Piranha 3D

Filmen:
Man ska glädjas åt de små sakerna i livet. Det har mamma lärt mig. Som att solen tittar fram mellan varven, att fåglarna ibland sjunger vackert i kör och att man inte betalade 130 spänn för att se Piranha 3D på bio. Alexandre Ajas 3D-skräckis om ilskna forntidspirayor som vaknar till liv efter att ett jordskalv öppnar upp en spricka på havsbotten och sedan sprider skräck i ett samhälle som befinner sig mitt i ett Spring Break-firande är nämligen riktigt bedrövlig på alla sätt och vis. Elisabeth Shue från Karate Kid spelar stadens tuffa sheriff som tillsammans med hårdingen Ving Rhames och några andra kufar försöker stoppa pirayorna innan de sätter i sig för mycket kött från de fulla ungdomarna.

Här frodas samma typ av pannkaksplatta flyga-rakt-mot-skärmeneffekter som förekommit ända sedan de rödgröna 3D-glasögonen slog igenom på 50-talet. Pirayor, båtmotorer och överdimensionerade silikonbröst (!) - allt kastas desperat mot kameralinsen för att ge illusionen av en tredje dimension som aldrig riktigt infinner sig. Det är en billig gimmick som dock överskuggas rejält av att specialeffekterna håller samma klass som en rutten b-film från början av 90-talet och att manuset håller samma klass som en buskisrevy signerad Stefan & Krister.

Piranha 3D vill så gärna vara en skön hyllning till dåtidens skräckfilmer med massa blodslafs, nakna kvinnokroppar och ännu mer slafs i nästan varenda scen, men lyckas dessvärre bara med att förlöjliga hela genren med sitt usla manusarbete och överspelande skådespelare (värst är Tillbaka till framtiden-gubben Christopher Lloyd som tar i så han spricker i sin roll som pirayaforskare).

Synd. För på förhand kändes det här som en underhållande pastisch lite i samma anda som Black Dynamite.

Bilden:
Bildtransfern i Piranha 3D har dock en klockren skärpa samt en fin djupkänsla som gör att det åtminstone blir en fröjd för ögonen att titta på den här Blu-rayutgåvan. Färgerna är fylliga med största fokus på de röda nyanserna som uppstår i de många extremblodiga scenerna som förekommer. Mindre bra inslag är en del störande brus som förekommer och att svärtan inte riktigt känns hundraprocentig. Men överlag en riktigt bra bildtransfer.

Bilden är kodad i MVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Medan bildkvalitén gör en väldigt belåten, så är det dessvärre så att ljudspåret mest låter högt utan att för den skull vara särskilt bra. Det vräks på med kraftfulla surroundeffekter där basen släpper loss sin fulla kraft med skrapigt ljud som följd och musikinslagen är på tok för högt mixade i de flesta scenerna. Precisionen i riktningsdetaljerna känns fladdriga och det skapas aldrig någon riktig närvarokänsla. Dialogerna är dock helt okej uppfångade.

Extramaterialet:
Här finns ett kommentarspår med regissören Aja och två av filmens producenter som drar några underhållande anekdoter om bland annat Richard Dreyfuss, men överlag är det ett ganska babbligt och ointressant kommentarspår som man klarar sig bra utan. Här finns också ett riktigt matigt bakom kulisserna-material samt bortklippta scener och en del storyboards att titta på.