Denise är en moppekörande, barnhemsplacerad tonårsrebell som i någon slags desperation lyckats övertyga sig själv om att hennes spårlöst försvunna pappa en gång i tiden kidnappades av rymdvarelser och fördes bort av ett UFO, en incident som verkar ha mörkats av självaste SMHI, utgör själva grundstommen i UFO Sweden. Denise drivs av sin övertygelse och när hon dessutom börjar ramla över bevis, kontaktar hon den ideella kuf-föreningen UFO Sweden och deras rutinmässigt mazarinfikande miffon till medlemmar för att få hjälp.
Inez Dahl Torhaug är lysande i huvudrollen.
Norrköpings-gänget Crazy Pictures har gått från effekttokiga filmskoleelever till långfilmsdebutanter med Den blomstertid till att nu stå bakom en klart mer påkostad, klart mer uppmärksammad actionthriller med ena benet stadigt placerat i 90-talet. UFO Sweden hade en budget på 40 miljoner kronor (en femtedel av Arn) och kostade därmed mer än dubbelt så mycket som deras senaste film, vilket syns. Det spenderas gott om sluring på vidsträckta bilder, kostym, effekter och påkostat läckra biljakter med gamla Volvo 850-poliskärror och på det sätt som 90-talet ramas in här fick mig att vid flertalet gånger le, motbjudande, med hela ansiktet.
Det visuella är Crazy Pictures expertområde och sett till produktionsdesign, kostym, filmfoto, färggradering, effekter och klippning skulle jag vilja kalla UFO Sweden för det bästa som gjorts i Sverige sedan Alfredssons alldeles briljanta Låt den rätte komma in (2008). Den finns något ödesmättat men ändå charmigt ombonat i deras syn på 90-talets Norrköping som blandas ursnyggt med rätt mängd surrealism för att nå en slags helhet som känns väldigt mycket som "Stranger Things möter Kenny Starfighter" Tonen är dessutom lättsinnig, här. UFO Sweden är mer än påkostad ungdomsfilm med känsla av ett simpelt minimysterium än en mörk domedagsrulle som Den blomstertid var, och detta förmodar jag är gjort för att attrahera en bredare målgrupp. Personligen är jag ruskigt svag för allt från Goonies till Super 8 till Stranger Things och gillar verkligen tonen här, även om storyn inte riktigt räcker till.
Fotot är ursnyggt och klippningen lysande.
Starten är fin och sista halvtimmen är trevlig men det finns en hel timme i mitten av UFO Sweden som känns helt händelselös och där storyn i sig inte drivs framåt alls. Alldeles för många meningslösa sidokaraktärer och konstlat tjatiga konflikter äter upp mittenakten på ett sätt som får spänningen och mystiken att rinna ur i sanden en smula. Detta är synd. Synd och skam, för någonstans i allt detta vilar en film dränkt i produktionsmässiga kvaliteter och med en imponerande övertygande Inez Dahl Torhaug i huvudrollen som Denise.
UFO Sweden är inget mästerverk och lånar ibland lite väl mycket från Super 8 samt Stranger Things men det är samtidigt en frisk fläkt i ett svenskt filmklimat där det allra mesta är diskbänksrealistiska, misärdränkta otrohetsdraman dränkta i Bergmansk ångest.