Greenberg

Filmen:
Noah Baumbach blev hela indievärldens kelgris nummer ett 2005 med "The Squid and the Whale". En smärtsam studie av en sönderfallande familj och varför bryta ett vinnande koncept. "Margot at the Wedding" från 2008 följde i samma mörka fotspår och här kommer den tredje filmen i ordningen med samma tema. Tillsammans med frun Jennifer Jason Leigh har Noah skrivit och regisserat historien om Roger Greenberg.

Roger Greenberg är en neurotisk och vilsen 40-åring som efter 15 år som snickare i New York hamnar på psyket. När det är dags för utskrivning beger han sig till Hollywood för att vakta den snuskigt rike brorsans hus medans de är på semester, på köpet tillkommer en krävande hund. Roger har bestämt sig för att inte göra någonting under den här perioden i sitt liv. Men han blir lite smått förälskad i hushållerskan Florence (Greta Gerwig) och samtidigt försöker han ta kontakt med några gamla vänner, men det visar sig att de inte har så mycket gemensamt längre.

Greenberg är en film med mer vemod än humor, och en hel del ångest. Noah Baumbachs obekväma ensamhetstolkning berör på flera plan och det riktigt går att se hur det smärtar i Roger. Den knepiga kärlekshistorien mellan de två vilsna själarna Roger och Florence är fnittrigt tonårstrevande och sevärd bara den. Jag är inte van vid att se Ben Stiller i så här pass seriösa roller men jag tycker att han bra ifrån sig. Noah har lyckats tona ner Bens karaktär så att man inte förväntar sig något vansinnigt tokeri runt hörnet. Den kanske bästa skådespelaren i filmen är faktiskt Rhys Ifans (Notting Hill, The Boat that Rocked). Han spelar den bittre gamla polaren som fortfarande grämer sig över att Roger sumpade deras chans till skivkontrakt.

Noahs stundtals snigelslöa berättartempo kan irritera men jag tycker att det tillför filmen en känsla av ensamhet. Noah Baumbach är kung när det gäller att porträttera udda karaktärer och Greenberg är riktigt sevärd. Jag vet vad ni tänker. "Vad har hänt med den tokige Ben Stiller?". Jag kan lugna er. Det kommer en ny Meet the Parents-film inom en snar framtid.

Bilden:
Greenberg på Blu-ray är en visuellt trivsam upplevelse. Bilden är ren och fin och har en dynamik som ger bilden ett härligt djup. Skärpan är knivskarp och de har lagt ner mycket arbete på detaljerna. Färgschemat lutar åt det urtvättade hållet, lite 70-tals stuk över det hela. Svärtan imponerar med mycket detaljer i de mörka partierna. Bilden är som sagt otroligt ren, inte ett enda spår av brus eller artefakter. Greenberg levereras på en BD50 med VC-1 kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Greenberg låter riktigt bra. Det förlustfria DTS-HD Master Audio-ljudspåret briljerar med fantastiskt krispigt ljud och tokbra dynamik. När skådespelarna pratar låter det som att de är inne i vardagsrummet och tillsammans med omgivningsljuden förstärker det upplevelsen. Surroundeffekter finns det inte så mycket av men det är inte en sån film. Basen är lagom snärtig och det sköna soundtracket med Duran Duran och Korn är som grädden på moset.

Extramaterialet:
Extramaterialet är inte mycket att hänga upp i granen. Det finns tre stycken featurettes där ingen är längre än två minuter lång. De är förvisso högupplösta men innehåller ingenting av värde. Bara massa dravvel.