Deadwood - säsong 3

David Milchs dundertunga western-serie är något av det bästa som producerats, någonsin, det vet alla ni som läst min blogg ett tag att jag tycker. Jag älskar Deadwood av hela mitt hjärta och håller det klart högre än andra grymma favoriter i TV-serie-träsket såsom Nip/Tuck, The Wire, The Shield, Sopranos och Dexter.

Den första säsongen var en oerhört stark uppvisning i fantastisk dialog, trovärdiga karaktärer, nyanserat berättande och grym realism. Säsong två var ännu bättre och precis som i vilken dramaserie som helst blev Deadwood bara bättre och bättre ju mer man lärde känna karaktärerna.

För hur man än ser på det har David Milchs mästerverk alltid varit förhållandevis svårtuggat. Den omfattande språkforskandet som legat till grund för den sanslöst läckra dialogen har alltid åsidosatt Deadwood från andra dramaserier från HBO. Detta tillsammans med skådespelet som enligt mig aldrig någonsin varit så bra, i någon form av TV-underhållning, som det alltid varit i David Milchs Deadwood.

Ian McShanes rolltolkning som (den omtänksamme och egentligen genomgode fast samtidigt våldsamme och burduse) saloon-ägaren Al Swearengen är den bästa karaktären som HBO någonsin uppbringat. Bara att citera honom, lösryckt, ur ett av avsnitten skvallrar om hur oerhört hårt Al är, utan att någonsin tendera att bli vare sig överdriven eller töntig.

"Pain and damage don't end the world, or despair, or fuckin' beatin's. The world ends when you're dead. Until then, you've got more punishment in store. Stand it like a man, and give some back".

Al Swearengen är kungen. Bäst. Min husgud. Den coolaste surgubben i världshistorien. Och i Deadwood säsong 3 har han fått ännu mer plats. Jag hade gigantiska förväntningar på den tredje och sista säsongen av Deadwood. Ja, tyvärr, jag skrev verkligen "den sista" då HBO tagit beslutet om att lägga ned världens bästa dramaserie redan efter tre säsonger.

Igår såg jag det sista och 36:e avsnittet och med en liten klump i halsen tog jag högtidligt farväl av Al, Bullock, Charlie, Sol, Ty, Jane och alla de andra i lägret. Deadwood säsong 3 är utan några som helsta tvivel den bästa av tre säsonger och nio timmar fenomenal TV-underhållning av en kvalitet som få svindyra Hollywood-filmer ens kommer nära.

I säsong 3 står sheriff- och borgmästar-valen för dörren och Deadwoods formande till en riktig stad fortskrider. Den makthungrige guld-grävaren och storföretagaran George Hearst fortsätter att muskla sig fram till allt han vill ha medan sheriff Bullock och Al allierat sig för att stoppa Hearst en gång för alla. Politiken får en alltmer framträdande roll och Bulllock och Sol Star förbered sig inför de stundande valen.

Brutaliteten och smutsigheten i det laglösa vilda västern presenteras på ett sätt i Deadwood som ingen filmskapare lyckats med. Jag tror på varje ord som sägs, jag tror på varje karaktär.

Efter att indianerna slaktats och innan USA bildade en regering var livet ett hårt sådant. Och det hårda livet fångar Deadwood säsong 3 på ett bättre sätt än tidigare, och belönas därmed med vårat högsta betyg. Missa för guds skull inte denna serie, vad än du gör...