Nintendo Wii levererade ett helt gäng riktiga toppspel innan den slutade tillverkas, och vi vill förstås passa på att kora de tio bästa spelen som släpptes till konsolen. När vi plockade fram listförslag blev det påtagligare än någonsin att Nintendo kan sina egna konsoler bäst, vilket kommer att märkas i listan här nedan. En klar majoritet av titlarna utvecklades av Nintendo själva och det är svårt att inte imponeras när man såhär i backspegeln tittar tillbaka på alla kvalitativa toppspel man klämt ur sig under åren.
10. The Legend of Zelda: Skyward Sword
2011 / Nintendo
Trots att Skyward Sword krävde tillbehöret Wii Motion Plus, och trots att Nintendo tog serien tillbaka till sina kronologiska rötter flög det aldrig riktigt lika högt som sin föregångare Twilight Princess. Med det sagt bjöd det fortfarande på ett köttigt, unikt, långt, kvalitativt och välproducerat äventyr som bevisade att Link fortfarande är kapabel att överraska. Vad som saknades i intimitet till de olika karaktärerna som Link stötte på kompenserades med en känsla av att ingenting var omöjligt. Från att ha simmat i en fullständigt översvämmad skog kunde vi plötsligt slåss på ryggen av en flygande val högt ovan molnen, och det var ögonblick som dessa som kommer att leva kvar i våra minnen för en lång tid framöver.
9. Metroid Prime Trilogy
2009 / Retro Studios
En av styrkorna som sällan praktiserades med Wii-fjärren var hur väl den passade med actionspel. När Nintendo och Retro Studios således dundrade ut Metroid Prime Trilogy som innehöll Metroid Prime, Metroid Prime 2: Echoes och Metroid Prime 3: Corruption i samma sanslöst prisvärda paket jublade vi förstås av glädje. De första spelen i kronologin hade vi redan njutit i fulla drag av till Gamecube, men när vi nu kunde sikta genom att helt enkelt rikta fjärrkontrollen mot fienderna förhöjdes inlevelsen och spelupplevelsen på ett sätt som fick oss fundera på varför inte fler satsade på att få ut sina actiontitlar till Nintendo Wii.
8. Xenoblade Chronicles
2011 / Monolith
Vi drunknar inte direkt i kvalitativa rollspel av den gamla skolan idag. Något hände helt klart när konsolerna tog steget in i tre dimensioner och rollspelsgenren har, på sätt och vis, inte mått bra av det. När så Xenoblade Chronicles lanserades efter en tid av rejäl torka så fungerade det precis som balsam för våra sargade rollspelssjälar. Vi plöjde ned över 100 timmar och blev rikligt belönade i form av spännande sidouppdrag, ett fantastiskt karaktärsgalleri, intuitiva strider och estetik som fick oss att höja på ögonbrynen - trots att Wii förstås hade svårt att hänga med sina HD-konkurrenter. Vi minns musiken, hemligheterna, humorn och de snillrika uppdragen med glädje, och är säkra på att Xenoblade Chronicles har satt ett permanent avtryck på sin genre.
7. The Legend of Zelda: Twilight Princess
2006 / Nintendo
Under årets mörkaste årstid, 2006, anlände det näst mörkaste (efter Majora's Mask) Zelda-spelet någonsin. Link förvandlades till en varg, samsades med den mystiska figuren Midna och mötte Ganon i en bosstrid så mäktig och slutgiltig att Nintendo kanske aldrig kommer att kunna överträffa den. Otäcka mardrömssekvenser och flykter från onda andar delade utrymme med mysiga fisketurer, skidåkning nedför snötäckta berg och upptäcktsfärder med Links trogna häst Epona, och det var tydligt att man ville klämma in så mycket innehåll som möjligt för att göra Hyrule till den levande och magiska spelvärld som den alltid varit förut.
Såhär i backspegeln är det svårt att peka på ett enda ögonblick som den definitiva höjdpunkten. De sju timmar det tog att klara vattentemplet dyker förstås upp, likaså bebisen som kapitaliserade på kriget genom att sälja bomber och mötet med flickan som arrangerade fisketurer, men i slutändan är det helhetsupplevelsen och den makalöst höga lägstanivån som gjorde Twilight Princess så oförglömligt.
6. Super Smash Bros. Brawl
2008 / Nintendo
Super Smash Bros Brawl hade brister som i andra fightingspel skulle betraktas med allt annat än blida ögon, men som här - i en superkulör cocktailblandning av välkända figurer, pilbågar, laserstrålar och knutna, ludna tassar - faktiskt inte berörde oss det minsta. Istället för genrens tajtaste spelkontroll eller mest välbalanserade karaktärer fick vi en kärleksfull hyllning till Nintendo som varumärke och en skattkista sprängfylld med nostalgi, leenden och ren och oförädlad underhållning för oss spelare.
I början kunde striderna te sig väl kaotiska men bara man investerade lite tid i spelet så blev det plötsligt smått omöjligt att lägga ifrån sin kontrollen. "Bara en match till" gick från ord till mantra och såhär i efterhand vet vi inte riktigt hur många timmar vi la ner på att prygla varandra i skepnad av en skrikgul Pikachu eller som underbetald, italiensk rörmokare med röd keps. Super Smash Bros Brawl hade något för alla, vare sig man var inbiten Nintendo-fan sedan tjugo år tillbaka eller bara en glad novis ute efter att spöa sin kompis i ett fightingspel som fokuserade mer på en ren partyunderhållning än avancerad bröstfysik. Nu väntar vi spänt på fortsättningen till Wii U.
<newpage>
5. The Last Story
2012 / Mistwalker
Mistwalkers designavdelning lär ha fått beställa nya burkar med färgen grå flera gånger innan The Last Story var färdigmålat. Dessutom var miljöerna ofta tomma, och när de väl fylldes med fiender som skulle bekämpas i realtid drogs bilduppdateringen ned markant som direkt påföljd. Det var som att The Last Story inte riktigt trivdes på Nintendo Wii, men med tiden lärde vi oss att älska det intensivt ändå. Den smöriga berättelsen drog motvilligt in oss, vände ut och in på våra fördomar, brände ned allt till grunden igen och visade upp nya sidor av Final Fantasy-skaparnas oerhörda bredd.
Den legendariske kompositören Nobuo Uematsu höll sig i bakgrunden med försiktiga stråkar och arketypiska harpor som för att släppa fram karaktärerna och den ständigt skiftande dynamiken dem emellan, och den lokaliserade versionen för västvärlden imponerade med trovärdigt, brittiskt röstskådespel av absolut toppklass.
Att rötterna låg i titlar som Chrono Trigger och nämnda Final Fantasy rådde det aldrig några tvivel om - boss-striderna hör till några av de mest storslagna vi fått nöjet att ta del av till konsolen - men man blandade också in färskare influenser såsom Mass Effect och Gears of War. Slutresultatet blev en fantastisk, kompromisslös saga som vi kommer att minnas för en lång tid framöver.
4. New Super Mario Bros. Wii
2009 / Nintendo
Vad vore Nintendo utan dess älskade kloakdykare? Bröderna Mario har varit ett konstant inslag i våra liv sedan de först såg dagens ljus, och New Super Mario Bros. Wii försäkrade att så kommer fortsätta vara fallet en lång tid framöver. Detta återbesök till Svampriket var en semester för fyra, och med tre vänner bjöd det på bland den bästa flerspelarunderhållning Wii haft att erbjuda. Det klassiska plattformsupplägget kombinerat med kluriga samarbetspussel, underbar retrostämning, fantastiska bonusnivåer och charmig musik försäkrade att New Super Mario Bros. Wii inte enbart blev ett måste för spelsessioner med vänner, utan även att det kunde mäta sig med de allra bästa spelen från seriens 2D-era.
Till och med ökände Wii-skeptikern Hegevall föll pladask för dess underbara bandesign och perfekta svårighetsgrad, och vem kan klandra honom? Än idag ser vi tillbaka på det som en av seriens höjdpunkter, till och med bredvid giganter som Super Mario Galaxy. Allvarligt talat, vem behöver tre dimensioner när man har fyra kontroller, tre goda vänner, två fantastiska rörmokarbröder och ett av tidernas allra bästa plattformsspel?
3. Donkey Kong Country Returns
2010 / Retro Studios
Titeln sa egentligen allt, och visst var vår favoritapa tillbaka i sin forna glans när han åter dundrade ut ur sitt trähus för att samla bananer och återställa ordningen i sin djungel. Kameraperspektivet hade zoomats ut en aning sedan föregångarna, och det skulle visa sig vara välbehövligt under de senare banorna där minsta felsteg innebar en rask och resolut död. Retro Studios hade nämligen sett till att förvalta arvet som Rare lämnat bakom sig på bästa sätt, och svårighetsgraden är förstås helig för gamla fans av serien. Som resultat blev varje explosiv och dödsföraktande bana belönande på ett sätt som bara riktigt, riktigt bra plattformsspel mäktar med.
Avsaknaden av HD kompenserades på bästa sätt med levande, färgglada miljöer, och att höra det välbekanta ledmotivet i modern tappning väckte någon sorts urspelsug i oss som få andra titlar lyckats med. Det konstanta viftandet av handkontrollen var den enda egentliga akilleshälen i en spelkontroll som i övrigt kändes såväl exakt och precis som härligt retroflörtig, och slutändan är det just vad Donkey Kong Country Returns var. En välkomponerad gammal plattformsflamma som gjorde ett kärt återseende när vi behövde den som mest.
2. Mario Kart Wii
2008 / Nintendo
Det råder ingen tvekan om att Mario Kart Wii tog täten som ett av de mest populära spelen till Nintendos vardagsrumserövrare. Att bränna runt med sin svamptrimmade go-cart eller motorcykel var ett nästan löjligt enkelt racingkoncept som bjöd på fantastisk spelglädje. Introduktionen av den rörelsekänsliga handkontrollen och den specialtillverkade Wii Wheel-ratten fick inledningsvis en hel spelvärld att förvirrat sladda ner i havet på Peach Beach innan det gick upp för oss att rörelsetekniken gav en ny dimension som tidigare saknat motstycke i serien (även om ratten till slut hamnade i soporna för de allra flesta).
Oavsett om det var den nya tekniken eller en klassisk handkontroll som föll spelaren i smaken renoverade Mario Kart Wii hur vi gasade och driftade med den nya miniturbon. Vi tampades med skillnaderna mellan go-carts och motorcyklar, banade väg genom fler nivåer och fordon än någonsin tidigare och tog varje chans för att utföra tricks i luften för att få hjulen att riva lite extra när karossen till sist for i backen. Men det var ändå i onlineläget som Mario Kart Wii verkligen briljerade. Att få mäta sig med ett helt jordklot för att till sist kröna sig som bäst i världen var en resa som för evigt lämnade rykande bromsspår i våra hjärtan.
1. Super Mario Galaxy
2007 / Nintendo
När Nintendo tog med sig Mario ut i rymden vände de bokstavligt talat upp och ned på allt. Genom att lösgöra sig från tyngdlagar och bekanta koncept kunde man fokusera på att skapa nya spelupplevelser på riktigt, och man gjorde det utförligt och med en sådan fingertoppskänsla att vi aldrig ville vända tillbaka. Det märktes redan från början att samtliga utvecklare verkligen ville göra Super Mario Galaxy till det bästa spelet i Wii:s historia, och även när Bowser till sist var besegrad fortsatte äventyret i många timmar till. Det var som att idéerna aldrig riktigt ville ta slut, något som skulle visa sig stämma då man ju lanserade en uppföljare med överblivna idéer, och vi kunde bara tacka och ta emot.
Rymdeposet ackompanjerades av orkestrerade ljudspår som i många kretsar anses vara den bästa i Nintendos historia, och det är inte svårt att förstå varför. På en bana påverkades musikens tempo av hur snabbt Mario rullade på en boll samtidigt som man balanserade det hela genom att hålla Wii-fjärren vertikalt. Ett av många fantastiska exempel på de intuitiva idéer som framfördes i ett så lyckat utförande att vi inte kan göra annat än kora Super Mario Galaxy till den bästa Nintendo Wii-titeln någonsin.