Jag brukar ju vara en av de där gnällspikarna som ofta hakar upp sig på julprydnader och julmust i oktober, men tidig julfilm? Det har jag minsann inget emot, mest för att komma lite i stämning inför den stress och utmattning som julen innebär. Därför gillar jag att ladda upp med julfilm som har en mörk udd. Black Christmas, Gremlins, Silent Night, Deadly Night... det värmer den lilla kolbiten i bröstkorgen. Kanske är det därför som jag känner mig lite extra generös med norsk-amerikanska There's Something in the Barn, en lågbudget julrulle där mordiska tomtenissar står i centrum.
Handlingen är inte mycket att tala om: ny familj flyttar in till ny-ärvd gård i Norge och råkar återuppväcka en ondskefull myt med sina amerikanska. Pappa är en toffla, frugan lägger locket på sin inre frustration, syrran hatar att vara där och sonen försöker göra det bästa av situationen när han upptäcker att en tomtenisse bor i deras lada. Gremlins-influenserna är uppenbara: följer man inte några enkla husregler kommer nissen att hämnas tusenfalt och snart är det inte bara en nisse som förstör julen, utan en hel mini-armé som törstar efter glögg och blod. Ultraklassikern Christmas (Baby Please Come Home) av Darlene Love gör även den ett kärt återseende.
Det rör sig dock inte om någon ny Gremlins, eller ens en ny Krampus. Skådespelet är småkasst, manuset är klumpigt och ibland är utförandet allt annat än skickligt. Det är dock proppat med charm och kul interaktioner, där man exempelvis kan känna smaken av lite Päron till Farsa bland alla julmord. Ofta känns det som att filmen är bäst när inte de huggtandsförsedda nissarna är med och faktum är att filmen räddas en hel del tack vare kulturkrockarna mellan det amerikanska familjen och den norska tillvaron, där det skämtas friskt om allt från lutfisk till norsk gästvänlighet.
Det är visserligen extremt förutsägbart och den lite väl familjevänliga tonen gör att blodsplattrett aldrig riktigt får den förväntade effekten, men det är också svårt att inte ryckas med i den skandinaviska driften och den oemotståndliga B-intrigen. I grunden är There's Something in the Barn en sann publikfriare som sällan tar risker, men som är tillräckligt slapstick-artad och blodig för att göra de flesta nöjda. Det är egentligen ingenting man kommer att minnas en längre tid framöver och egentligen är den lite väl söt för att värma den där kolbiten i bröstkorgen, men ibland måste man bara öppna armarna för julmust och tramsig julslakt under hösten...
.