127 timmar

Filmen:
Om du inte bodde under en stubbe 2003 har du hört talas om äventyraren som fastnade med armen under en sten och fick skära bort den för att komma loss. En helt makalös historia om mänsklig jävlaranamma och livsvilja. Aron Ralston såg döden i vitögat men ville överleva helt enkelt. Regissören Danny Boyle med klassikern Trainspotting, läckra 28 dagar senare och nu senast den gripande Slumdog Millionaire i bagaget fascinerades uppenbarligen av historien och tog det våghalsiga beslutet att låta b-filmsharvande James Franco axla rollen som Aron.

Att göra en vettig film av en som sitter fast under en sten i fem dagar utan att göra den till århundradets segaste pina är något bara Danny Boyle klarar av. För att lösa det uppenbara dilemmat gräver sig han direkt in i sinnet på Aron. Vi får se den naturälskande ensamvargen studsa runt på klipporna och över sprickorna i Utahs vackra stenlandskap och det verkligen syns att grabben njuter. Men att utmana ödet på det sättet och dessutom utan att ha sagt till någon bekant var han tagit vägen är som att be om en katastrof, vips så halkar han ner för en spricka och fastnar med handen under en sten. Danny Boyle har lyckats fånga den där känslan av att vara fånge och instängd. Vi får uppleva alla Arons fasor och hela den psykiskt brutala resan fram till den groteska finalen. Filmens bästa scen är den när Aron precis ramlat ner i sprickan och upptäcker att armen sitter fast. Ansiktsuttrycket James Franco har då säger allt.

James gör sitt livs skådespelarinsats och visar vilken grym skådespelare han är, snacka om upprättelse. Danny Boyle har bevarat cinematografin och stilen från Slumdog Millionaire. Det är snabba klipp, snygga kameraåkningar i solnedgångar och stämningsfulla toner. 127 Hours är den mest känsloladdade filmen på flera år.

Bilden:
Utahs underbara svepande landskap är som gjort för Blu-ray. De vidsträckta miljöerna med härligt eftermiddagsljus och livliga färger är som en visuell födelsedagstårta, smaskens. Skärpan är givetvis helt über och bildens djup är något utöver det vanliga. Danny Boyles karaktäristiska stil tar fram det bästa ur omgivningen helt enkelt. Även svärtan imponerar och jag kan inte ens se en antydan till artefakter eller andra bildskador. 127 timmar på Blu-ray är en snuskigt läcker visuell upplevelse. Demo-material? Javisst. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Även ljudet håller riktigt hög klass och DTS-HD Master Audio-mixen kryllar av detaljer och finlir. En riktigt bra ljudmix präglas av ett optimalt utnyttjande av alla högtalare och deras samspel, du ska inte enkelt kunna urskilja från vilken högtalare ljudet kommer ifrån. 127 timmar är ett lysande exempel på detta. Med hjälp av surroundkanalerna kan man få de ödsliga vidderna att verkligen låta på ett obehagligt sätt. Ett litet vindbrus där, fågelkvitter där. Ljudbilden omfamnar från alla håll och kanter och jag bara myser. I kombination med det väl insydda bas-spåret är 127 timmar inte långt ifrån ljud-nirvana.

Extramaterialet:
För omväxlings skull har vi här en film med sevärt extramaterial. Till att börja med kan jag nämna det eminenta kommentatorspåret med regissören Danny Boyle, producenten Christian Colson och medmanusförfattaren Simon Beaufoy. De tar upp det man vill veta om filmen, mycket bakgrund, visioner och genomförandet. I den femton minuter lång minidokumentären Search and Rescue får vi se hur verklighetens räddningsaction gick till. Making-of dokumentären '127 Hours': An Extraordinary View på 35 minuter är en av de bästa jag sett på år och dar. Inget intervjufjäsk eller annat trams utan enbart intressanta diskussioner och sevärda klipp från inspelningen. De finns även 7 stycken borttagna scener på totalt 35 minuter där den största delen tas upp av ett 20 minuter långt alternativt slut.