Eden Lake

Filmen:
Campare som råkar illa ut är ingen unik filmidé precis. Men den unge regissören James Watkins har använt ett ovanligt upplägg. Han slängde in en bunt nysnutna kids i tolvårsåldern som fick agera ligister. Ett inte alltför inaktuellt tema med dagens ungdomsdebatter. Den stora frågeställningen James Watkins ställer är om alla barn är oskyldiga gullegrisar oavsett vad de gör. Svaret efter att ha sett Eden Lake torde vara glasklart. Även de mest barnkära dagmammorna kommer ta fram bältet.

Eden Lake handlar om det unga paret Jenny och Steve som bestämmer sig för att spendera en campingweekend vid det idylliska Eden Lake. Vad de inte visste var att några ungar redan hade pinkat in reviret och ställer till med besvär redan från början. Envis som en bock bestämmer sig Steve för att inte låta sig hunsas och käftar emot men det skulle han inte ha gjort. Vad som från början skulle bli en romantisk weekend urartar till en våldsam kamp för överlevnad.

Det finns filmer som gör en redigt förbannad. Inte bara urusla Uwe Boll-kalkoner och fåniga romantiska komedier utan även de som handlar om vedervärdiga karaktärer. I Eden Lake är det snorungarna som har fått den äran. De enerverande slynglen gör att jag vrider mig i soffan och vill banka förnuft i dem. Jag antar att det är meningen. I huvudrollerna ser vi de relativt okända Kelly Reilly och Michael Fassbender. De övertygar i sina roller och skänker trovärdighet åt en för övrigt ganska standardmässig skräckis.

Eden Lake har de klichéaktiga skräckispatenten. Billiga överraskningsmoment funkar alltid och det går inte att komma ifrån det idiotiska irrationella beteendet hos huvudrollsinnehavarna. Varför drar de inte bara iväg till ett annat ställe direkt frågar jag mig. De logiska luckorna till trots. Eden Lake har sina kvalitéer. Den är spännande och tar sig rejält på slutet efter en trevande inledning. Jack O'Connell gör bra ifrån sig som ledarligisten Brett, ren och skär ondska i liten kropp.

Bilden:
Eden Lake är tyvärr inget demomaterial för Blu-ray-spekulanter. Skärpan är stundtals godkänd men för det mesta är den under all kritik och för tankarna till DVDs glansdagar, inget bra betyg med andra ord. Bilden är även platt och livlös, färgarbetet är tråkigt. Brusnivåerna är på tok för höga och svärtan är det som verkligen drar ner betyget. Den lider fruktansvärt mycket av black crush och mörka scener ser ut som en grådassig smet. Eden Lake är ingen film man köper för bildens skull. Filmen levereras på en BD25 med MPEG2-kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Efter att ha kollat på fodralet infann sig en besvikelse, bara ett Dolby Digital 5.1-spår? Men gissa min barnsliga glädjeyttring när DTS-HD MA-loggan dyker upp i menyn. Ljudet i Eden Lake är hästlängder bättre än bilden. DTS-HD Master Audio-ljudmixen är redigt detaljerad och har ett härligt tryck filmen igenom. Dialogen låter klar och tydlig och är bra balanserad mellan de främre högtalarna. Surroundkanalerna används flitigt med läckra övergångar och effektförstärkning. Som sig bör i en skräckis är överraskningsmomemten det primära och där har de lyckats fullt ut. Basen hjälper också till på ett bra sätt.

Extramaterialet:
Tyvärr inget extramaterial på skivan.