Woke hit och woke dit. Jag vet inte hur många gånger per dag man stöter på uttrycket i någon artikel, nyhet eller kommentar nu för tiden. Woke! Woke! Woke! Woke! Tjatet om woke-agendan har blivit jobbigare än problemet det försöker beskriva. Frågar man mig känns det mer som något som slängs fram i nyllet på en för att skapa reaktion och tjafs istället för regelrätta argument och väl framförda åsikter. Så är det i alla fall i de flesta fall. Jag kan hålla med om att olika utvecklare och utgivare har gått för långt i sina försök att vara inkluderande och att försöka omfamna alla - för det går bara inte. Alla kommer aldrig vara nöjda. Det är alltid någon som blir trampad på tårna och det är sånt som händer oavsett vilken riktning som väljs - "woke-agenda" eller inte.
"Uppmärksamheten det fick när arga gamers skrek sig hesa om omoderna ideal och när anti woke-krigare skrek tillbaka var säkerligen något utvecklarna räknade med och slickade sig röda i mungiporna över."
Ett spel som fullständigt struntade i allt vad woke heter är ju Stellar Blade. Utvecklarna anammade verkligen stora bröst och tuttfysik och avsaknaden av eller rejält avslöjande kläder som var en stöttepelare i spel från början av 2000-talet. För mig blev det pinsamt, lite jobbigt att titta på. Vi har kommit längre än så och jag tycker inte att man kan berättiga avklädda kvinnor som ett sätt att sälja ett spel på, år 2024 - för Stellar Blade är i övrigt ett bra spel, om inte utmärkt till och med. Kanske hade det inte rönt lika stora framgångar om det inte hade innehållit guppande tuttar? Uppmärksamheten det fick när arga gamers skrek sig hesa om omoderna ideal och när anti woke-krigare skrek tillbaka var säkerligen något utvecklarna räknade med och slickade sig röda i mungiporna över. För det blir ju gratis marknadsföring genom artiklar, kommentarer och inlägg på sociala medier.
Senast i raden av spel som inkluderats i debatten är Ghost of Yoteï och Assassin's Creed Shadows. Det ena spelet innehåller en kvinna som huvudperson istället för en man och det andra innehåller en färgad huvudkaraktär. För mig är det två stora icke-problem. Vad spelar det egentligen för roll? Vi spelar spel för att det är kul, för att bli underhållna och jag frågar mig själv hur det på något sätt skulle kunna vara ett hinder - för så länge spelet är bra så spelar det ju knappast någon roll om vi spelar som man eller kvinna eller vilken hudfärg karaktären skulle ha.
Concord misslyckades inte för att det var woke.
Concord då? Det gick ju sådär. Inte alls särskilt bra. Rätt dåligt, till och med. Katastrofalt, skulle man till och med kunna säga. Men föll det för att Sony fokuserade för mycket på inkludering? Nej, det gjorde det inte. Karaktärerna var hemska, allihopa, uselt designade och som karaktärer hade de noll karaktär. Dessutom, som vi pratat oss hesa om den senaste tiden, är det ingen som vill ha ett till live-service-spel idag. Marknaden har mättats och översvämmats med Live service-spel och ingen, absolut ingen, ville ha ett till och som dessutom är själlöst och fritt från innovation. Det var inte woke-heten som fällde krokben för Concord - det var Sony själva. Ändå ser man det, gång på gång, hur Concord används som ett argument för hur inkludering sabbar i spelbranschen.
Samtidigt kan jag inte undvika att tänka lite på hur vi män porträtteras i spel. Det är alltid, uteslutande, stora starka karla-karlar som är hjältarna, protagonisterna och männen kvinnorna trånar efter. Sällan eller aldrig är det en herre med normal axelbredd, gles skäggväxt och en liten putande ölmage som ska rädda världen. Jag känner mig inte stött, på något sätt alls, men det är lite lustigt hur det aldrig diskuteras när troperna och stereotyperna kring kvinnor är ett ständigt förekommande ämne bland människor som gärna vill diskutera genusproblematik. Men istället för att göra det så kanske vi bara kan komma överens om att vi inte vill att spel ska efterlikna verkligheten för mycket. Jag hade i alla fall inte velat springa runt med något som liknade mig själv i skyttegravarna.
Rejäla män ska det vara.
Nu är det ju inte bara pojkar, killar, män och gubbar som spelar tv-spel längre. Så har det väl aldrig varit egentligen, men nu är det fler tjejer, kvinnor och tanter än någonsin som spelar och då är det inte märkligt att spelen faktiskt ser annorlunda ut också. Spelen har gått från att nästan helt exklusivt vara utformade för män till att bli en vara som ska kunna avnjutas oavsett vilket kön man anser sig ha. Jag tror heller inte att det är problemet bakom att spel har blivit för inkluderande, att fler kvinnor spelar alltså. Problemet är att de få som klagat på hur spelen varit för grabbiga, alldeles för icke-inkluderande eller sexistiska har fått sin röst hörd och att kostymnissarna i mötesrummen hos utgivarna runt om i världen fått för sig att det är något som vi - som unison gamer-skara vill ha. Samtidigt är de super-rädda för att råka trampa någon på tårna och skapa kontroverser. Man vill göra alla till lags och det vi får konsumera blir en anonym rätt utan själ för att man inte vågar ta ut svängarna.
"Målas i regnbågsfärgade pride-utstyrslar och presenterar sig med pronomen blir det lite jobbigt att titta på, lite cringe-krampigt..."
Det går inte att förneka att det har gått käpprätt åt skogen i vissa fall. När karaktärer till exempel målas i regnbågsfärgade pride-utstyrslar och presenterar sig med pronomen blir det lite jobbigt att titta på, lite cringe-krampigt, men det som är så bra nuförtiden är att det finns så otroligt många spel att välja på. Det är inte svårare än att trycka på några knappar för att stänga av spelet och sen några knappar till för att avinstallera det. När man inte gillar The Acolyte, Concord eller Suicide Squad: Kill the Justice League kan man starta The Mandalorian, Overwatch eller Batman: Arkham Asylum istället. Det finns gott om spel jag verkligen inte tilltalas av - men alla spel görs inte för mig och det tänker jag inte sitta och gråta över.
Stellar Blade lyckades inte för att det var icke-woke.
Ovan nämnda Stellar Blade brukar, tillsammans med Helldivers 2, användas som exempel på hur spel lyckas för att de inte bryr sig om inkludering och "woke-fiering". Men är det verkligen därför de lyckades bättre än andra spel? Stellar Blade är ett toppenspel och hade varit det även om någon av karaktärerna hade varit gay, färgat håret blått och använt nagellack i alla regnbågens färger. Helldivers 2 hyllades för att det vågade vara patriotiskt som så många andra spel skyggar för idag - men när det i själva verket är tydligt baserat på Starship Troopers faller den tesen i och med den tydliga satiren förlagan är fylld till bredden med.
När ett spel som påstås vara woke misslyckas, misslyckas det på grund av att det är woke. Är ett spel av någon anledning anti-woke lyckas det för att det är det. Det är lite så argumenten ser ut och i och med det alldeles för lite kött på benen. Förra året släpptes Baldur's Gate 3 vilket kanske är det mest inkluderande spelet som släppts på många långa år - men det lyckades ju rätt bra med årets spel-vinster på spelsajt efter spelsajt ändå, trots att det var rätt (läs: otroligt) woke. Men vad var argumentet då? Jo, det innehöll tillräckligt många attraktiva karaktärer för att det skulle funka. Är det inte så att ett spel som är bra, är det även om det råkar vara inkluderande och falla i linje med någon slags woke-agenda?
"Låt spelen vara spel, utan att känna behovet av att forcera något som är självklart."
Jag ser alltihop, denna röra till diskussion, som en plats där vi alla kan lära oss något oavsett vilket läger vi anser oss tillhöra. Spel har rört sig tillsammans med oss och samhället vi lever i, blivit färgade av och verkar i. Alla kan nog vara överens om att vi inte är intresserade av spel som försöker återskapa hur samhället ser ut, till punkt och pricka. På samma sätt som att det inte spelar någon roll för de flesta om jag anser mig vara kille, tjej eller mittemellan så spelar det heller ingen roll i vilket badkar karaktär X från spel Y helst doppar tårna. Jag menar, låt spelen vara spel, utan att känna behovet av att forcera något som är självklart. Det är ingen som höjer på ögonbrynen om någon är homosexuell, trans eller queer och det är därför inte heller något som ska behöva skohornas in i spel bara för sakens skull. Naughty Dog visade vart skåpet ska stå i The Last of Us 2. Det som behövs är en intressant, välskriven historia utan skohorn och forcering.
Ett stycke fantastisk historia helt utan skohorn.
Spel faller inte för att de kan anses innehålla något som är woke, utan de gör det för att de inte lever upp till vad vi som publik och konsumenter vill ha. Jag tycker dock att spel ändå ska kunna användas för att bilda, skapa förståelse och öka tolerans. Som pappa till en nioårig kille som spelar en hel del ser jag inga som helst problem med att spel hjälper honom att få en bredare syn på världen. Men spel ska inte fungera som pekpinnar - var istället glada för att vi får ett brett spektrum av olika sorter spel där vissa av dem inte alls är gjorda för dig, medan andra är perfekta, just i din värld.