När jag i våras satte mig ned en halvtimme tillsammans med UFC-presidenten Dana White var han inte sen med att förklara varför han hatar EA så mycket som han gör. EA Sports tackade 2007 nej till att göra ett mixed martial arts-spel baserat på UFC:s fighters. EA tackade nej medan THQ tackade ja och ett par år senare stod UFC Undisputed 2009 klart.
Huruvida rostern från Dream & Strikeforce räcker för att tävla med UFC:s proppade utbud av toppfighters återstår att se.
Spelet saknade flera viktiga spellägen och led av en del relativt pinsamma irritationsmoment. Ändå sålde det i över fyra miljoner exemplar och Dana White kunde under vårt samtal luta sig tillbaka och i en dimma av frispråkig mallighet förbanna företaget som tackade nej till världens största mixed martial arts-organisation.
Spelsystemet i EA Sports MMA är helt annorlunda jämfört med THQ:s UFC 2010.
"Vet du vad, EA Sports är idioter. De kan dra åt helvete hela bunten".
Dana White var övertygande rask i svaret på min fråga om EA Sports MMA skulle kunna mäta sig med UFC Undisputed 2010. Nej. Inte en chans. "EA Sports kan hålla sig till ishockey" sade en märkbart irriterad UFC-president. Och nu står vi här; med ett nästan färdigt MMA-spel från EA Sports, från folket som gav oss Fight Night-spelen. Jag vet inte om jag svalde Dana Whites argsinta ord eller bara tvekade när jag såg de första bilderna - men jag har varit skeptisk till EA Sports MMA ända sedan det utannonserades.
Jake Shields jobbar för en kimura på Mayhem Millers arm. Bully Beatdown 2.0.
Efter cirka fyra timmar med förhandsversionen står det klar att denna skepsis var onödig. EA Sports MMA känns såhär på förhand som ett djupt, avancerat, utmanande och otroligt följsamt fightingspel som ser ut att kunna göra sporten mer rättvisa än THQ:s UFC Undisputed 2010.
Focus-systemet är ett riktigt bra system för att sätta en submission.
Det första som slår mig när jag drar igång min allra första match i EA Sports MMA är hur välanimerat det är. K1-mästaren Alistair Overeem rör sig precis som han gör i verkligheten och Pride-bödeln Fedor Emelianenko stryker mattan med fötterna likt den livsfarliga plattfot han är. Glöm enstaka specialmoves från UFC-spelet, EA har fångat essensen av varje fighter i EA Sports MMA och samtliga rör sig mer naturligt, mer följsamt än i THQ:s spel. Det går att jobba sig in mot kroppen på sin motståndare, rulla, ducka, vagga. Så länge matchen utspelar sig stående känns EA Sports MMA överlägset sin konkurrent.
Att slåss i traditionell boxningsring är annorlunda än att slåss i bur.
Übereem plum-clinchar före detta WWE-stjärnan Bobby Lashley.
Även sprawl-delen är välgjord och det är mer tillfredsställande här än i UFC Undisputed 2010 att gå på nedtagning och verkligen lyckas. Samma gäller när man lyckas blockera en nedtagning för att sedan vända situationen till sin fördel. Det är istället nere på mattan som vissa frågetecken uppstår. Att kämpa för position och jobba för att nå halvguard eller mount verkar nästan ske på ren chans då man endast trycker (upprepade gånger) på samma knapp.
Grafiken känns, såhär på förhand, aningen sämre än i UFC 2010. Boxningen och nedtagningarna känns dock mycket bättre.
Samma sak gäller för motståndaren oavsett om man avser att trycka ifrån/resa sig upp eller låsa den andre fightern i sin guard. Här skulle jag vilja se att EA lägger till ett par funktioner och eliminerar det chansbaserade spelsystem som tycks gälla. Bättre blir det då man lyckas säker-ställa en submission och automatiskt aktiverar Focus-mätaren. Mer om detta i nästa månads feta recension.
Information
MMA (mixed martial arts) är en kampsport där olika fightingstilar blandas för maximal effektivitet. Världens största MMA-organisation heter UFC och det senaste spelet baserat på UFC mottog betyget 8/10 av Gamereactor tidigare i våras.