En fiende att dö för

Filmen:
Peter Dalle är kanske mest känd som lustigkurre från Yrrol-gänget. Men det är i rollen som filmskapare som han verkligen kommer till sin rätta. Skenbart är och förblir en av de trevligaste och mest underhållande svenska filmerna på hela 2000-talet. En mysig och läckert gjord Hitchcock-hyllning som aldrig tog sig själv på för stort allvar.

Nu har han gett sig på ett lite mer seriöst område med filmen En fiende att dö för. En otroligt ambitiös film finansierad via en rad olika länder med en rad olika skådisar av olika nationalitet i rollerna. Med avstamp just innan andra världskrigets utbrott kretsar den kring ett gäng forskare på en expedition förlagd på Svalbard. Expeditionen som består av två tyskar, två britter, ett gäng ryssar samt en svensk och en norsk drabbas av stora spänningar när kriget väl bryter ut. Vänner blir plötsligt fiender och det som började som en resa i vetenskapligt syfte förvandlas plötsligt till en fara för alla inblandade.

Ryggdunk till Dalle för hans ambitiösa projekt. En fiende att dö för är fylld till bredden av dialoger på ett flertal olika språk, vetenskapliga teorier och överraskande vändningar i historien. Dalle har lagt ner ett enormt jobb med att gröpa ur karaktärerna och göra det såpass komplicerat att man ofta kommer på sig att gissa vart det hela är på väg. Det är alltså bara inte det vanliga "bra för att vara en svensk film"-argumentet som används ännu en gång - utan en genuin beundran över Dalles försök att göra en såpass massiv film om andra världskriget. Dessvärre håller det inte hela vägen. Dalle vill alldeles för mycket och En fiende att dö för tappar mycket i intensitet redan efter första halvtimmen. Den tappar bort sig med en totalt ointressant romans mellan svensken och tyskan ombord, samtidigt som en del twister känns tagna ur tomma intet.

Det som borde ha blivit rysligt spännande blir istället mest tjatigt. Karaktärer springer omkring ombord och skiftar allianser stup i kvarten, medan svensken förblir neutral i sammanhanget. En känga till Sveriges passivitet under andra världskriget som här används till en rad billiga skämt. En fiende att dö för hade mått bättre av att låsa sig mer vid en specifik genre redan från början. Nu skiftas tonen lite väl lättvindigt under filmens gång och i slutändan blir det mest ett enda stort ingenting av det hela. Det är synd. För skådespelarna gör överlag bra ifrån sig och rent tekniskt är det en oerhört snygg produktion från början till slut.

En fiende att dö för faller dock stort på manusbiten och i slutändan blir den aldrig mer än bara medelmåttig. En snyggt gjord axelryckning som tyvärr inte lämnar några större bestående intryck.

Bilden:
Bilden är av bra kvalitet med mjuka och behagliga färger samt en riktigt tung och mörk svärta. Dessvärre är inte skärpan helt problemfri och det förekommer några scener där detaljer känns utsmetade, vilket givetvis drar ner helhetsintrycket en del. Men i övrigt är det en stabil skärpa som imponerar som allra mest i scenerna ute till havs.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som aldrig riktigt lyfter. Surroundeffekterna känns burkiga, medan många av filmens skottlossningar är på tok för högt mixade och skär i högtalarna på ett mindre behagligt vis. Dialogerna å andra sidan känns många gånger alldeles för dämpade och är svåra att riktigt urskilja när mycket händer i bakgrunden. Musiken låter dock riktigt fint och de ögonblick då basen får jobba är tillfredsställande.

Extramaterialet:
En bakom kulisserna-featurette, men i övrigt ingenting.