Richard "Dick" Dix är en hård snut som får i uppgift att nysta i en komplicerade härva av kloner, utomjordingar och sexiga kvinnor. Han skickas till rymdstationen Vegan där en ond superskurk håller USA’s president inspärrad. Nere på jorden är det istället en klon som styr och ställer.
Jag kan faktiskt inte skriva mycket mer. Detta är exakt samma form av humor som i Den nakna pistolen, Hot shots, Wrongfully accused och Spy hard. Men när de filmerna faktiskt är riktigt charmiga i all sin dumhet så är denna rent utsagt bara tråkig.
Leslie Nielsen sköter sig men verkar ganska uttråkad. Han har själv förklarat i en intervju att detta är den värsta och sämsta filmen han varit med i. Jag förstår honom. Övriga skådespelare är lokala talanger som kämpar hårt för att vara roliga med vitsar som faller platt ner till marken och grimaser som mest är pinsamma. Filmens medproducent, den stundtals riktigt usla italienska komikern Ezio Greggio, har en meningslös roll och lyckas inte locka till några större skratt.
Man tar i så att man spricker för att vara så rolig som möjligt, men nästan allt exploderar i en slemmig gyttja av trista ordvitsar. Faktum är att detta är den mest misslyckade komedi jag sett. Den är inte ens rolig klockan fem på morgonen, det vill säga den tiden då jag åtminstone skrattar åt allt.
En total besvikelse för oss älskare av dum humor.