Shoot 'Em Up

Japp, det här är ett shoot 'em up-spel i filmform, så nu behöver du inte längre klia på dig huvudet/se frågande ut och fundera om titeln verkligen har någonting med spelgenren att göra.

Michael Davis, mannen bakom Shoot 'Em Up, har i flera intervjuer sagt att han byggt upp filmen på premisserna att det ska vara så lite tid som möjligt mellan varje eldstrid. Att han med de orden då menade att 95 % av speltiden skulle bestå av skottlossningar i olika former var det nog ingen som riktigt hade räknat med. För även om man i vanliga fall älskar actionfilm och i synnerhet vansinnigt skjutande, så går den här pajashistorien om elakingar (ledda av en härligt överspelande Paul Giamatti) som vill ha död på ett spädbarn men som gång på gång hindras av en mystisk man (Owen) som skyddar den med sitt liv alldeles för långt.

Det skjuts precis hela tiden. Under förlossningar, fallskärmshopp och samlag där penetreringarna och stönen fortsätter alltmedan patronerna flyger i luften. Rim och reson existerar därför överhuvudtaget inte och vid sidan av skottsalvorna finns det i ärlighetens namn inte mycket att skriva hem om.

Visst, Clive Owen är ganska cool i huvudrollen även om han nu spelar samma typ av tystlåtna mysterieman som han nästan alltid gör, Giamatti är som tidigare nämnt härlig som skurk och lekfullheten i actionsekvenserna går inte att bortse ifrån. Det är stundtals riktigt imponerande hur Davis lyckas variera sig och hela tiden bjuda på nya hissnande förutsättningar för skottlossningarna (bäst är skottlossningen i bilen där Owen visar varför det ibland kan vara bra att inte ha bilbälte).

För det mesta är dock Shoot 'Em Up bara tramsig, fånig och alldeles för enformig för att kunna aspirera på ett annat omdöme än duglig för stunden och sevärd i brist på annat. Det blir för mycket av det goda helt enkelt (fan vore väl annat då man avlossar mer skott än i 50 andra actionfilmer tillsammans) och varje gång Monica Bellucci försöker sig på att prata med tidernas värsta öst-statsbrytning vill man bara slänga ett halvätet äpple och en gammal strumpa på henne. Hon är hemskt dålig.

En femma blir betyget.

DVD:n från SF har en bild som inte skäms för sig, även om jag upplevde den som lite väl mjuk i vissa lägen, så finns här en helt okej skärpa, bra färgåtergivning och utan några spår av störande brus. Ljudet är dock maffigt som bara den, här fångas vapenljuden upp på ett perfekt sätt och man får verkligen känslan av att befinna sig på ett ställe där kulorna viner konstant. Extramaterialet bjuder på standardingredienser som borttagna scener, trailers, bakom kulisserna och kommentarer.