"Hooouuuhld me naaaaaouuuuiiw. I'm six feet frouuhm theeeii eiidge and I'm thinkääähn; Maybe six feeiit ain't sooooo far down!" Det enda som skulle kunna förbättra denna redan täta, välgjorda film är väl om hela rasket avslutades med att Creed-sångaren Scott Stapp stod i fören på skeppet Bibby Topaz som skjutsade ut djuphavsdykarna i Nordsjön, och underbettsgurglande det amerikanska postgrunge-bandets otroliga 90-talshit. I övrigt har jag i stort sett ingenting att gnälla på här. Tvärtom.
Det blir mörkt, flåsigt, klaustrofobiskt och riktigt spännande.
Last Breath baseras på den sanna historien om dykaren Chris Lemons som under en djuphavsreparation i Nordsjön var en mikromillimeter från att stryka med. Båten som förankrade dykarklockan som han och kollegan David Yuasa klev ut ur för att nå botten och laga en del av en oljepump, slets med under ett stormoväder vilket gjorde att Chris navelsträng (dykarterm för en kombinerad säkerhetslina/syretillförsel) slets av och han driftade ned mot den nattsvarta havsbotten utan kommunikationsmöjligheter, fungerande kompass eller lampor. I 99 fall av 100 skulle den dykaren såklart dött där nere på botten eftersom båten på ytan heller inte kunde kasta ankar då de riskerade att punktera oljeledningarna på botten av havet och därmed orsaka en massiv naturkatastrof. Chris närmaste kollegor Dave & Duncan inledde dock en räddningsaktion och resten är ju som sagt historia. Detta skedde 2012 och den här filmen drar nytta av regissörens egen dokumentärfilm med samma namn, som släpptes för sex år sen.
Woody är som vanligt alldeles klockren i rollen som den luttrade veteranen.
Last Breath är en av få Hollywood-producerade thrillers baserade på verkliga händelser där man inte behövt krydda, styra om incidenter och tidslinjer för att skapa överdriven dramatik. Istället har regissören Alex Parkinson lyssnat på dykarnas egna utsagor, gjort massor av research och berättat en historia som enligt Chris Lemons, David Yuasa samt Duncan Allock stämmer väldigt väl överens med vad som faktiskt hände. Detta är såklart bra. Enbart bra. Och det känns i filmen att den är nedtonad sett till gastkramande dramatikmusik och ostdoftande oneliners. Detta är en klassisk historia om mänsklig överlevnad i sin renaste form och den behövde aldrig kryddas, inte ens med en liten mikronypa bordssalt. Chris överlevde 97 meter under havsytan i 29 minuter ytan syre. Ingen vet idag hur det gick till. Ingen läkare eller forskare kan förklara hur det ens är möjligt, vilket gör denna historia ännu mer fascinerande. Det finns teorier om att en alldeles unik kombination av tryck/djup och temperatur räddade Chris liv men inget vet såklart säkert.
Last Breath är, trots att Creed-låten saknas, riktigt bra. Woody Harrelson är klockren som den luttrade, mänskliga, omtänksamme veteranen och Simu Liu är bra som den iskalle, analytiske regelryttaren medan Finn Cole gör ett strongt jobb som nykomlingen Chris. Se den.