veckan var det teaser-trailern till Captain America: Civil War som fick internet att bubbla av förväntan, medan det denna vecka var trailern till Zack Snyders kommande Batman v Superman: Dawn of Justice som direkt blev den stora snackisen. Åsikterna kring den sistnämnda har, minst sagt, varit delade där allt ifrån överdriven CGI-mängd, Ninja Turtles-liknande elaking och Jesse Eisenbergs skådespeleri fått ilskan att koka hos många ute i stugorna. Själv håller jag med i mycket av kritiken, men väljer också att lyfta fram positiva saker. Som att Affleck bara ser mer och mer perfekt ut som såväl Batman som Bruce Wayne. Vilken pondus. Vilken närvaro.
Men framförallt: vilken haka!
Annat nytt på filmfronten? Den första teaser-trailern till Kickboxer: Vengeance släpptes häromdagen. Filmen som är en nyinspelning av Van Damme-rullen Kickboxer (1989) känns lite som den första "riktiga" uppföljaren till originalfilmen då Van Damme återigen finns med i rollistan, denna gång som mentor till huvudpersonen som spelas av kanadensiska skådisen/stuntmannen Alain Moussi. Teasern gör inte mycket mer än att droppa några namn på de medverkande skådespelarna med Dave Bautista, Van Damme och Gina Carano som några exempel. Det ser oerhört billigt ut och lätt amatörmässigt i de få klipp som visas under teaserns gång, men med tanke på hur mycket jag älskar originalet ska det ändå bli riktigt kul att se slutresultatet.
Vad gäller filmsläpp som kommit under veckan, så är det främst Mission Impossible: Rogue Nation som sticker ut frånsett den film som fått äran att hamna under veckans bästa-kategorin här nedan. Christopher McQuarrie har regisserat den femte installationen i serien och är vid sidan av trean den bästa av de uppföljare som hittills gjorts. Med lekfulla actionscener, Rebecca Fergusons storartade debut som actionhjältinna och Tom Cruise i sedvanlig högform känns Rogue Nation given när det suktas efter en riktigt sjyst actionrulle att fördriva tiden med.
Veckans bästa: Ant-Man
Det var inte många som räknade med att Marvels minsta superhjälte skulle ha något att komma med när han gjorde debut på den vita duken tidigare i år. Efter strul med ursprungliga regissören Edgar Wright som hoppade av innan inspelningarna drog igång och tveksamheter kring om ett svagt manus var anledningen till hans avhopp känns det förstås inte det minsta märkligt att förväntningarna var lägre än brukligt. Men Ant-Man överraskade. Rejält. Inte nog med att den står sig som en av årets mest underhållande filmer. Den visar också att det ibland är helt rätt att skruva ner skalan på actionscener och istället för att spränga sönder jorden flera gånger om låta karaktärerna slåss för glatta livet bland modelltåg och mjukisdjur. Med en läcker regi, Paul Rudd i högform (samt sköna birollsinnehavare) och klockren humor lyckas Ant-Man charma en från första till sista stund. Hela recensionen läser du här.
Veckans sämsta: Far from the Madding Crowd
Efter att ha förälskat mig i mästerliga TV-serien Downton Abbey kändes det som att Thomas Vinterbergs filmatisering av Thomas Hardys klassiska kärleksroman skulle fungera som ett perfekt substitut när väntan efter det sista avsnittet av serien (sänds på annandagen på SVT) var som allra mest olidlig. Men nä. Det här kändes mest bara som en läckert plåtad 1800-talsversion av Våra bästa år förlagd i brittiska miljöer. Med platta karaktärer, halvdana skådespelare och en total avsaknad av den där fina och varma romantiken som John Schlesinger lyckades frambringa i sin filmatisering av samma novell 1967. Se hellre den versionen som är bättre på precis alla sätt och vis.
VM-finalen i bröststirr blev ingen större tittarsuccé
Veckans streaming-tips: Boy Machine (TV4 Play)
Om du inte redan har sett den här fullkomligt briljanta komediserien, så är det hög tid att streama ikapp de första åtta avsnitten. Nu. På momangen. Skratten avlöser varandra i ett rasande tempo, pojkbandsnostalgin från 90-talet sitter som en smäck och skådespelarna med Jonas Karlsson i spetsen levererar stort i den ena pinsamma scenen efter den andra. Att till och med Peter Magnusson lockar fram en del skratt säger en del om hur suverän den här serien faktiskt är.
Så vackert att det nästan gör ont
Veckans biotips: Spionernas bro
Efter några halvdana insatser från registolen, så är Steven Spielberg äntligen tillbaka i högform med sin bästa film sedan Catch Me If You Can. Filmen baseras på en verklig händelse med Tom Hanks i huvudrollen som amerikansk advokat anlitad för att representera en sovjetisk spion och använda denna fuling som utbyte för att få en tillfångatagen pilot och en amerikansk student frisläppta. Spioneras bro känns härligt gammaldags i såväl Spielbergs regi som hur Hanks storspelar i en roll som på 60-talet hade varit som skräddarsydd för helyllegiganter som James Stewart eller Cary Grant. Det är spännande, välspelat (Mark Rylance är magisk som spionen) och sevärt så in i bomben.
"Släng på luren, Tom! Telefonförsäljarna är skoningslösa!"
Veckans TV-tips: Unbreakable (Kanal 5, lördag, klockan 22:55)
M. Night Shyamalans bästa film efter Signs (på riktigt!) har bara blivit bättre med åren. En mysigt avskalad superhjälteberättelse som låter saker och ting ta sin tid istället för att hetsa fram någonting. Det låga tempot kanske avskräcker några, men själv älskar jag den krypande känslan av obehag och ångest som genomsyrar berättelsen. Shyamalans regi är strålande, twisten lysande och han lyckas krama ur suveräna prestationer från både Bruce Willis och Samuel L. Jackson. Förträng i stort sett allt som Shyamalan kastat ur sig efter The Village och njut istället av en av 2000-talets bästa filmer.
Deppa inte, Bruce, den här filmen gjorde du ju innan du blev en tråkig sellout!
Veckans gamla goding: Maniac Cop
En av 80-talets mest underhållande hybrider mellan slasherfilm och actionrökare som egentligen har allt man kan önska från en 80-talsrulle: tjusiga frisyrer, slafs, one-liners, Bruce Campbell, bra med action och Robert Z'Dar (för många mest känd som elaking med oförglömlig haka i Tango & Cash) i rollen som ondingen titeln syftar på. En ösig och ruskigt underhållande film som håller än idag.
En av tidernas bästa taglines