Jag är mitt i en fråga när Josef Fares mobiltelefon ringer. Ringsignalen hinner bara ljuda någon sekund innan Josef trycker bort den, men jag hinner känna igen melodin. "Mario Galaxy 2, va?" Josef Fares skrattar, intygar saken och berättar att han tagit alla 120 stjärnor i spelet och börjat på den andra vändan.
- Super Mario Galaxy 2 var fantastiskt. Bandesignen var ännu bättre än i ettan, ännu tightare och smartare. Jag gillade även att man gjort kartan bättre, allt var inte lika utspritt. Trots att det inte är någon story alls blev jag väldigt rörd över att spela, berättar Josef.
Innan mobilen ringde har vi precis haft ett långt samtal om just linjära respektive öppna spelupplevelser, främst i actiongenren. Att jag och Josef överhuvudtaget sitter och snackar i hans produktionsbolags lokaler i Gamla Stan har sitt ursprung i Gamereactors recension av Mafia II. Ett mycket bra spel med tät story och roliga uppdrag, men också ett spel som fått kritik från andra håll. Det klagades på att 2K Czech gjort spelet alltför kort och att det inte var lika öppet som till exempel Grand Theft Auto.
I ett längre blogginlägg av Petter Hegevall diskuterades saken djupare, något som fick spelfantasten och regissören Josef Fares att höra av sig. Han var inne på vårt spår: korta, koncisa spel slår ofta de långa, öppna.
- Det var helt galet hur andra klagade på Mafia II. Man talar om öppen värld och multiplayer, men det är synd och orättvist att man ska bedöma spel på det sättet. Spel som Grand Theft Auto som ska innehålla "allt" blir ofta spretiga. Därför var det skönt att läsa vad ni skrivit om Mafia II, att någon fattade!
- Precis, spel är ofta alldeles för långa och det blir ofokuserat när man ska kunna göra precis allt. Red Dead Redemption var också lite så, det fanns massor sidogrejer att göra, men då tappar det fokus.
Men unga som kanske inte har råd att köpa nya spel hela tiden vill väl ha upplevelser som räcker länge?
- Fast det där stämmer inte riktigt. När jag var liten var jag fattig som en råtta och fick ingen veckopeng. Men var spelen bra spelade det ingen roll. Inga spel då hade multiplayer, som rollspelen till SNES till exempel, men de räckte ändå länge. Vad vill man egentligen ha, kvalitet eller kvantitet?
- Folk klankar också ner på att spel inte har multiplayer. Det är ju bara de största titlarna som Halo, Modern Warfare och Gears of War som blir favoriter. Resten bryr sig knappt någon om. Jag körde just Singularity och det var grymt i single player. Men när jag testade multiplayer-läget pallade jag bara fem minuter, sen tänkte jag bara "fuck it".
Hur tycker du det fungerar när spel ska vara "filmiska"?
- Ibland blir det bra, men handlingen är ofta för komplex i spel. Jag har aldrig förstått hela handlingen i Gears of War till exempel, där krigar de åt alla håll hela tiden. Det är mycket rakare i till exempel Halo och det tjänar spelet på. Precis som i film är det bättre att vara kort och koncis. Jag tycker filmer är för långa idag också.
Film och spel rör sig mot varandra. Spel rör sig mot film, och tvärtom. När funkar det, när funkar det inte?
- Det har snackats mycket om hur film och spel rör sig mot varandra. Men film har en helt annan dramaturgi och det finns färdiga mallar för hur man berättar en historia. Spel är inte riktigt där ännu, de har inte sitt eget språk.
Skulle du kunna göra en film om spel och gamer-kulturen?
- Om det fanns en bra story, absolut. Det finns ingen annan kulturgren som är lika kritiserad som just spelvärlden och det skulle vara intressant i en film. Ingen bryr sig om att deras ungar ser skräp på TV fyra timmar per dag, men så fort det kommer till spel är det plötsligt jättefarligt.
Du jobbar med film, men skulle du vilja göra spel också? Vad för spel?
- Jag har länge velat göra ett eget spel. Jag kan inte säga så mycket om det, men jag och ett team håller på med en demo för ett spel just nu. Vi har kommit så långt att jag faktiskt kan spela mitt eget spel, och det är häftigt. Det kommer faktiskt att innehålla ett unikt styrsystem och jag hoppas vi hinner färdigställa det någon gång.
I ärlighetens namn visste jag inte vad jag skulle tro om ett sådant spel, då det trots allt är en filmskapare och inte spelutvecklare jag sitter och intervjuar. Efter lite tjat får jag dock se ett filmklipp med gameplay samt artwork från spelet och blir väldigt, väldigt positivt överraskad (och glad över att jag inte behöver fejka entusiasm).
Tyvärr får jag i detta skede inte berätta något av vad jag sett, men löftet med ett "unikt styrsystem" visade sig faktiskt stämma och spelidén var riktigt klockren. Jag beordrar mer eller mindre Josef Fares att färdigställa spelet och hoppas att vi får se mer av det snart. Någon som har Super Mario Galaxy 2-musik som ringsignal bör ju ha god smak, eller hur?
Foto: Gun Noord