Signs

Filmen:
Med kanonrullen Sjätte Sinnet och den inte alltför pjåkiga Unbreakable i bagaget gjorde M. Night Shyamalan filmen Signs. Det är ännu en relationstung film nu med utomjordingar som tema. Mel Gibson spelar den före detta pastorn Graham Hess. När frun dog i en trafikolycka tappade han tron och bosatte sig på en stor gård Tillsammans med sin lillebror Merrill (Joaquin Phoenix) och barnen Morgan och Bo. Efter ett tag bildas det mystiska cirklar ute på åkern. När alla logiska förklaringar inte passar in inser de att något ickemänskligt är i görningen.

Signs är en fulsnygg film. Den har mästerverkskänsla några stunder för att i scenen efter falla pladask. I Signs får vi inte heller se så mycket läskiga monster. Han kör stenhårt på att tittaren själv ska fantisera fram hemskheter och det lyckas han med till viss del. Men det känns som att han visar tårtan fast vi får inte smaka. Flummigt men ungefär så är det. Sen en till sak, varför ska Mr. Shyamalan envisas med att vara med i sina egna filmer. Han ser helt bortkommen ut och är lika trovärdig som Foppa i ballerinadräkt.

Bilden:
Signs är en riktigt trevlig visuell upplevelse med skön HD-känsla. Färgerna är bra sammansatta och hudtonerna ser naturliga ut. Förvisso är det lite för överdrivet färgsatt men det går att leva med. Skärpan håller också bra klass och det syns att gamle Mel visar ålderstecken. I en del mörka scener tappar bilden dock stinget och det ser lite blaskigt ut vilket drar ner betyget en aning. Signs levereras på en BD-50 med AVC kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Ljudmässigt är inte Signs fy skam heller. Disney bjuder på ett okomprimerat PCM 5.1 ljudspår med en hel del stuns och detaljer. Dialogen låter hur finfin som helst och placeringen är perfekt. Basen ryter även den till där det behövs och bidrar till känslan. Surroundkänslan finns också där och det känns verkligen som att du är på plats. Musiken är väl inte något att jubla över, lugna deprimerande toner för hela slanten.

Extramaterialet:
Disney har tryckt in en fet 58-minuters dokumentär på skivan. Det är en flerdelad variant med en del matnyttigt för de intresserade. Det är fascinerande att se M. Night Shyamalans nästan barnsligt överdrivna intresse för filmskapande. Det finns fem stycken bortklippta scener också. Mestadels förlängningar som är lite mossiga. Det mest bisarra jag sett på länge är "Nights first Alien movie" som är ett klipp från en film Shyamalan gjorde i sina yngre dar, amatörmässigt minst sagt. För de riktigt intresserade finns också några multi-angle jämförelser, men de känns lite för tekniska för min del. Allt extramaterial är lågupplöst och verkar vara en direkt kopia från dvd-versionen.