Det är dags att dra på sig partyhatten, blåsa ballonger och skära upp en bit tårta. Xbox One fyller nämligen fem år dagen till ära och man kan väl lugnt säga att den haft en riktigt besvärlig resa. På flera sätt startade den redan innan konsolen ens var utannonserad då det läckte ut hyggligt trovärdiga rykten som sade att konsolens spel krävde att man hela tiden var uppkopplad. Folk på forum rasade och många betraktade det som ett falskt rykte eftersom det lät så urbota dumt.
5000 kronor kostade den VHS-liknande första utgåvan av Xbox One, Kinect ingick och det fanns heller inte modeller utan att välja.
Detta halvt bekräftades av medlemmar ur Xbox-teamet på sociala medier som tondövt inte kunde se några som helst problem med saken, och när konsolen väl visades upp var den totala besvikelsen ett faktum. Spel ville Microsoft knappt prata om överhuvudtaget, om det nu inte var sport och Call of Duty förstås, men helst snackade man om TV-stöd och tjänster.
Det ska i rättvisans namn sägas att en hel del var väldigt nytänkande inslag som möjlighet att låna ut spel digitalt och att koppla in TV-mottagaren rätt in i konsolen så man kunde få notifieringar om att någon ville spela Halo medan man kikade på repriser av Frasier. Men mycket var också framtaget av personer som uppenbarligen inte hade minsta pejling på vad folk faktiskt ville/inte ville ha, som möjligheten att bara låna ut ett spel till polaren genom att ge dem skivan eller slippa skrika till konsolen på knagglig engelska för att Kinect skulle behaga ta en screenshot.
Med spel som Killer Instinct (som blev populärt nog för att vara med på Evo-turneringen), Titanfall (som fick kanonbetyg) samt Forza Motorsport 5 (som kördes i 1080p och 60 bilder per sekund) hade Microsoft bra första månader för Xbox One.
Det ska även sägas att när Xbox One släpptes, hade Microsoft faktiskt bullat upp med en serie ganska imponerande spel som Forza Motorsport 5, Killer Instinct, Dead Rising 3 och Ryse: Son of Rome (som dock visade sig inte hålla måttet spelmässigt, men som var ett utmärkt grafikdemo) - och relativt kort efter kom dessutom Titanfall exklusivt. Det fanns alltså en del som var riktigt välskött, men som helt överröstades av alla tveksamma beslut. Det var som att för varje bra grej fanns åtminstone två dåliga.
Dit hörde att konsolen inte skulle gå att starta om Kinect inte var inkopplad (en strykful kamera är inte automatiskt något folk vill ha i vardagsrummet, och märkligt nog kände sig inte alla bekväma med att alltid ha en kamera riktad mot sig i hemmet). I synnerhet detta ledde ganska omgående till en serie saftiga pudlar från Microsofts sida samtidigt som Don Mattrick, som lett Xbox-teamet efter Peter Moore, hoppade av. Inte blev det bättre av att konsolen hade problem vid tillverkningen och i Sverige och många andra mindre länder fick den egentligen aldrig en officiell lansering utan såldes inofficiellt i närmare ett års tid.
Don Mattrick presenterar stolt Xbox One, som redan tidigt blev rejält ifrånåkt av Playstation 4 som leder med minst det dubbla försäljningsmässigt.
Vem som ska ha skulden för alla felaktiga beslut har diskuterats flitigt och flera inblandade är kvar i Xbox-teamet idag, inte minst Phil Spencer själv, som ju tog över Xbox-avdelningen som chef. Själv är jag tveklöst av åsikten att högste chefen ändå bör ta åt sig kritiken för en så feltänkt produkt och är den som i slutändan pekat ut riktlinjer och godkänt beslut. Sedan hjälpte det väl inte heller att Microsoft då leddes av Steve Ballmer...
Hur det än är med den saken, känns allt detta viktigt att ta upp, trots att mycket egentligen skedde innan konsolen ens var släppt. För det är trots allt så att vad vi sett sedan dess är ett flera år långt pudlande som jag skulle säga inte har slutat förrän ungefär nu. Under Phil Spencers ledning har det kommunicerats mycket mer spelarna och sakta men säkert har bilden av en konsol som är genuint köpvärd framträtt, och som faktiskt erbjuder något unikt.
Med Xbox One S fick Microsoft en liten, snygg och pålitlig konsol och försäljningen ökade. Precis som övriga Xbox One-enheter är den knäpptyst.
Då talar jag inte främst om spelen (även om vi kommer till det), utan framför allt om en uppsjö av tjänster som ligger väldigt rätt i tiden. Det inkluderar Xbox Live som bland konsolerna fortsätter vara ett föredöme när det kommer till hastighet och funktioner, men även udda grejer som Xbox Design Lab, en egen proffshandkontroll i form av Elite Controller, den Netflix-inspirerade tjänsten Xbox Game Pass, bakåtkompatibilitet av både Xbox-/Xbox 360-spel, stöd för mus/tangentbord och såklart Xbox One X.
<newpage>
Det Microsoft med rätta fått kritik för att sakna är spel, och då kanske framför allt singleplayerspel. På multiplayerfronten sköter de sig ändå hyggligt bra och i år har de släppt exempelvis Sea of Thieves, State of Decay 2 och Forza Horizon 4 som alla nått stor publik. Jag vågar påstå att det är mer än Nintendo och Sony levererat i den kategorin. Det är dock helt andra upplevelser än God of War, Detroit: Become Human och Spider-Man som Sony lassat på med (men som även Nintendo är otroligt bra på), nämligen just absolut blytungt påkostade singleplayerspel... och där gapar det fullständigt tomt.
Med Xbox Game Pass kan alla Microsoft-spel samt andra såsom Warhammer: Vermintide 2 och Mutant Year Zero: Road to Eden laddas ner utan extra kostnad från dag ett, något som blivit väldigt populärt.
Det är därför jag skriver att det varit närmare fem år av pudlande för Xbox One, för undan för undan har skutan vänts och den ofokuserade, svaga konsolen med funktioner ingen bett om har ersatts av en konsol med tydligt spelarfokus, klart bäst prestanda i konsolvärlden och funktioner som folk verkar älska. Men än har inte spelen börjat komma, redan nu ser dock 2019 ut att bli betydligt bättre än 2018 och ingen har väl missat alla nya studios som köpts upp eller grundats (även om det nog i de flesta fall snarast är goda nyheter för den som skaffar nästkommande Xbox-konsol).
I ungefär fyra års tid har jag rekommenderat den som är ute efter en billig konsol med massor av bra och billiga spel till familjen att skaffa Playstation 4, men det här året har min rekommendation istället varit en Xbox One S med Xbox Game Pass. Bättre värde är svårt att få, speciellt om man lägger till bakåtkompatibiliteten. Och det säger ändå något. Där Playstation 4 haft ett fem år långt segertåg, har Xbox One fått kämpa i uppförsbacke för att göra sig av med de många tveksamheter den lanserades med och ersätta detta med nytänkande som gamers faktiskt vill ha.
När Xbox släpptes 2001 var det den överlägset mest kraftfulla konsolen, men sedan dess har Sony kunnat skryta med detta. Tills dess att Xbox One X släpptes för ett år sedan.
För den som älskar multiplayer online har det ändå varit fem riktigt roliga år, tack vare Microsofts många alternativ som Halo (inklusive Halo Wars), Gears of War, Forza Motorsport/Horizon, State of Decay och Sea of Thieves. För den som inte gör det har det däremot varit mer magert. Runt knuten väntar dock spel som Battletoads, Crackdown 3, Gears 5, Ori and the Will of the Wisps - och det är just därför jag nu för tredje gången återkommer till dessa fem år av pudlande.
Jag vill alltså gratulera femåringen ifråga på bemärkelsedagen, men inte utan att poängtera att det har varit en skakig resa, som sakteliga blivit bättre. Och ganska precis nu känns det som att det vänder. Troligen för sent för någon större påverkan denna generation, men det är såklart alltid betydligt roligare att sluta på topp. Hipp, hipp.
Master Chief har räddat Xbox-konsoler förr, men till Xbox One har han bara varit med i ett nytt spel - och fick då nöja sig med en biroll.
Playstation 4 fyllde också fem år nyligen och motsvarande artikel för den hittar du på denna länk
