Vi snackar Playstation 3

Vi har egentligen redan bloggat och skrivit artiklar om hur det är att spela Playstation 3. Men då har det handlat om korta spelsessioner i stressade miljöer. Nu har vi fått sitta ner i ett tyst rum, helt utan distraktioner för att känna på Sonys kommande konsol och våra intryck har vi samlat i en liten konversation...

Glassigt värre. Playstation 3 är den klart dyraste konsolen i nästa generation. Den känns också klart lyxigast när man får se den på nära håll.

Benke: Det första man slås av är hur lyxigt futuristisk själva hårdvaran är. Maskinen är inte vacker, men det finns något med den som gör att man bara vill ha. Sen ser den ut som den precis har ätit upp en Xbox 360 också och det är ju inte fel. Kort sagt, den är fet.

David: Jo, jag kan inget annat än instämma. Personligen har jag egentligen aldrig varit något fan av Sonys hårdvarudesign till Playstation 3. På bild har den alltid sett nästintill groteskt ful ut med sin rektangulära bas och konkava ovansida, inte alls olikt den smörgåsgrill som elaka forumröster pekat ut den som. Dock, när jag fick se och känna på den verkligheten var det en helt annan femma. Inte för att designen är snygg, nej den är fortfarande ful som stryk, men detaljarbetet, ytfinishen och kvalitetskänslan blåste mig av banan. Den här pjäsen känns faktiskt precis lika dyr som den är, vilket inte vill säga lite. Det är något med tyngden, den svartblanka ytan och att den är så sanslöst tyst som bara andas högteknologiskt genomarbetad mastodontpjäs. Att vidröra en Playstation 3 är som att smeka framtiden. Det enda som inte känns lika solitt som en Mercedes-bildörr är kontrollen, som är tillverkad i samma svarta plast som tidigare. Även om det väl inte hade varit någon höjdare ur ergonomisk synvinkel att ha den i krom och svart lack, hade Sony gärna fått piffa upp Sixaxis-kontrollen lite mer för min del. Den ser ju exakt ut som deras förra dosa. De analoga spakarna är visserligen bättre, fast känns fortfarande inte helt klockrena.

Sixaxis är närapå identisk med Dual Shock 2, med undantag för förbättrade styrspakar samt att L2 och R2 blivit analoga avtryckare. Och så skakar den ju inte heller.

Benke: Jag har alltid gillat Dual Shock 2. Kanske för att jag inte spelar så många actionspel sedda ur förstapersonsvyn (precisionen i de analoga spakarna är något bristande), men jag gillar hur den ligger i handen. Jag måste säga att jag inte känner någon större skillnad på Sixaxis, även om den känns lite lättare och avsaknaden av vibrationer gör att det intrycket förstärks. Jag hade gärna sett att avtryckarna kunnat tryckas in längre, men på det stora hela gillar jag handkontrollen. Helt klart... Jag är inte helt såld på det där med att styra spelen med hjälp av rörelsesensor dock.

David: Nja, det enda spel hittills som gått att styra med rörelsesensorn på vettigt sätt är Factor 5:s Lair. Det visades inte upp för allmänheten på Tokyo Game Show, men jag fick en del tid med det på Sonys huvudkontor i samband med mässan. I luften fungerade det riktigt bra, då kontrollens rörelser simulerade de tyglar du styrde draken med. Det gick dessutom att tackla andra drakar i luften genom att rycka med kontrollen åt deras håll och lite andra smådetaljer. I exempelvis Motorstorm är rörelsesensorn jättekänslig och tvingar ut din bil i vilda u-svängseskapader vid minsta lilla vift, men i Lair fungerade det förvånansvärt bra. Men som sagt, hittills är väl Factor 5:s titel undantaget som bekräftar regeln. Eller?

Benke: Jo, på E3-mässan testade jag att köra Warhawk också och det lämnade en del i övrigt att önska. Det kommer ta lite tid innan det blir helt intuitivt att röra handkontrollen för att styra något i ett spel. Att skaka handkontrollen för närstrider som i Resistance: Fall of Man är en helt annan sak dock och det tycker jag fungerar bra.

25 mastiga gigabyte spelglädje...

David: Överlag känns Resistance som ett väldigt genomarbetat spel. De här banorna vi spelar nu skiljer sig lite från de jag spelade när jag besökte Insomniac tidigare i höstas, men i övrigt är det sig likt. Visst saknar jag fortfarande lite tyngd i vapnen och den grafiska kvaliten är inte riktigt på topp hela vägen igenom (i alla fall om man börjar detaljstudera grästexturer och sådant tjafs), men en del banor är riktigt, riktigt imponerande. Som den där banan där man ska spränga Tower Bridge och det är totalt kaos med fiender och allierade överallt, samtidigt som det kommer gigantiska spindelrobotar klampande längs gatorna och alla skriker och skjuter på alla. Dessutom inramat av en stencool panoramavy av London med gigantiska Chimera-rymdskepp svävandes ovanför och den snyggaste snö jag någonsin sett i ett spel virvlandes runt omkring. Riktigt mäktigt.

Benke: Jo, det fanns några minst sagt minnesvärda ögonblick. När det händer som mest runt omkring känns det verkligen som ett klart steg framåt jämfört med andra actionspel, med reservation för Gears of War, som jag ännu inte hunnit spela. Sen finns det andra stunder som inte alls känns lika speciella, men om det slutliga spelet bjuder på fler strider som den under Tower Bridge eller som den nere i den stora hangaren, eller vad det nu ska kallas, med den svulstiga Chimera-besten eller när man möter vägghopparna första gången och inser att chimera-soldaterna nedanför dem använder auger-gevär som skjuter genom väggarna (hjälp!). Då är det verkligen en häftig spelupplevelse. Det gäller hela tiden att känna sin vapenarsenal och använda rätt verktyg för att lösa en situation.

Både Benke och David gillade Motorstorm och kraschade fordon för glatta livet ute i den amerikanska vildmarken.

David: Annars måste jag säga att Motorstorm har seglat upp som ett av de spel jag ser absolut mest fram emot. Det är något med den sköna arkadfysiken i kombination med det röjiga, Destruction Derby-inspirerade racingupplägget som verkligen tilltalar mig. Det är helt enkelt skitkul redan när du plockar upp kontrollen första gången. Jag har dock redan skrivit ett beta-test i saken till Gamereactor nummer 42, så jag ska väl inte breda ut mig ytterligare i saken. Vad tyckte du då, Benke? Du som faktiskt lyckades ta dig i mål hyfsat helskinnad några gånger?

Benke: Motorstorm rockar! Det är väl enklast att uttrycka det så. Pang på och rakt på sak, precis spelet är. Vi satt väl och spelade en och samma bana i 30 minuter och då kunde vi inte ens spela mot varandra då det bara fanns en handkontroll. Jag kan bara gissa hur kul det kommer att bli att spela detta online. Men det säger något om hur omväxlande och underhållande racingen är när man kan köra en och samma bana om och om igen utan att tröttna. Under varje varv får man minst ett gott skratt tack vare den strålande artificiella intelligensen då motståndare försöker tränga ut dig för stup, gör våldsamma volter eller kolliderar mitt framför ögonen på dig. Normalt är jag kanske inte den som spelar speciellt mycket racingspel (även om jag nog är den som spelat mest Burnout Revenge på redaktionen), men Motorstorm är ett spel som kommer att ha en plats i min sprängfyllda spelbokhylla. Men är det inte dags att snacka jättekrabbor och stora portioner massiv skada? Genji: Days of the Blade är ett spel som egentligen inte bjuder på något som inte kunde göras till förra generationens konsoler. Det här är visserligen en genre som Jonas och Micke är mer hemma på, eller vad tycker du?

Benke ser glad ut. Frågan är ifall det är för att han tycker Genji verkar vara ett jättebra spel, eller ifall han bara är glad att demot tagit slut.

David: Nja, det kan sägas redan här och nu: jag tycker Genji känns lamt, oambitiöst och allmänt totalsunkigt. Det luktade gammal fisk redan när jag provspelade det i Los Angeles, luktade lika mycket fisk på Tokyo Game Show och närmast stinker firre nu. Färgerna är fina och titelskärmen är vackert designad men det är också det enda positiva jag kan komma på. Spelmekaniken känns som hämtad ur Onimusha, med det tveksamma tillägget att kameran alltid befinner sig typ tre centimeter från huvudkaraktären. Helt omöjligt att få överblick i enknappsfightandet, trots en krystad radar upp i högra hörnet.

Benke: Vill man vara snäll kan man påpeka att demot var över på tio minuter eller nåt i den stilen, så kanske kan det slutliga spelet bjuda på något som känns mer värdigt den kraftfulla hårdvaran, men jag är tveksam.

David: Du ska alltid vara så politiskt korrekt. Fick jag sista ordet i den här artikeln nu?

Benke: Nej, men det var ett gott försök. Vi får återkomma med fler samtal när vi fått lägga vantarna på fler Playstation 3-spel, om det är någon som vill "lyssna" så klart.